Guldigrytan

Trifolerad svamp med quinoa

2012-02-11T18:27:00.003+01:00

Att tillaga grönsaker tillsammans med olja, vitlök och persilja heter på italienska trifolare. Det kan vara auberginer, svamp, zucchine, potatis, kronärtskockor m.m. På svenska skulle vi kanske närmast säga "fräsa", men det låter färglöst och doftlöst tycker jag. Med trifolato däremot riktigt känner man doften av olivolja, örter och vitlök.

Jag bytte ut persiljan mot rosmarin och lade även till lite tomater. Grönsaker tillagade på detta sätt blir så mycket mer än bara ett tillbehör. Det blir en rätt i sig. Serverad med till exempel quinoa blir det en komplett måltid, inget kött behövs då både quinoa och svamp innehåller protein.

ca 2 portioner (som ensamrätt):
400 g blandad svamp
2 vitlöksklyftor
ett tiotal körsbärstomater
en rosmarinkvist
salt, peppar
ev peperoncino
olja att steka i

Skär svampen i bitar. Låt den svettas i torr stekpanna så det mesta av vätskan dunstar. Häll på olja, snåla inte, det blir godare om det är generöst med olivolja. Dela vitlöksklyftorna på mitten och lägg i pannan. Dela även körsbärstomaterna på mitten och lägg i. Blanda i den hackade rosmarinen. Låt allt puttra i ca 20 minuter, smaka av med salt, peppar och eventuellt chili. Servera med buljongkokt quinoa.

Detta är inlägg #13 i bloggutmaningen #blogg100

Sesampanerad fisk med currygrönsaker och ris

2012-02-08T18:46:00.005+01:00

Jag läste igår att svenskar äter 85 kilo kött per person och år. Det är ca 230 gram per dag. Jag tänker på om jag skulle äta en köttbit på 200 gram varje dag och mår illa av tanken. Nu är väl all slags kött inräknat i detta och dessutom utslagen på hela befolkningen, men ändå. 85 kilo per år är mycket. Här hemma äter vi färsk fisk minst en gång i veckan och många dagar blir det helt vegetariskt. Inte för att vi avsiktligt försöker undvika kött utan för att vi tycker om fisk och grönsaker. Jag tycker fler borde strunta i de trendiga kött- och fettdieterna och äta mer allsidigt. Lite kött, lite fisk, lite grönsaker, lite fett och lite frukt. Varje dag. Det tror jag kroppen mår bäst av.

Till två personer:
2 fiskfiléer av fast sort
1 uppvispat ägg
4 msk ströbröd
4 msk sesamfrön
salt, peppar
olja till stekning
1 gul lök
1/2 blomkålshuvud
1 broccolibukett
curry efter smak
ev. lite chiliflingor
ris + buljong (+ ev. curry)

Dela blomkålen och broccolin i buketter. Hacka löken och fräs den i curryn. Tillsätt blomkålen och broccolin och låt allt steka under lock tills grönsakerna börjar mjukna. Låt dem ha kvar lite tuggmotstånd.

Häll upp ströbrödet och sesamfröna på ett fat. Skölj av fisken och torka av filéerna på hushållspapper. Doppa dem i ägget och vänd dem sedan i ströbröd-/sesamblandningen. Stek filéerna i olja tills de får fin färg. Salta och peppra.

Koka riset med en buljongtärning och eventuellt lite curry om du vill ha ännu mer currysmak.

Detta är inlägg #12 i bloggutmaningen #blogg100.

Glass med lemoncurd och vanilj

2012-02-06T18:48:00.004+01:00

När det är såhär kallt blir jag alltid sugen på glass. Mjukfryst glass som sakta glider nerför strupen och svalkar inifrån. Jag vet att det är ologiskt men jag äter mer glass på vintern än på sommaren. Jag antar att det är det konstanta sökandet efter motsägelser i mig. Just den här smakkombinationen fick jag inspiration till på Helena Ljunggrens vackra blogg. Riktigt riktigt god, faktiskt en av de godaste glassarna jag nånsin ätit.

4 dl vispgrädde
1 dl mjölk
1 vaniljstång
5 äggulor
0,5 dl strösocker
0,5 dl florsocker
zest från en citron
1,5 dl lemoncurd

Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg den i en kastrull tillsammans med grädden och mjölken och ge ett uppkok. Låt svalna.

Vispa äggulor, strösocker, florsocker och citronzest pösigt. Plocka bort vaniljstången och häll ner mjölken i bunken med äggsmet och blanda. Häll tillbaka blandningen i kastrullen och låt krämen sjuda på svag värme tills den tjocknar. Den får absolut inte koka, då blir det äggröra av allt!

Låt krämen svalna innan du ställer den i kylen för att svälla. Låt den stå där i minst två timmar, gärna över natten.

Blanda i lemoncurden och kör sen i glassmaskin tills glassen är tjock och krämig. Häll upp på förkyld bytta och ställ att stelna i frysen i 3-4 timmar innan du serverar.

Detta är inlägg #11 i bloggutmaningen #blogg100

Lemoncurd

2012-02-05T09:28:00.009+01:00

Lemoncurdens användningsområden äro oändliga. Gör den även om du inte vet vad du ska ha den till, den kommer gå åt fortare än du hinner slicka skålen.

125 ml pressad citron
100 g smör
120 g socker
1 helt ägg
3 äggulor
rivet skal av 1 citron

Värm den pressade citronen, smöret och hälften av sockret på svag värme tills smöret smält. Vispa äggen med resten av sockret och citronskalet. Häll sedan ner äggen i smörblandningen som ska vara varm men inte kokande. Sjud på svag värme och rör hela tiden i kastrullen tills krämen börjar tjockna. Den får absolut inte koka, då blir det äggröra av alltihop! Låt svalna.

Gott som fyllning i citronpaj, muffins, bullar eller som smaksättning i glass. Man kan också äta den rakt upp och ner med sked.

Detta är inlägg #10 i bloggutmaningen #blogg100.

Citronbriocher (släta bullar)

2012-02-03T20:28:00.007+01:00

Här hemma kallar vi dem för briocher. Ni kallar dem kanske för släta bullar. Här hemma äter vi dem till frukost. Ni kanske föredrar dem till fikat. Citronskalet piggar upp, testa, det tar de traditionella bullarna till en ny dimension!

Ca 15 bullar:
1/2 pkt jäst
3 dl mjölk
200 g smör
1,5 dl socker
två nypor salt
rivet skal av 1 citron
2 ägg
ca 8 dl vetemjöl
1 ägg till pensling

Smält smöret och blanda med mjölken. Värm till 37 grader. Smula jästen i en bunke och häll över sockret och citronskalet. Häll över lite av mjölken och lös upp jästen. Häll i resten av mjölken. Blanda i äggen. Blanda i mjölet lite i taget. Mängden mjöl är ungefärlig, degen ska släppa från bunkens kanter men fortfarande vara lite klibbig. Ställ degen på varm plats att jäsa i ca 1,5 tim (jästiden beror på temperaturen i rummet, ju varmare desto snabbare jäser degen, så på vintern kan det ta lite längre tid). Knåda ut degen och dela den i ca 15 delar. Rulla varje del till en bulle. Låt jäsa på bakplåt i ca 60 min. Pensla med uppvispat ägg och grädda i 180 grader i ca 15 minuter.

Deta är inlägg #9 i bloggutmaningen #blogg100

Kyndelsmässodagen - en ursäkt att få äta crêpes

2012-02-02T18:39:00.014+01:00

Inte för att man behöver en ursäkt, men alla tillfällen ska tas tillvara. Idag är det Kyndelsmässodagen, en högtid som vill få oss att minnas dagen då Jungfru Maria 40 dagar efter Jesu födelse bar fram barnet i templet. Varför man firar detta genom att äta crêpes har jag ingen aning om men så är fallet i Belgien, Frankrike och Schweiz. Jag är inte den som är den så jag hänger definitivt på!

Jag gör mina pannkakor med hälften bovetemjöl och hälften vetemjöl, såsom traditionen bjuder för franska galettes (man kan ta bara bovetemjöl också men de blir då lite smuliga och faller lätt isär). Jag fyller mina med lax och gräddstuvad spenat, men man kan ta precis vad man tycker om, eller för tillfället har i kylen.

Enligt almanackan är det den 2 februari som är Kyndelsmässodagen, men många kyrkor firar den söndag som ligger närmast. Fritt fram för crêpes i helgen med andra ord!

Till ca 10-12 pannkakor:
2 dl bovetemjöl
2 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
6-7 dl mjölk
3 ägg
en nypa socker
ca 50 g smält smör

Häll båda mjölsorterna och saltet i en bunke. Tillsätt hälften av mjölken och vispa till en jämn smet. Häll i resten av mjölken. Vispa sist i äggen och sockret. Smält smöret i pannkakspannan och rör ner det i smeten. Då behövs inget extra smör vid stekninen. Ta ca 1 dl smet per pannkaka.

Lax- och spenatfyllning:
400 g färsk spenat
1 dl grädde
en skiva rökt lax per crêpe
salt, vitpeppar
lite riven muskot
en gnutta pressad citron

Smält ner spenaten i torr stekpanna. Häll över grädden, salta, peppra och riv över muskoten. Pressa över citron.

Lägg en skiva lax på ena halvan av pannkakan och en klick spenatstuvning ovanpå. Ringla över lite av grädden från pannan. Vik pannkakan på mitten och lägg dem två och två i en stor stekpanna med en liten klick smör. Värm på spisen tills de är lite frasiga. Gör du många crêpes kan du lägga dem i långpanna med en liten klick smör på varje crêpe och grädda i ugnen i 180 grader i ca 10-15 minuter. I stekpannan

Detta är inlägg #8 i bloggutmaningen #blogg100

Verrines med kräftstjärtar och äpple

2012-02-01T19:08:00.006+01:00

Jag vet inte hur det är hemma i Sverige, men här i Belgien är det otroligt populärt med mat i s.k. verrines, d.v.s. portionsglas. Ett väldigt trevligt sätt att servera på och även rätt praktiskt faktiskt, speciellt vid bufféer då gästerna inte sitter till bords utan minglar runt med maten i hand. Då är det praktiskt att bara ha ett litet glas i handen åt gången istället för en stor tallrik.

På juldagen bjöd jag på en förrätt med kräftstjärtar och äpple vilka jag serverade i verrines. Väldigt god och dessutom snygg att duka fram!

Testa även blåbärsverries med mandelcrumble.

Till 7-8 portionsglas:
200 g räkor
200 g kräftstjärtar
2 tunna salladslökar
1 Granny Smith-äpple
2 citroner
Ärtskott eller blandade groddar

Hacka lök och äpple. Hacka räkorna och kräftstjärtarna. Blanda i en skål och pressa över citronen. Skeda upp i glas. Dekorera med groddarna.

Detta är inlägg #7 i bloggutmaningen #blogg100

Grissini med sesam och anis

2012-01-31T20:29:00.005+01:00

Hembakade grissini slår det mesta i snacksväg. Knapriga på utsidan och mjuksega i mitten, precis som när man köper dem nybakade inlindade i ett stort pappersark hos bagaren i Norditalien.

1/2 paket jäst
3 dl ljummet vatten
1/2 dl olivolja
2 rågade tsk salt
en nypa socker
1 dl sesamfrön
2 tsk anisfrön
ca 8 dl vetemjöl

Smula jästen och lös upp den i det ljumma vattnet. Tillsätt olja, salt, socker, sesamfrön och anisfrön. Blanda sedan i mjölet lite i taget, gärna i bakmaskin. Mängden mjöl är ungefärlig, känn efter när degen känns smidig, fortfarande aningen kladdig men ändå släpper degbunkens kanter. Knepet med vetedegar är att inte ha i för mycket mjöl.

Låt degen jäsa på varm plats i 50-60 minuter. Knåda sen ut luftbubblorna och dela den i mindre bitar, ca 15 st. Rulla ut varje bit till en långsmal korv, rulla den i lite mjöl och lägg på plåt. Grädda direkt i 200 grader i ca 12 minuter, eller tills grissinina har fått fin färg.

Detta är inlägg #6 i bloggutmaningen #blogg100

Pasta al forno

2012-01-30T18:19:00.008+01:00

Har du någon gång varit i Italien och ställt dig frågan hur i hela friden en enkel pasta med tomatsås kan vara så förbaskat god? Du analyserar rätten och kommer fram till att det hela inte innehåller annat än pasta, tomat, lite örter, olja och så parmesan. Ok, att kvaliteten på tomaterna spelar en stor roll kan vi konstatera, men även om du köper söta, knallröda, säsongsmogna körsbärstomater som kostar skjortan så får du ändå inte till den där ljuvliga smaken. Nu ska jag avslöja hemligheten. Oljan. Varsågod, det får du alldeles gratis av mig. Det behöver inte ens vara den allra dyraste olivoljan, det viktiga är att den har en fräsch doft och klargrön färg. Men det viktigaste av allt är att det ska inte snålas med oljan. Du fräser lök och tomater som vanligt i lite olja, tillsätter kryddor och annat som du eventuellt vill ha i din sås. Sen när den är klar, det är då du ska tillsätta mer olja. Du ska ha i så mycket olja att du skäms. När man gör en pastagratäng som den här så tycker man att man är generös om man häller på ungefär en decilliter olja ovanpå alltihop innan man ställer in den i ugnen. Då ska man hälla på en decilliter till. Det är då vi börjar närma oss.

Till 5-6 personer:
1 paket penne, rigatoni eller liknande
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
1 buljongtärning
1 burk hela eller krossade tomater (Cirio eller Mutti eller andra av bra kvalitet)
2 dl vitt vin
50 g tomatkoncentrat (doppio concentrato) alt. tomatpuré
en kvist rosmarin
ett par kvistar timjan
250 g mozzarella
2 dl riven parmesan
ca 2 dl olivolja

(kyckling-/kalkonkött eller köttfärs)

Fräs hackad lök och vitlök i olja. Häll på en deciliter av vinet och låt det koka in. Tillsätt tomaterna, buljongtärningen, örterna, resten av vinet och tomatkoncentratet och låt koka på svag värme under lock i ca 30 minuter.

Om du använder köttfärs tillsätter du den som i en vanlig köttfärssås. Använder du kyckling/kalkon delar du det tillagade köttet i bitar och rör ner i såsen när den är klar.

Koka pastan hälften av koktiden som står på paketet. Häll av och blanda med såsen, smaka av med salt och peppar och varva sen pastan i en smord form med mozzarellan skuren i bitar samt den rivna parmesanen. Ringla över oljan och ställ in i ugnen i 180 grader i 30-40 minuter eller tills pastan börjar få färg och bli knaprig.

Detta är inlägg #5 i bloggutmaningen #blogg100

Kycklingpaj med saffran

2012-01-29T20:24:00.001+01:00

Kyckling är så mycket mer än bara kyckling med currysås eller butiksgrillad kyckling. Häromdagen lagade jag kyckling i gryta. Det blev mycket kött och räckte således även till fredagskvällens paj. Buljongen från grytan ligger dessutom i frysen och väntar på att bli soppa. En ynka kyckling på dryga kilot räcker, med lite olika tillbehör, till tre olika rätter.

1 liten pajform, 24 cm i diameter

Pajdeg:
1,5 dl vetemjöl
1,5 dl grahamsmjöl
100 g smör
ca 3 msk kallt vatten
en nypa salt

Fyllning:
färdigstekt kyckling i bitar, så att det fyller botten
1 schalottenlök, strimlad
skivade oliver
1 röd paprika i bitar
3 ägg
2 dl grädde
ca 1 dl riven parmesan
lite vitpeppar
en nypa salt
2 kuvert (1 g) saffran

Blanda mjöl och smör till en smulig deg. Blanda i en matsked vatten i taget tills degen bildar en smidig kula (lättast går det att använda köksmaskin). Tryck ut degen i pajformen. Lägg kyckling, paprika, oliver och lök i skalet. Vispa ihop ägg, grädde, parmesan och kryddor och häll i pajskalet. Grädda i 180 grader i ca 30-40 minuter.

Detta är inlägg #4 i bloggutmaningen #blogg100.

Mandelmuffins med päron

2012-01-28T10:41:00.002+01:00

På läckra franska bloggen Délices latins (där man för övrigt vill laga allt!) hittade jag ett recept på päronmandelmuffins som jag ville prova. Lite omarbetat efter min egen smak och resultatet blev precis vad jag hoppats på. Kraftig mandelsmak och knäckig yta.

När vi ändå pratar om franska bloggar vill jag även rekommendera färgstarka Dans la cuisine de Sophie. Raffinerad men inte komplicerad. En riktig feel good-blogg. Även Délices et malices har en hel del väldigt fina recept samt inte minst, bloggarnas blogg La cuisine de Bernard. Aaaaaah tänk om man bodde i Paristrakten och kunde gå en Macaron-kurs hos Bernard. Tre och en halv timmes kurs för 60 euro och få lära sig att baka macarons vanille fondante et praliné noisettes skulle jag definitivt göra. Eller önska mig i present. Men nu bor jag inte i Paris så jag nöjer mig med att läsa hans blogg.

Muffinssmeten:
3 ägg
100 g råocker
250 g naturell yogurt, ricotta, gräddfil el. likn.
70 g smält smör
150 g vetemjöl
100 g mandelmjöl (eller 100 g finmalda mandlar)
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1-2 väl mogna päron

Glasyren:
1 ägg
50 g smör
50 g råsocker

mandelspån

Sätt ugnen på 180 grader.

Vispa ägg och socker. Blanda i yogurten och smöret. I en separat skål rör ihop mjöl, mandelmjöl, bakpulver och vaniljsocker och rör sen ner det i smeten. Skär päronen i kuber. Fyll muffinsformar och peta ner päronkuberna. Grädda i 10 minuter.

Under tiden rör du ihop glasyren. Smält smöret och blanda med ägget och sockret. Ta ut de halvgräddade muffinsarna ur ugnen och skeda/pensla försiktigt över glasyren. Gör gärna ett litet hål uppepå så att den sjunker in ordentligt. Strö över mandelspånen. Grädda i ytterligare 10-12 minuter, eller tills muffinsarna får en vacker gyllenbrun färg.

Detta är inlägg #3 i bloggutmaningen #blogg100

Gränslöst god kyckling i gryta

2012-01-27T14:42:00.007+01:00

Igår skrev jag om begränsningar och möjligheter. Jag har funderat mycket på detta de senaste dagarna, det har blivit väldigt aktuellt i och med omorganiseringar på jobbet. Jag har frågat mig själv hur pass flexibel jag bör vara. Hur flexibel kan jag vara?

Vi har oändliga möjligheter idag. En valfrihet och gränslöshet som vi har strävat efter, kämpat för. Allt kan man göra: påbörja en karriär, gå tillbaka till skolbänken, ge sig ut på nya utmaningar, få galna idéer, starta eget, lära nytt, lära om! Vi inte bara har möjligheterna, utan förväntas sträva framåt, förändra, förändras, ta för oss.

De finns dock en sak som är väldigt svår att göra idag. Det är att välja att inte välja.

Om man är nöjd med vad man har. Om man behöver de där fasta ramarna och det invanda för att känna sig trygg och bli produktiv, då är det lätt att känna sig vilsen och stressad när alla springer om en och pushar på. Vill man inte ha en förändring ses man gärna som bakåtstävare.

Behöver vi verkligen alla dessa möjligheter? Jag tror att världen skulle må bra av lite mindre gränslöshet, lite närmare mål och lite fastare ramar.

Recept på gränslöst god kyckling i gryta:
1 hel kyckling
1 liten zucchina
2 röda lökar
4 vitlöksklyftor
2 paprikor
ca 200 g små champinjoner
1 citron
2 hönsbuljongtärningar
1,5 dl vitt vin + 1,5 dl vatten
rosmarinkvistar
färsk eller torkad dragon

Var försiktig med salt eftersom buljongen är salt. Peppra efter smak.

Lägg kycklingen i grytan. Lägg grönsakerna i bitar runt om. Vitlöksklyftorna kan vara hela. Skär citronen i klyftor och lägg ner. Lös upp buljongtärningarna i vinet och vattnet och häll ner i grytan. Lägg i rosmarinen och dragonen.

Ställ in grytan med lock på i kall ugn (obs! se till att grytan inte har handtag eller lockknopp av plast). Sätt ugnen på 180 grader. Stek i 1,5-2 timmar beroende på kycklingens storlek, tills köttsaften är klar.

Servera med potatis eller ris eller bara lite bröd. För en lite lyxigare måltid är det gott att göra sås på spadet. Häll då över spadet i en kastrull och red med grädde eller mjölredning. Smaka av med salt.
Detta är inlägg #2 i bloggutmaningen #blogg100

Bloggutmaningen #blogg100

2012-01-26T10:59:00.018+01:00

Igår läste jag på bisonblog om bloggutmaningen #blogg100 Många matbloggare har hängt på och nu gör jag det också. Detta var sparken i ändan som jag behövde för att blåsa liv i min stackars blogg igen efter nästan två månaders tystnad. Så härmed antar jag utmaningen att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det kommer inte bli lätt det vet jag, jag har aldrig tidigare producerat mer än ett inlägg per vecka. Jag ser denna utmaning som en chans att få tangentbordet att glöda igen, eftersom det faktiskt inte går en enda dag utan att jag saknar mitt skrivande. Och jag ser väldigt mycket fram emot att få lära känna de andra matbloggarna som utmanar sig själva i detta roliga projekt.

Det var faktiskt rätt lustigt att jag snubblade över denna utmaning just nu, för det var bara någon dag sen som jag läste ett blogginlägg på härliga Karins blogg Lopptorget där hon skrev om valmöjligheter och begränsningar. I kommentarerna till inlägget fördes väldigt intressanta diskussioner om huruvida man jobbar bäst om man har fritt spelrum eller begränsande ramar. Jag funderade vidare på detta och kom på att jag absolut jobbar bäst om jag har begränsningar, inte press som i stress, men ett tema att hålla mig till och fasta riktlinjer. Så #blogg100 kom väldigt lägligt och gav mig just detta tema som jag behövde för att återuppta mitt skrivande igen. Mitt nästa inlägg kommer även att handla om valmöjligheter vs begränsningar. Ska även försöka få in något recept, detta är ju trots allt en matblogg!

Här är listan på matbloggare som är med (möjligt att fler har hoppat på hör av er i så fall så lägger jag till er i listan):

Kinnas blogg
Fast food lovers
Mumsfillibaba
Helena Ljunggren
Middagskorgen
Hornudden
Katinkas Kitchen
Food and Cookies
Veckans middag
Kalaskokerskans tankar
Stinas mat
Guldigrytan

Cannoli siciliani

Canelés från Bordeaux

2011-12-04T17:08:00.006+01:00

Dessa anspråkslösa små kakor kan te sig tämligen ointressanta för den oinsatte. Jag medger själv att jag under flera år fnös vid åsynen av dem. Det traditionella sättet att tillaga dessa små underverk på är mycket inflexibelt. Till skillnad från tex macarons eller muffins som figurerar i en myriad av olika smaker har jag aldrig någonsin sett en variant på detta recept. Dessutom ska de bakas i kopparformar. Inget annat duger! Det finns en hel del formar i aluminium och silikon på marknaden, men frågar du en förståsigpåare (läs fransman) så är det bara koppar som duger. Förvisso går det att försvara en sådan teori eftersom koppar leder värme på ett enastående sätt, vilket främjar gräddningen runtom kakorna och man får en knaprig yta med en krämig härlig mitt. Detta resultat ernås bäst med kopparformar eftersom aluminium och silikon tenderar att grädda kakorna rakt igenom på en gång och man får vare sig den knapriga ytan eller den krämiga kärnan. Nåväl, mina canelés är gräddade i silikonformar och de blev ändå goda, så visst duger det med silikon. Men jag kommer att fortsätta att leta efter formar i koppar så jag kan göra en jämförelse. Hur som helst så är canelés makalöst goda och de förtjänar ett bättre rykte.

Här i Bryssel säljs canelé-formar i vilket varuhus som helst. Hemma i Sverige kan de kanske vara lite svårare att få tag på. Man kan kanske passa på att inhandla dem om man ska resa söderut (Bryssel eller Paris t.ex.), beställa på nätet eller be någon vän som reser eller bor utomlands att skicka dem. Ett är i alla fall säkert: det är otvivelaktigen värt mödan att försöka få dessa formar i sin ägo!

Till två formar/36 små canelés behövs:
5 dl mjölk
1 helt ägg + 2 äggulor
140 g mjöl
220 g socker
30 g smör
0,5 dl mörk rom
1 vaniljstång
1 tsk vaniljessens

Dag 1:
1. Koka upp mjölken med smöret, rommen, vaniljessensen och vaniljstången skuren på längden (låt fröna sitta kvar). Dra av kastrullen från plattan precis när mjölken börjar koka och låt stå i 15 minuter.

2. Vispa äggen och sockret vitt och luftigt med elvisp i en bunke. Ta upp vaniljstången ur mjölken och skrapa ner fröna i bunken med äggen. Läg tillbaka den tomma vaniljstången i mjölken.

3. Värm hastigt upp mjölken igen tills den nästan börjar koka. Ta av från plattan och låt vila i 2 minuter, häll därefter ca 1/5 av mjölken i äggblandningen. Vispa med elvisp så det blandas ordentligt. Tillsätt mjölet, allt på en gång, och vispa igen. Häll i resten av mjölken och blanda.

Genom att blanda på detta sätt undviker man klumpar i smeten. Mjölkem måste dessutom vara riktigt het (dock ej kokande) när man häller den på äggsmeten.

4. Låt nu smeten svalna i rumsteperatur och därefter vila i kylskåp i 24 timmar. Rör om ett par gånger under tiden.

Dag 2:
5. Ta ut smeten från kylen och låt stå i rumstemperatur i ett par timmar innan gräddning.

6. Sätt ugnen på 210 grader. Smörj formarna med rikligt med smör. Fyll formarna nästan ända upp (lämna ett 2-3 mm upp till kanten).

7. Grädda på 210 grader i 15 minuter, sänk därefter värmen till 150 och grädda i 60 minuter till.

Direkt när formarna kommer in i ugnen kommer kakorna att jäsa upp och ni kommer att tänka "fasen jag skulle ha fyllt dem bara till hälften", men lugn, de kommer att sjunka ner igen och när de är färdiggräddade bör de ha återgått till ursprunglig storlek. Smeten innehåller ju inget jäsmedel så kakorna förblir ojästa och kompakta. Det är just den kompakta och sega konsistensen som är det typiska för dessa kakor.

Morotsmuffins med citronglasyr

2011-10-21T20:27:00.007+02:00

Speciellt den här tiden på året doftar det konstant kanel hemma hos oss. Jag måste ha något pepparkaksliknande bröd inom räckhåll. Jag har haft turen att hamna i Belgien, där man har sina speculoos som liknar våra pepparkakor. Har man inte tid att baka själv eller åka till Ikea kan man köpa dessa speculoos precis överallt.

Kan ni liksom jag inte få nog av pepparkaksdoftande bakverk? Prova då att baka skånepepparkakor, speculooscupcakes med tranbärstopping, tiramisu med pepparkakor och tranbär? Eller dessa morotsmuffins. Jag lovar, det räcker inte med en, man vill ha mer mer mer...

3 ägg
250 gr smör
2,5 dl farinsocker
6 dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 tsk kanel
1 krm riven muskot
1 krm mald nejlika
1 tsk mald ingefära
1 nypa salt
175 gr rivna morötter

150 gr philadelphiaost
50 gr mjukt smör
2,5-3 dl florsocker
Rivet skal av 1 citron
Zestat/rivet skal av ½ citron (till dekoration)

Smält smöret. Vispa äggen med farinsockret. Blanda i det smälta smöret.
Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker och kryddor i en separat bunke.
Blanda i rivna morötter och valnötter i äggblandningen och rör sedan försiktigt i mjölblandningen.

Klicka i smeten i muffinsformar. Grädda i 175 grader i 25-30 minuter.

Rör ihop alla ingredienser till glasyren i en skål. Använd en matsked och tryck skedens baksida mot skålens kant så att alla klumpar mosas. Bre glasyren på de avsvalnade muffinsarna. Dekorera med zestat/rivet citronskal.

Franska maränger

2011-10-11T16:35:00.010+02:00

Skillnaden mellan franska och italienska maränger var mig inte helt solklar förrän i samband med att jag för första gången i mitt liv bakade maränger häromdagen. Då tillämpade jag en metod som jag först trodde var den italienska, men som sedan visade sig vara den franska. Franska maränger gör man genom att man värmer upp äggvitorna och sockret till 60 grader i vattenbad. Sen vispar man vitorna blanka och fasta tills de svalnar. Därefter kan man blanda i choklad, mandel eller vad man önskar och sen klicka ut på plåten. Detta ger såna där sega härliga maränger som snarare känns som kakor än som en skapelse gjort på bara ägg och socker.

Italienska maränger, eller italiensk maräng eftersom begreppet oftast används i singular, görs genom att man vispar ägg och socker till hård snö. Därefter häller man i en sockerlag i en tunn stråle. Denna typ av maräng är vanlig som topping på tårtor och bakverk och bränns oftast bara av med en brännare. Marängen förblir alltså krämig mn med en brun yta.

De maränger jag gjorde var alltså franska. Såhär gjorde jag 8 medelstora maffiga maränger:

4 äggvitor
3 dl strösocker
1/4 pressad citron
100 g smält mörk choklad
mandelflan

Lägg vitorna, sockret och citronsaften i en rostfri bunke och ställ över en kastrull med lite kokande vatten på botten. Värm vitorna i vattenbad försiktigt till 60 grader samtdigt som du vispar för hand. Tag av från värmen och fortsätt att vispa med elvisp tills de blir blanka och fasta och svalnar något.

Smält chokladen och ringla den över vitorna samt strö över lite flagad mandel. Vänd runt med några få slarviga tag så att smeten blir marmorerad, inte brun. Klicka med hjäp av två skedar upp marängsmeten på en bakplåtspappersklädd plåt eller spritsa ut den med en sprits och strö lite flagad mandel över.

Grädda i 125 grader i 10 minuter. Sänk därefter värmen till 100 grader och grädda marängerna i ytterligare 1,5 timmar. Låt svalna på galler.

(nästan klassiska) Köttbullar med rödbetstzatziki

2011-10-08T18:50:00.014+02:00

Jag älskar att gå bananas när jag gör köttbullar och peta ner lite vad jag kommer över i min smet. Det kan vara allt möjligt som oliver, soltorkade tomater, kapris, parmesan, färska örter, mozzarella, svamp, citron. Men ibland blir jag bara så otroligt sugen på klassiska svenska köttbullar och hur gott det än är med vitlök, oliver, citron och kapris så är svenska köttbullar ändå godast! Jag vet att för att få kallas "klassiska svenska" så får de inte innehålla spiskummin eller någon annan exotisk krydda. Men har ni smakat? Gör det, och ni vill inte vara utan i fortsättningen.

Vad beträffar rödbetstzatzikin så var det några år sen den var på tapeten. Många skulle nog säga att den numera är ute. Jag skulle vilja säga att den är retro. Och retro är ju inne. Så gör den igen vettja. Till köttbullar med spiskummin exempelvis. En oslagbar kombo!

Ca 30 köttbullar:
400 g köttfärs
4 msk ströbröd
1/2 dl mjölk
salt, vitpeppr
1 tsk spiskummin
1 liten hackad gul lök
1 litet ägg (eller ett halvt stort)

Rödbetstzatziki:
2 stora rödbetor (färska kokta eller inlagda)
1 burk matlagningsyogurt
100 g fetaost
1 vitlöksklyfta (eller 1 tsk vitlökspuré)
svartpeppar

Skär rödbetorna i små kuber. Blanda med yogurt, smulad fetaost, vitlök och svartpeppar. Låt stå och dra i ett par timmar så tar sig smaken mer.

Vitlökspuré

2011-09-28T19:06:00.006+02:00

# Stoppa en sockerbit i munnen när du hackar lök så sliper du rinnande ögon.
# För att ta bort fläckar i böcker kan du ta en färsk långfranska och göra en boll av inkråmet som du suddar bort fläckarna med.
# Har du feber? Dränk in en handduk med vinäger och badda pannan med så går febern ner.
# Förebygg baksmälla genom att blanda olivolja med citronsaft och drick.
# För att bli av med baksmälla ska du tugga ginsengrot.
# För att undvika baksmälla, låt bli att dricka sprit.

Ett annat husmorstips har jag lånat från Lotta Lundgrens ypperliga bok Om jag var din hemmafru som nog kan ses som vår tids Kajsa Vargs kokbok och som säkerligen kommer att utgöra en milstolpe och måttstock i svensk kokbokshistoria. Jag betvivlar att det i framtiden går att skriva en kokbok som uppnår samma kvalitet som Lottas bok.

Tipset är att istället för att hacka eller pressa vitlök varje gång du vill använda det i maten så gör du en sats vitlökspuré, häller upp på burk och förvarar i kylen. Du tar en till två teskedar och klickar i maten så slipper du joxet med att skala och hacka och lukta illa om fingrarna.

Till en burk tar du 5 hela vitlökar, tar loss klyftorna och sprider ut dem på en långpanna. Rosta i ugnen på 175 grader i 20 minuter. Låt svalna. Skala klyftorna och mixa dem tillsammans med 1 deciliter olivolja och en nypa salt tills du får en slät puré. Häll upp på burk och förvara i kylen. Håller i flera veckor.

Minimuffins med vit choklad och hallon

2011-09-24T11:29:00.006+02:00

På mitt jobb har vi en oskriven regel att man tar med sig fikabröd när man har varit på semester. Det är givetvis inte alla som följer denna regel, alla mumsar dock glatt när det bjuds. Jag tycker det är en trevlig regel för att bjuda på fika är så mycket mer än att bjuda på fika. Det handlar inte bara om att lyfta upp dagen för sina kolleger och föra in lite njutning i de grå korridorerna. När jag tänker efter så är detta det minsta det handlar om. Istället handlar det om att öppna dörren aningens till sina privata rum, visa att man bryr sig om varandra, och att man inte bara är den där lilla gubben/gumman som sitter och knappar på sin dator, utan att man är en levande människa full av känslor, passion, omtanke. För så är vi ju alla. Det syns bara så dåligt där vi gömmer oss bakom våra skärmar och pappershögar.

Testa själva. Ta med en korg med muffins till jobbet och ni ska se hur folk plötsligt börjar prata med varandra, skratta och skämta. Det är en härlig syn att se en grå liten gubbe som vanligtvis bara pratar om paragrafer, förordningar, deadlines och direktiv, och som plötsligt får muffinssmulor i mungipan, ler och säger att han älskar choklad. Man ser liksom plötsligt människorna man har omkring sig.

Till två plåtar minimuffins (24 st):
100 g vit choklad
100 g smält smör
1,5 dl mjölk
1 liten burk yogurt
4 dl vetemjöl
1 dl farinsocker
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 ägg

Frysta hallon

Smält smöret och blanda med mjölken och yogurten. Blanda mjöl, socker, bakpulver och vaniljsocker i en bunke. Hacka chokladen och blanda i de torra ingredienserna.
Rör i smörblandningen och till sist äggen ett i taget. Klicka upp i muffinsformar och tryck ner ett fruset hallon i varje muffin. Grädda i 150 grader i ca 15-20 minuter.

Jag vill ha mina muffins kladdiga i mitten så jag tar ut dem när man tänker "nej, de är nog fortfarande lite för kaddiga", för sen stelnar de ytterligare när de svalnar. Men vill man ha mer genomgräddade muffins så låter man dem stå inne lite längre.

Mandelglass med rostade mandlar och muscovadosocker

2011-09-18T12:00:00.007+02:00

Mandelmjölk är vanligtvis ingenting som brukar finnas vare sig i svenska skafferier eller matvaruaffärer. Har man lyckan att få åka till Italien under hösten kan man med fördel gå in i vilken livsmedelsaffär som helst och köpa sig en förpackning latte di mandorla och packa ner i resväskan. Planerar du att använda mjölken till att göra denna mandelglass är mitt råd att köpa två förpackningar, för smakar du på mjölken kommer du vilja dricka upp den som den är varpå inget blir kvar till glassen. Problemet vid flygresor numera är bara det att all vätska måste ner i resväskan. Mandelmjölken måste således samsas om de ynka väskkilona tillsammans med vinflaskor, parfymer, likörer, marmelader, konserver och annat härligt flytande man samlar på sig under en semesterresa. Nåväl. Har du inte lyckan att få åka till Italien och inte heller kan få tag på mandelmjölk på annat sätt kan du göra den själv. Recept finns på internet, det är inte alls svårt men kräver lite planering och pyssel. Orkar du inte detta kan du helt sonika utesluta mandelmjölken i glassreceptet och ta vanlig mjölk istället. Glassen kommer då inte att få den där intensiva mandelsmaken, men blir god ändå, tack vare de rostade mandlarna och muscovadosockret som ger glassen en mild mandelsmak med lite bränd, nötig underton. Du kan eventuellt tillsätta några droppar mandelessens för att förstärka mandelsmaken.

5 äggulor
50 g muscovadosocker (ljust), om mandelmjölken är sötad, annars ca 80 g
2,5 dl mandelmjölk
2,5 dl grädde
0,5 dl hela mandlar, att rostas

Börja med att lägga de hela mandlarna i en stekpanna. Rosta mandlarna lätt. Grovhacka dem i en mixer. Spara till senare.

Vispa äggulor och socker luftigt. Värm i en rostfri kastrull till fingervarmt. Häll i (mandel)mjölken och grädden i kastrullen och vispa hela tiden på svag värme tills krämen börjar sjuda. Den får absolut inte koka, då riskerar äggen att koagulera och det blilr äggröra av alltihop. Vispa och sjud tills krämen börjar tjockna. Låt svalna. Ställ in i kylen några timmar så att krämen får sätta sig och tjockna ytterligare. Häll i glassmaskin. När glassen börjar stelna häller du upp den i en förkyld bytta och blandar ner den hackade rostade mandeln. Frys in.

Grillad fisk med tändsticksgrönsaker

2011-09-07T10:54:00.011+02:00

Igår kväll fick vi en väldigt speciell utsikt från hotellets terrass där vi satt och åt middag. Helt plötsligt såg vi ett ljussken från toppen av den kulliga ön och så började det ryka häftigt. Röken blev kraftigare och kraftigare och så småningom började flammorna att resa sig över bergskanten. Det var ett otroligt scenario, läskigt, sorgligt och spännande på samma gång. Lipari ligger bara ca en kilometer ifrån oss, bara ett smalt sund skiljer öarna åt så vi såg allt från första parkett. Det var becksvart ute så släckningsarbetet kan inte ha varit lätt i den oländiga terrängen. Fortfarande imorse steg röken och ett flygplan flög fram och tillbaka i ett par timmar mellan havet, där det fyllde tanken med havsvatten, och toppen av berget, där det släppte ut vattnet över röken.

Lite olustigt känns det att vi just igår beställde in en fiskfilé som var toppad med tunt strimlade grönsaker vilka på menyn kallades verdure a fiammifero, tändsticksgrönsaker, tack vare formen de var skurna i.

Om ni vågar trotsa ironin i detta kan jag varmt rekommendera denna enkla rätt. Ta en fiskfilé vilken som helst, skär morötter, lök, zucchina, kål eller vilka grönsaker som helst i tunna tändsticksformade strimlor och lägg ovanpå fisken. Salta och ringla över lite olja och ställ in i ugnen. Servera med kokt eller ugnsrostad potatis och pressa gärna över lite citron vid servering.

Såsiga hälsningar från ett såsfritt Italien

2011-09-04T14:11:00.024+02:00

Igår satt vi på hotellets poolcafé och valde bland rätterna. Det slog mig att när jag stitter på restauranger hemma i Bryssel eller Stockholm finns det oftast endast ett fåtal rätter som jag kan tänka mig att beställa rakt av. Några få andra blir ätbara om jag får ta bort eller lägga till ett par ingredienser. Speciellt såser, dressingar, krämer och röror anses generellt förhöja smakupplevelsen. För mig är det precis tvärtom. Varför dölja en råvaras genuina smak med en sås som smakar något helt annat? Varför kan inte en insalata caprese få vara just bara det den är, skivad tomat och mozzarella med lite olivolja ringlad över? Varför ska man anstränga sig så till den milda grad och hotta upp sin caprese med balsamicodressing, basilikakräm, olivröra och annat innovativt tjafs som inte hör hemma där?

Det slog mig alltså att när jag är i Italien, eller i Syditalien kanske jag ska precisera, så skulle jag kunna beställa in alla rätter på menyn utan att byta ut en endaste ingrediens. Jag gillar allt! Här bjuds inga chiliglaserade solmogna grönsaker med getostkräm, för alla som beställer grillade grönsaker vill ha just - grillade grönsaker. Chilin tar vi gärna på pastan, och solmogna grönsaker? Behöver inte alla grönsaker sol for att mogna? Getost till grönsaker, vem har kommit på något så dumt? Olivoljan framhäver bäst grönsakernas naturliga smak. Getosten tar vi däremot gärna till ostbrickan efter varmrätten.

Så här resonerar faktiskt de flesta italienare. Kalla det bakåtsträvande, men jag beundrar -och avundas- deras inställning att varför ändra på ett kulinariskt koncept som har dugit i årtusenden? Jag skulle också vilja tillhöra en så stark matkultur. Så stark att den har kraften att hålla samman en nation som i övrigt håller på att rasa samman. Italien är så korrupt och ruttet att vilket annat land som helst i världen skulle ha fallit ihop för länge sen. Men italienarna står ännu stolta upp. De har sin identitet och sin kultur som håller dem vid liv. De hatar sina politiker och röstar inte på det parti som har de bästa idéerna, utan på det som har de minst dåliga. De suckar och säger att det är ingen idé att bli upprörd, det är som det är ändå. Foräldrar uppmanar sina barn att flytta utomlands. Under de senaste årtiondena har begreppet fuga dei cervelli, flykten av hjärnor, uppstått. Detta debatteras i media som ett allvarligt samhällsproblem. De unga välutbildade flyr landet för att aldrig komma åter och kvar blir bara de outbildade som inte har något alternativ. Vad får det för konsekvenser om 20 år, när det är dags för nästa generation att ta över?

Jag skulle vilja drista mig till att påstå att den främsta sammanhållande faktorn, den som gör att Italien står där det står, millennium efter millennium, trots korrupt samhällssystem, övermäktiga maffiaorganisationer och en allmän uppfattning om att det är bäst att tänka främst på sig själv eftersom ingen annan kommer att göra det, är den konventionella synen på mat. För i ett samhälle där man inte kan lita på någon, där en maktfullkomlig galning kan sitta vid makten år efter år för att det inte finns något vettigt alternativ och där den enda som kan bistå dig när du behöver hjälp är din egen familj, där behövs ett sammanhållande kitt som står emot alla nya strömningar och moderna flugor. Traditioner och konventioner blir livsnödvändiga eftersom allt annat kan ryckas ifrån dig från en dag till en annan.

Därför finns vissa regler för vad man får och inte får i matväg i Italien. Ingen ifrågasätter dessa regler och ingen känner något behov av att ändra på dem. För när man inte kan påverka vad som sker runt omkring en, då får man iallfall försöka rädda det som räddas kan.

Nu ska jag fortsätta såsa vid poolkanten och nåde den som försöker hälla balsamicodressing på min mozzarella!

Glass!

2011-08-29T19:28:00.008+02:00

Den moderna glassen fann sin skapare i Francesco Procopio di Coltelli, en sicilianare som tack vare sockret som araberna fört in till Sicilien, och havssalt blandat med is från Etna, i mitten av 1600-talet lyckades göra en glass som var mjuk och len till konsistensen. (Glass med havssalt borde även i våra dagar kunna bli en storsäljare, möjligen blandat med mörk choklad, och varför inte en gnutta chili...).

Den allmäna uppfattningen tycks vara att ju onyttigare en glass är desto lyxigare och godare är den. Det är ingen uppfattning som jag delar. Här i Italien görs glass oftast endast på mjölk, eller med en väldigt liten mängd grädde i förhållande till mjölkmängden. Den är inte nödvändigtvis mager för det, men känns lättare och lämnar ingen otäck hinna av fett kvar i munnen.

Len och mjuk, flödande vågig ligger den i glassdiskarna och skopas inte upp i kulor utan liksom hävs upp med platta skopor och skrapas av i bägaren eller struten. Det är nästan så att man kan suga i sig den med sugrör. Ja alla som ätit glass i Italien vet vad jag pratar om men det kan inte nog sägas hur ljuvlig denna glass är!

Italienarna har strikta regler för vilka smaker som kan kombineras. Väljer man t.ex. hasselnöt, hallon och lakrits får man blickar på sig som vore man en utomjording. Tar man däremot choklad, tiramisu och kaffe, alternativt citron, jordgubb och melon så går det bra. Koden till det rätta glassväljandet ligger framförallt i att man inte "kan" blanda krämiga och onyttiga smaker med fruktiga och "nyttiga". Det är antingen eller som gäller. Antingen är du en livsnjutande "goloso" eller så är du en medveten och självbehärskande "sano".

Nåväl dessa dumheter struntar jag blankt i. Även om min absoluta favorit varken är krämigt goloso eller fruktigt sano. Den absolut godaste glassen i min smak är den oerhört enkla fior di latten. Gjord på endast mjölk, en skvätt grädde, socker och lite vanilj. Himmelskt!

Kylskåpstömmarsallad

2011-08-27T09:46:00.002+02:00

Nu är det alltså vår tur. Hela sommaren har jag sett vänners statusar och bilder figurera på facebook vittnande om sol och bad, lustfyllda grillkvällar, umgänge med familj och vänner och underbar efterlängtad avkoppling. Själv har jag trött suttit på kontoret och bokstavligen svettats tillsammans med lika trötta byråkrater som funnit det lika vårt att njuta av sommaren som jag. Men nu, när sommaren sjunger på refrängen och luften här i Nord- och Centraleuropa börjar bli svalare och (om det nu är möjligt) blötare, drar vi söderut och vi ska göra precis allt det som alla andra semesterfirare gjorde under juni och juli.

Under semestern brukar jag inte stå särskilt mycket vid spisen. Speciellt inte när vi åker hem till svärföräldrarna, där det är svärmor som står för fiolerna i köket. Men ett och annat inlägg ska det nog bli. För äta tänker vi göra. Oj, vad mycket gott vi ska äta. Med början redan ikväll då pizza står på menyn. Oj vad jag längtar!

Titeln i detta inlägg är i ärlighetens namn lite missvisande, för jag fick faktiskt handla en hel del ingredienser igår till denna sallad. Det jag hade hemma var i princip mozzarellan. Men ändock, tanken var att rensa ut kylen nu innan vi åker på semester.

Till en stor sallad som räcker till 2-3 hungriga semestertörstande personer använde jag:
200 g tigerräkor
1 citron
lite grönsallad
200 g haricots verts
2 schalottenlökar
ca 10 körsbärstomater
1 buffelmozzarella
2 hårdkokta ägg
olivolja
salt och peppar
cayennepeppar

Fräs räkorna med lite salt och cayennepeppar. Skär av och strimla det yttersta gula på en halv citron och fräs tillsammans med räkorna någon minut. Lägg upp salladen på ett stort fat, ovanpå det al dentekokta haricots verts, tunna ringar av löken, körsbärstomaterna, tunt skivad mozzarella och äggklyftor. Pressa över citronen och ringla över olivoljan. Dekorera med några citronskivor.

Risonisallad med örter och hasselnötter

2011-08-16T07:54:00.002+02:00

Såhär i mitten av augusti vet man inte när sommaren tänker ta slut. En dag som igår, som började med spöregn, övergick i ett långsamt uppklarnande för att till sist spricka upp i strålande sol tänker man att man måste passa på. Passa på att suga ut det sista ur sommaren, för rätt var det är övergår inte regnet i sol längre, utan hösten blir ett faktum. Vi satt ute på terrassen till klockan nio, det var svalt men inte kallt. Man kunde nästan ta på sensommaren, den satt där med oss och delade med sig av sin fullkomlighet. Vi satt där och var nöjda med vad vi åstadkommit, sommaren och vi, och vi tänkte att nu kan hösten komma om den vill. För vi fick den här kvällen.

3-4 portioner
200 g risoni
ett par kvistar rosmarin
ca 15 myntablad
en näve persilja
en näve koriander
3 msk olivolja
1 pressad citron
salt, peppar
ca 1 dl hasselnötter
ca 1 dl hyvlad parmesan

Koka risonin i lättsaltat vatten i ca 5-6 minuter. Häll av vattnet och låt ånga av. Blanda med de hackade örterna, citronsaften, oljan och de hackade hasselnötterna. Salta och peppra. Blanda sist ner den hyvlade parmesanen.

Servera tex med grillade fiskspett, en bit kött eller vad du känner för!

Fransk lökpaj

2011-08-02T06:53:00.012+02:00

"If you're afraid of butter, as many people are nowadays, just put in cream!"

Orden är Julia Childs, om det var någon som inte redan gissat det, och de säger en del om vad hon ansåg om matlagning. Det finns inga genvägar till god mat och det ska vara äkta vara. Jag försökte följa receptet på fransk lökpaj till punkt och pricka, jag ville åstadkomma den Äkta Franska Lökpajen, så som den smakade i Julias kök. Men när jag kom till sista momentet innan gräddning, då det stod att man skulle klicka på smör innan man satte in den i ugnen, då tänkte jag att nu får det vara nog. Då hade jag redan gjort pajskalet med smör och vitt mjöl, fräst löken i en rejäl klick smör + olja samt vispat ihop fyllningen med ägg, grädde och ost. Då kändes det lite som att smörklickarna på toppen av pajen var aningen överflödiga. Så jag hoppade över dem, och därmed kvalar jag nog inte in i klubben för Äkta Julia Child-fan, hur god min paj än blev.

Servera den med en krispig sallad med senapsvinägrette och lite smulade valnötter och ett kraftigt Médoc-vin. Då kommer alla smaker till sin rätt och man tänker att ibland kan man nog skippa grahamsmjölet och kesellan för lite traditionellt tillagad fransk husmanskost där man inte kompromissar med smakerna.

1 liten paj, 24 cm i diameter

Pajdegen:
3 dl vetemjöl
100 g kallt smör
2 msk kallt vatten

Blanda samman mjöl och smör till en smulig massa i matberedaren. Häll i en matsked vatten i taget och kör maskinen tills degen blivit fast och jämn. Krama ihop till en kula och lägg in i kylen.

Fyllningen:
700 g gul lök, tunt skivad
30-40 g smör
1 msk olivolja
1,5 msk mjöl
2 stora ägg
2 dl grädde
1 tsk salt
en nypa peppar
en nypa riven muskot
ca 1 dl riven smakrik ost

(ca 1 msk smör)

1. Fräs löken i en tjockbottnad traktörpanna med smöret och oljan. Stek på låg värme så att löken kokas sakta snarare än bryns. Den ska bli mjuk och glansig, absolut inte brännas. Detta tar ca 40-50 minuter. Rör om med jämna mellanrum.
2. Strö mjölet över löken och blanda väl. Ställ åt sidan och låt svalna.

3. Kavla ut pajdegen till en rund platta och lägg över den i smort pajskal. Får du lite deg över kan du skära ut remsor att dekorera pajen med. Nagga skalet och förgrädda i 200 grader i 8-9 minuter.

4. Sänk ugnsvärmen till 180 grader.

5. Vispa upp äggen i en skål tillsammans med grädden och kryddorna. Blanda i löken och osten. Häll blandningen i pajskalet.

Här vill Julia Child att vi ska klicka över ca en matsked smör över pajen innan gräddning. Jag vet i ärlighetens namn inte vad det skulle tillföra, lite mer smak kanske, och lite mer energi inför den kommande vintern. Tycker man som jag att smöret i pajskalet samt i fyllningen räcker så kan man hoppa över smörklickarna ovanpå. Men man kan även tycka att en matsked mer eller mindre i denna paj där man i övrigt inte har snålat på kalorierna gör varken till eller från. Hur man än resonerar har man rätt, och man gör i detta skede precis som man önskar.

6. Ställ in pajen i mitten av ugnen (180 grader) i ca 30 minuter, eller tills pajen har stannat och fått lite gyllenbrun färg.
Paj innan gräddning

Sensommardrink

2011-07-31T13:15:00.007+02:00

När våren och försommaren är så varma som de var i år är det lätt att man känner att sommaren är över redan i mitten-slutet av juli. I synnerhet om denna månad blott bjuder på regn och isande höstlika vindar. Visserligen ger det mig alltid en trygg och varm känsla att fram i slutet av augusti, då mörkret faller tidigt och luften blir frisk och sval, att byta ut grillen mot gjutjärnsgrytan, rosévinet mot det mustiga rödvinet, tända stearinljus på kvällen och krypa upp i soffan med tofflor och filt. Men när denna känsla infinner sig redan i slutet av juli är det lite synd tycker jag. Framförallt för att hösten kommer var det lider ändå, vi behöver inte skynda på den. Och när den kommer kommer vi att tänka nostalgiskt på sommaren som inte var, känna avsaknaden av energi och tänka att våra halvladdade batterier nu ska räcka ända till april-maj. Så varför ta ut hötmyset i förväg?

Vi håller kvar sommaren ett tag till tycker jag. Så länge det inte regnar kan vi sätta oss på balkongen eller terrassen på kvällen, tar på oss en kofta och tänder en lykta. Vi ser solen gå ner, varje ljud blir tydligare, isolerat från alla andra ljud. En dag släcks, natten kommer krypande. Smutta på en drink som har midnattssolens djupröda färg, tänk på ändlösa nätter och spirande hopp och längtan. Den här stunden kommer finnas kvar inom er under hela vintern. Den kommer att lysa upp i mörkret och värma inifrån.

Till 1 liter:
4 dl stark lingondryck
2 dl Martini bianco
1 citron i skivor
4 dl vitt vin
frysta hallon

Blanda lingondrycken med Martinin och lägg i citronskivorna. Låt stå och dra i ca en timme. Häll upp till hälften i glas och fyll upp med vitt vin. Lägg ett par frysta hallon i varje glas.

Julia Child - The Legend

2011-07-17T12:20:00.009+02:00

För ett tag sen, över ett år för att vara närmare sanningen, fick jag en kokbok av våra goda vänner Mike och Sue. Ett otroligt färgstarkt par som spenderar större delen av sin fritid på att botanisera i Bryssels loppmarknader och antikvariat. Deras hem är ett museum av gamla prylar, det står saker precis överallt. Allt från kitchiga porslinsfigurer till eleganta men oanvändbara kristallföremål och gamla böcker av varierande kvalitet, ålder och ursprung. Ett spännande hem med andra ord, men jag har ofta funderat över hur sjutton man städar ett sånt hem. Att damma alla prylar i huset måste ta en vecka. Sen är det bara att börja om igen.

Iallafall så fick jag en kokbok av dem. Inköpt under en av deras loppisrundor. Bokens design var inte särskilt tilltalande. Tryckt någon gång på 60-talet, i svartvitt och utan en enda bild. Kokböcker är min litterära favoritgenre, jag älskar att bläddra, läsa och låta mig inspireras och jag äger fler kokböcker än jag någonsin har praktisk användning för i köket. Jag tittar på bilderna, läser och blir inspirerad, men sen följer jag sällan recepten. En bok i svartvitt och utan bilder blir jag således inte särskilt inspirerad av.

Mike och Sue var däremot väldigt entusiastiska när de överlämnade boken, och sjävklart uppskattade jag gåvan; gesten var ju fantastisk! Jag måste dock erkänna att jag bara bläddrade igenom den som hastigast innan den åkte upp i bokhyllan. Och där har den stått.

Tills igår. Vi åt pizza och tittade på Julie and Julia. Filmen med Meryl Streep som gick på bio för något år sen och som jag tyvärr missade då. Herregud. Den kvalade direkt in på Topp 10, eller jag kan nog rent av säga Topp 5, av bästa filmer jag sett någonsinn. Inte för dess intellektuella djup eller för att den lämnar något efter sig till eftervärlden. Utan för att den lämnade något efter sig till mig. Undran nummer ett: Hur har jag kunnat ha Julia Childs mästerverk i min bokhylla i över ett år utan att ha försått vilken skatt det är? Jag har inte ens försökt att ge den en chans. Undran nummer två: Varför har jag inte mer ingående studerat fransk matlagning tidigare. All matlagnings vagga. Jag har ofta avfärdat detta cuisine med två korslagda sparrisar och fluffig sufflé med att man inte blir mätt av det. Må vara hänt. Om man försöker sig på modern fransk mat. Men det traditionella, rustika franska köket, själva grunden som sparrisarna vilar på, den är inte blott matlagning. Den är konst mina vänner.

Nu ska jag damma av min Mastering the art of French Cooking och utforska nya marker! Och kanske även bjuda hem fina Mike och Sue på middag.

Jag måste också försöka få tag i Volume Two. Någon som vet om den finns ute i handeln eller måste man plöja sig igenom loppmarknader och antikvariat för att hitta den?

Limemazariner

2011-07-12T06:49:00.010+02:00

När maken vill överraska kan han köpa hem ett par kladdiga chokladbrownies eller krämiga cannoli. Det är det godaste han kan tänka sig. Och visst tycker jag det är gott jag också, och framförallt uppskattar jag tanken och gesten, men om jag fick välja skulle jag ta de där kakorna som han inte ens ser. De där torra, smuliga och inte så söta kakorna, gärna med lite äpple eller hallon i. Inte kladdiga, inte krämiga.

Mazariner är nog den godaste kakan jag vet. Torr, fast och tung. Ska man köpa mazariner här i Bryssel får man åka till Ikea, men Delicatomazariner ger jag inte så mycket för. Dessutom är hembakade iallafall alltid godast. Det är inte så svårt som det kan verka, faktiskt inte svårare än att göra en smulpaj.

ca 20 mazariner

Mördeg:
6 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
3/4 dl socker
1 ägg
250 g smör

Fyllning:
200 g grovhackad mandel + 125 g mandelmjöl/finmald mandel
(eller totalt 325 g finmald mandel)
100 g smör
4 ägg
1,5 dl socker
rivet skal + saften av 1 lime

Glasyr:
ca 2 dl florsocker
rivet skal av 1 lime
saften av 0,5-1 lime

Kör alla ingredienser till mördegen i en food processor och ställ degen kallt i ca 30 min.

Hacka mandeln och blanda alla ingredienser till fyllningen. Jag gillar när mandeln inte är för finmald, men vill du ha en slätare fyllning mal du all mandel fint.

Tryck ut mördegen i aluminiumformar och klicka i fyllningen. Formarna behöver inte smörjas.

Grädda i 175-180 grader i ca 20-30 min.

Låt kakorna svalna och tryck försiktigt ut dem ur formarna.

Rör ihop glasyren och pensla den på kakorna.

Ljuset på bilden gör att den ljusgröna färgen på glasyren inte syns men det rivna limeskalet ger mazarinerna en vacker skir grön färg. Vill du ha dem ännu grönare kan du tillsätta 1-2 droppar grön karamellfärg.

Jordgubbs- och rabarberpaj med kokoscrumble

2011-06-26T10:23:00.009+02:00

I fredags var hela Sverige ett enda stort sommarkalas. Vi jobbade som vanligt men jag ville ändå uppmärksamma denna speciella högtid lite extra med något gott att äta på kvällen. I rätt sällskap och miljö samt med lite nubbe i glaset kan jag klämma ner ett par sillbitar och även tycka att det är gott. Jag känner mig då väldigt svensk och det värmer i bröstet. Både av gemenskapen och av det som fanns i glaset. När jag sitter här i Bryssel känns det inte alls rätt att klämma en sill men jag ville ändå laga något svenskinspirerat denna midsomarafton. Valet föll på laxbullar i tomatsås som jag blandade med svarta bläckfiskfärgade tagliatelle. Svensk-italiensk fusion när den är som bäst! Till efterrätt gjorde jag dessa minismulpajer, som vi åt ljumma med vaniljglass uppkrupna i soffan. Det blev en inte så svensk midsommarafton, men fin på sitt sätt, för den var vår.

Till 4 småpajer:
1,5 dl mjöl
1,5 dl havregryn
1 dl kokosflingor
0,5-1 dl brunt socker
1,5 tsk vaniljsocker

ca 10 skivade jordgubbar
ca 3 dl rabarber i bitar
1 msk socker
1-2 msk potatismjöl
1-2 tsk kanel

Knåda snabbt ihop ingredienserna till en smulig deg. Tryck ut lite mindre än hälften av degen på botten av formarna. Blanda rabarbern med socker och potatismjöl. Lägg rabarbern och jordgubbarna i formarna, strö på kanel och täck med resten av smuldegen. Grädda i 180 grader i ca 20 minuter, eller tills pajerna har fått fin färg.

Carpacciosallad med päron och pecorino

2011-06-21T19:58:00.007+02:00

Förra sommaren var vi en vecka i Umbrien. Vi hyrde ett hus av ett engelsk-österrikiskt par som en kväll tog oss med till en liten osteria i byn som få turister hittade till, ett så kallat hål i väggen. Det fanns inga menyer, bara kockens tips. Jag älskar den typen av restauranger; det är där man får de riktigt genuina rätterna, de som inte är anpassade till turisternas strömlinjeformade smaklökar. På osterian åt jag en kalvstek med päron, pecorino och en balsamicodressing som direkt åkte upp på min topp 5 av godaste rätter som jag ätit någonsin.

Jag tror att köttet var stekt över öppen eld så att reproducera det hemma i mitt kök blir svårt. Den här salladen innehåller samma ingredienser, och riktigt riktigt god. Men samma sak blir det ju aldrig förstås...

Mängderna är per person:
Carpaccioskivor eller tunna lövbiffar av kalv eller nöt, ca 150 g
någon matsked balsamvinäger
salt
blandad sallad
1/2 moget päron
hyvlad pecorino, en handfull
rostade pinjenötter

Dressing:
olivolja
balsamvinäger
citron
hackad basilika
salt
pepparmix

Strimla köttet och stek det. Häll mot slutet i balsamvinägern i pannan och salta. Lägg upp alla ingredienser i en vid salladsskål eller på ett fat. Häll dressingen över.

Blåbärsverrines med crumble

2011-06-15T16:12:00.008+02:00

Under Stockholmsbesöket var vi bjudna på barndop. Dop är alltid vackra och omges de av en skir junigrönska blir de ännu vackrare. Är det dessutom bästa väninnans barn som döps vet allt det vackra inga gränser. Jag hade även fått den stora äran att hjälpa till med maten till dopbuffén. Oj vad skoj det var! Bla gjorde jag dessa blåbärsdesserter. Två lager blåbärskompott och två lager vaniljmascarpone varvas och toppas med en knaprig crumble. Ett lite annorlunda alternativ till blåbärspaj som gör sig snyggt på ett buffébord. Se bara till att få tag i snygga glas att servera dem i. Dessa engångsglas i plast köpte jag med mig från Bryssel, men jag såg i olika affärer hemma i Stockholm att det fanns en hel del i glas att välja på.

Till ca 15 glas

Blåbärskompotten:
ca 500 g blåbär
0,5-1 dl socker

Häll i kastrull och låt småputtra tills blåbären blir till en tjockflytande kompott, ca 20 min. Rör ofta så bären inte fastnar i botten.

Vaniljmascarponen:
500 g mascarpone
500 g vaniljkesella eller vaniljyogurt
3-4 msk vaniljsocker eller frön från en vaniljstång
rivet skal av 1 citron
(ev. florsocker)

Blanda allt i en bunke till en slät kräm. Smaka av med florsocker om du vill ha en sötare kräm.

Crumblen:
150 g mjöl
180 g smör
150 g mandelmjöl (kan uteslutas)
150 g socker

Hacka snabbt ihop ingredienerna till en smulig deg och sprid ut i långpanna. Grädda i 200 grader i ca 20 min eller tills smulorna fått fin färg. Rör om några gånger så crumblen gräddas jämnt.

Klicka i ett par skedar blåbär i botten av glasen. Lägg därefter ett lager vaniljmascarpone, sen ett till lager blåbär och sist ett lager mascarpone. Ställ i kylen tills det är dags att servera. Strö på crumblen på toppen strax innan servering för att undvika att den blöts upp.

Blåbärs- och aprikossmoothie

2011-06-15T12:07:00.003+02:00

Nyss var det vinter, sen kom våren, men sommaren, den har hela tiden känts oändligt långt borta. Men så plötsligt var den bara här. Vi har faktiskt redan avverkat första delen av vår semester med 10 dagar i soliga Stockholm. För min del blev det också lite av en kraftansamling innan allvaret börjar. Imorgon börjar jag nämligen på nya jobbet. Känns lite läskigt med allt nytt som jag ska lära mig, alla nya människor som jag ska lära känna. Men jag ser verkligen fram emot det! Så det var fantastiskt att få dessa stekheta dagar hemma i Sverige. Dagarna fylldes med picnickar, skärgårdsutflykter, ljumma kvällspromenader, trädgårdsfika och balkonghäng med familj och vänner. Verkligen en underbar inledning på sommaren!

Till frukost har jag just nu snöat in på smoothisar. Det är så gott i värmen och mättar även bra. I Svergie fanns ju de ljuvliga svenska gubbarna som jag mixade tillsammans med lite frysta hallon och vaniljyogurt. Här hemma är gubbarna inte lika goda (fast inte så pjåkiga ändå) så imorse gjorde jag denna med färska aprikoser och frysta blåbär.

2-3 färska väl mogna aprikoser
1 dl frysta blåbär
1 dl vaniljyogurt

Den vaniljyogurt jag använder är ganska söt så jag tog inget extra socker, men använder man en mindre söt yogurt kan man eventuellt söta med någon sked socker eller honung.

Muffins med vit choklad och hallon- och rabarberkompott

2011-05-26T13:00:00.008+02:00

Muffins är mitt absoluta favoritbakverk. Men trots att de är så vansinnigt enkla att göra så är det lätt att misslyckas. En misslyckad muffin är enligt min smak en låg fluffig sak som smälter i munnen. Man känner ingen smak för det är bara luft. En lyckad muffin däremot är hög, kompakt, tung och stampig. Den kräver att man tuggar ordentligt. Därför har jag nästan alltid lite havregryn i (och ibland lite grovt mjöl, även i söta muffins), det ger tyngd och lite tuggmotstånd. De får inte heller vara för söta. När jag går efter recept brukar jag halvera sockermängden. De recept jag skriver här i bloggen är redan anpassade efter min smak, därför innehåller de ofta bara ca 0,5-1 deciliter socker.

En tumregel jag brukar gå efter är att ju fulare desto godare. En alltför fluffig smet går lätt att hälla ut i formarna varpå resultatet ofta blir jämnt och fint. Ju tyngre och kompaktare smeten är desto svårare är det att klicka ut den i formarna, och desto fulare blir resultatet. Alltså: Ful = God!

Dessa muffins blev ju inte överdrivet fula, och faktiskt så kunde de ha varit lite tyngre. Jag har därför lagt till lite mjöl och havregryn för att få dem lite mer kompakta.

8-10 mellanstora muffins

Muffinssmet:
2 ägg
0,75 dl råsocker
1 liten burk naturell yogurt (ca 1 dl)
150 g smält smör
120 g grovhackad vit choklad
4,5-5 dl vetemjöl
1,5 dl havregryn
3 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver

Kompott:
100 g hallon
100 g rabarber
0,5 dl farinsocker
1 tsk vaniljsocker
ev 1/2 tsk vaniljkorn

Börja med kompotten. Lägg alla ingredienser i en kastrull och låt koka ihop några minuter. När kompotten börjar få en syltig konsistens är den klar (ca 5 min). Låt svalna.

Vispa ägg och socker i en bunke. Tillsätt yogurt, smält avsvalnat smör och grovhackad vit choklad. Det är viktigt att smöret inte är varmt, annars smälter chokladbitarna. Rör ihop mjöl, havregryn, vaniljsocker och bakpulver separat och blanda sedan ner i äggblandningen.

Häll bärkompotten över smeten och rör med några få tag om i smeten så att allt bara blandas slarvigt. Smeten ska inte färgas röd utan vara randig av muffinssmet och kompott.

Klicka ut i muffinsformar och grädda i 175 grader i ca 20 min.

Extra chokladiga chokladbollar

2011-05-22T15:11:00.006+02:00

I Vår kokbok från 1993 kallas dessa bakverk för chokladbollar men i Sju sorters kakor från 1989 heter de fortfarande negerbollar. När jag var liten hette de negerbollar, alla sa så, och ingen hade en tanke om att det kunde vara fel på något sätt. Men sen när jag blev större fick jag naturligtvis lära mig att negerbollar fick man absolut inte säga, då kunde man bli kallad rasist. Och eftersom jag inte var rasist så började jag självklart säga chokladbollar, så att inga tråkiga missförstånd skulle uppstå.

När jag var ung student jobbade jag extra i bröddisken i en matvaruaffär. En dag kom det en kund med tydligt afrikanskt ursprung. Först strök han fram och tillbaka framför disken med en allmänt pillermarisk uppsyn. Så småningom kom han fram till disken varpå jag gick fram och frågade om jag kunde hjälpa till. Kunden pekade på chokladbollarna och frågade - på engelska: What are those called? Jag fann mig direkt och förstod att han enbart var ute efter att driva med mig, så jag svarade: Chocolate balls, do you want some? Men mycket riktigt så var han inte ute efter att handla utan han sa bara: No, thank you, och så gick han iväg. Lite märkligt beteende kan man tycka, men ganska kul faktiskt.

Vad man än väljer att kalla dessa bakverk så är de förbaskat goda. I vår familj gillar vi riktigt mörk choklad, så jag har mer kakao samt smält mörk choklad i smeten. Samt rullar dem helst i kakao. Gott är också att doppa dem i smält choklad.

100 g smör
0,5-0,75 dl muscovadosocker
2 tsk vaniljsocker
1 dl kakao
4 dl havregryn
2 msk starkt espressokaffe
80 g smält mörk choklad

kakao/kokos/smält choklad att rulla bollarna i

Rör smör och socker poröst. Tillsätt vaniljsocker, kakao, havregryn, kaffe och smält choklad och blanda till en jämn, kletig smet. Rulla bollar. Det kommer att kleta och klibba på händerna men det går om man insisterar. Rulla bollarna i kakao eller kokos (eller vad du föredrar) och ställ in i kylen att stelna.

Den smälta chokladen gör att bollarna blir hårdare än vanliga chokladbollar, när de har fått stå i kylen ett tag. Ta gärna fram dem en stund innan de ska ätas så att de får rumstemperatur. Då framträder chokladsmaken mer.

Zucchiniplättar

2011-05-19T09:47:00.004+02:00

Det är sällan jag gör samma rätt två gånger. Inte för att det inte blir gott utan för att jag helt enkelt måste ändra lite varje gång. De här zucchiniplättarna är dock något jag alltid återkommer till, och det utan att göra några direkta ändringar i receptet. Ibland tar jag pecorino istället för parmesan, och ibland mer ibland mindre zucchina, men i stort är det samma recept. Det är för att de är så förbaskat goda, i all sin enkelhet, och lite av snabbmat då det inte tar mer än ca en halvtimma att slänga ihop. Ibland serverar jag dem som ensamrätt till middag, med lite lingonsylt och sallad till. Ibland blir det en lite lyxigare version med rökt lax eller parmaskinka till, som en del på en buffé eller en brunch. Och de går att variera i det oändliga, tex med rivna morötter i, eller hackad spenat, lök och vitlök, örtkryddor, smulad fetaost, chili, trådig mozzarella... Ja bara fantasin sätter gränserna!

Här är mitt basrecept:

4 portioner (ca 25 plättar)
1 stor zucchina eller 2 små
3-4 ägg
ca 1 dl mjöl
ca 1 dl mjölk
ca 1 dl riven parmesan
salt, peppar
riven muskot
någon örtkrydda, tex timjan, basilika, mynta...

Riv zucchinan och blanda med ägg, mjöl, mjölk, parmesan och kryddor. Smeten ska vara tjockflytande så att den går att klicka ut i pannan utan att plättarna flyter ut för mycket. Värm lite olja i en stekpanna och klicka ut smeten. Stek några minuter på varje sida på medelstark värme.

Stekpannebröd med anis

2011-05-14T11:25:00.006+02:00

Min mormor har en liten svart anteckningsbok. En sån där med mjuka pärmar med röda kanter. Denna anteckningsbok rymmer en liten guldgruva. Däri har hon nämligen alla sina gamla fina recept. Jag vet inte när hon började skriva i den där boken, men den är gammal. Hennes snirkliga lutande skrivstil gör att recepten känns lite mer äkta. Hon är absolut inte sniken av sig, utan man får gärna titta i boken och skriva av recepten. Hon blir stolt och glad när man frågar efter något visst recept. Jag har under åren skrivit av några recept, och det är bröd och kakor som inte kan jämföras med dagens moderna upphottade kreationer. Vi talar om äkta kokkonst här. Moster Karins vaniljhorn. Mazarinsnitt. Stekpannebröd. Smaka på orden. Originalrecepten känns alldeles för fina för att läggas ut på denna simpla blogg. Ska jag publicera mormors recept ska det i så fall vara i en riktig kokbok. Men om det någonsin blir aktuellt får framtiden utvisa. Tills vidare nöjer jag mig med att publicera varianter av mormors recept. Som dessa stekpannebröd med anis tex. Ursprungsreceptet är aningen modifierat. Och egentligen är det också de modifierade recepten jag lyckas bäst med. För trots att jag följer mormors recept till punkt och pricka, så smakar det ändå aldrig som det ska!

10 kakor
5 dl vetemjöl (eller 2,5 dl vetemjöl och 2,5 dl grahams- eller rågmjöl)
1 tsk hjorthornssalt
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 små burkar naturell yogurt
1/4 dl ljus sirap
50 g smält avsvalnat smör
1-2 tsk anis

Blanda alla ingredienser i en bunke. Knåda gärna med händerna. Ta upp degen på bakbordet och dela den i 10 delar. Rulla varje del till en liten bulle och kavla ut till en kaka, ca 12-14 cm i diameter. Kavla gärna ett par tag med naggkavel. Grädda i torr stekpanna på medelstark värme. Det går snabbt, några minuter på varje sida, och om pannan är för varm bränns kakorna lätt, så håll koll! Kakorna är praktiska att frysa in och ta fram när man är sugen.

Köttbullar med citron och rosmarin

2011-05-05T18:36:00.008+02:00

Hade Columbus inte vågat ge sig ut på sin omöjliga seglats till Indien hade världen sett annorulunda ut idag. Hade de missnöjda fransmännen inte vågat protestera mot adelns lyxfasoner hade vi inte fått någon revolution och Europa hade kanske inte blivit som det blev. Hade Romeo och Julia fogat sig för konvenansen och inte vågat leva ut sin passion hade vår nutida globala uppfattnig om äkta kärlek sett annorlunda ut.

Jag har väldigt svårt att följa recept. Oftast, om jag får säga det själv, blir mina anrättningar godare än förväntat, vilket jag rakt av tillskriver egenskapen mod. Att våga i köket är nyckeln till framgång. Utan mod föds inga nya rätter.

Mina köttbullar är kanske inte lika vågade som en revolution eller en jordenruntsegling, men om du alltid gör dina köttbullar på exakt samma sätt, våga prova att pilla ner lite vad du råkar ha i kylen i smeten. Till exempel en näve rosmarin och lite rivet citronskal. Du kommer att bli förvånad. Och världen kommer, kanske kanske, inte bli densamma därefter.

400 g nötfärs
1/2 dl ströbröd
ett par matskedar mjölk
2 rivna vitrlöksklyftor
1 finhackad lök
en näve hackad persilja
ett par kvistar rosmarin
rivet skal av en citron
1 ägg
1 dl riven parmesan
salt, peppar

1 burk Cirio körsbärstomater (eller andra av fin kvalitet)
1/2 burk vatten
1 grönsaksbuljongtärning

Låt ströbrödet svälla med mjölken i en bunke. Blanda i övriga ingredienser. Rulla bullar av smeten och bryn i olivolja. Häll på en burk tomater, en halv burk vatten och smula i en buljongtärning. Låt koka under lock i ca 30 minuter eller tills såsen börjar tjockna.

Tasty Cards ™ - vykort med färg och smak!

2011-05-03T14:45:00.006+02:00

Münchmedia heter ett Malmöföretag som gör Tasty Cards, vykort med vackra bilder och läckra recept som du kan beställa och skicka till kunder, vänner och bekanta. Med förtryckt personlig hälsning eller blanka där du skriver själv. Korten finns för närvarande tillgängliga på svenska, engelska och tyska. Enormt trevlig idé tycker jag och personligen skulle jag bli jätteglad av att få ett sånt kort ner i brevlådan. Någon vill skicka mig en hälsning, bara det. Dessutom anstränger sig denna någon med att välja ut ett vackert kort med ett recept som han/hon tror att jag kommer att tycka om. Det ligger omtanke bakom denna gest, för att inte säga rent av kärlek.

Själv har jag varit med och bidragit till några av Tasty Cards recept. Mina recept finnns här. Recepten är som all min mat: starkt kryddad med italienska smaker. Vissa klassiker, andra modifierade med en knivsudd svenskhet.

Klicka in på Tasty Cards och kika på alla receptkreatörers kort! Varför inte skicka en trevlig sommarhälsning som går direkt till hjärtat - via magen!

Pizzatips och svärmors parmigiana alle melanzane

2011-05-03T08:15:00.008+02:00

Att pizzorna i Neapel är fantastiska är väl ingen nyhet men de är faktiskt så fantastiska att jag inte får nog. Inga problem att äta en varje kväll! Vi har tre favoritpizzerior: Pizzeria di Napoli som gör den i särklass godaste pizzan. Mjuk fluffig botten, oregelbundna kanter och lite lagom seg. Lokalen är liten och trång och då man inte kan boka bord per telefon får man alltid stå utanför i 20-30 minuter och vänta men det är det definitivt värt! De har bara pizzor på menyn, inget annat. Inte ens kaffe efter maten kan man få. Däremot kan man få en limoncello eller en lakritslikör som inte är av denna världen. Pizzeria Brandi är en klassiker. Den har anor tillbaka till 1780, då den första pizzerian på denna plats öppnade. Det var här som pizzornas pizza, la Margherita, uppfanns 1889, till drottning Margheritas ära. Pizzerian ligger inklämd i en trång gränd och lokalerna går in på bägge sidor om gränden. På sommaren har de bord ute på gatan och pizzerian blir då ett kontinuum som sträcker sig över kullerstenarna ute i gränden. Efter att ha ätit sin pizza kan man gå ner på Piazza Trieste e Trento runt hörnet till il Caffè del Professore och ta sig en "caffè nocciolato", ett glas espresso med en sked nötkräm i. Jag ger mig inte på att försöka hitta något adjektiv som beskriver denna espresso, den måste upplevas. Vår tredje favvopizzeria är Trattoria Vanvitelli på Piazza Vanvitelli. De har både vanlig mat och pizzor. Det är en stor och bullrig trattoria som inte har särskilt mysig interiör. Det är lysrören i taket som skapar den eventuella mysfaktorn. De har dock väldigt god mat och en fantastisk dessertdisk med 10-15 olika desserter att välja bland, allt från klassisk tiramisu och fruktpaj till torta caprese, ricotta e pera, nutellatårta m.m. Efter maten bjuder de alltid på limoncello och meloncello som man kan dricka "a volontà" då de ställer fram hela flaskan på bordet.

Nu var det inte pizzor det här inlägget skulle handla om utan svärmors parmigiana alle melanzane. En klassisk italiensk rätt där hon under 40 år har lagt till och tagit bort ingredienser efter eget tycke. Resultatet tycker jag är strålande och jag gör numera min parmigiana efter hennes recept.

En liten gratängform, ca 3-4 portioner
1 liten aubergine
1 liten zucchina
1 lök, hackad
1 vitlöksklyfta, hackad
1 burk Cirio körsbärstomater (eller andra burktomater av bra kvalitet)
1 grönsaksbuljongtärning
en skvätt vitt vin
lite färska örter (tex timjan, origano, basilika)
1 mozzarella, tunt skivad
ca 1 dl riven parmesan
2 ägg + en skvätt mjölk
salt, peppar, riven muskot

Skär auberginen och zucchinan i ca 0,5 cm tjocka skivor och grilla eller stek dem i lite olja. Fräs lök och vitlök, häll på tomaterna, buljongtärningen och vinet och låt koka i ca 10-15 minuter. Lägg i örterna. Vispa upp äggen med mjölken, lite salt, peppar och riven muskot.

Häll lite olja i botten på en ugnsfast form. Lägg ett lager aubergineskivor på botten. Häll lite tomatsås över, lägg ett lager mozzarella, ett lager zucchine, parmesanost och sist några skedar äggstanning. Fortsätt att lägga i lager tills formen är full. Sista lagret bör vara tomatsås med lite parmesanost på toppen.

Ställ in i ugnen i ca 180 grader, i ca 30-40 minuter eller tills äggen stannat och gratängen har fått fin färg.

Spaghettiknyten med mozzarellagömma

2011-04-17T20:07:00.012+02:00

Våren står i full blom och vad passar bättre då än små fågelbon av spaghetti med gömda ägg i form av trådig mozzarella? Servera dem som förrätt, en per person räcker troligtvis, eller som en del av en buffé. De är även goda kalla. Glöm inte att ställa ett fågelbo på fönsterbläcket. Flyger sädesärlan förbi kanske den stannar till och gör er sällskap under middagen.

8-10 fågelbon
300 g spaghetti
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
200 g parmaskinka, skuren i strimlor
2 ägg
en skvätt mjölk
peppar, muskotnöt
ca 1 dl riven pecorinoost
1 mozzarella, skuren i små tärningar

Koka spaghettin 2/3 av koktiden. Häll av och blanda med lite olivolja så att de inte klibbar ihop. Fräs lök, vitlök och parmaskinka och blanda med spaghettin. Rulla upp spaghetti på en gaffel med hjälp av en sked och forma små "fågelbon". Lägg ner i en oljad muffinsplåt. Gör en liten grop i mitten och pilla ner mozzarellabitarna. Stäng igen gropen genom att lägga över lite spaghetti. Vispa upp äggen med mjölken. Peppra och riv ner lite muskot samt blanda i pecorinon. Häll äggblandningen över spaghettiknytena. Ställ in i 180 graders ugnsvärme i ca 20 minuter eller tills spaghettin börjar få lite färg. Lägg försiktigt upp på fat med hjälp av en liten stekspade.

Sydamerikanska alfajores med limecurd

2011-04-13T16:44:00.012+02:00

Vi är några stycken som träffas en gång i månaden och har matlagningskvällar med olika teman. Sist hade vi sydamerikanskt tema och min uppgift för kvällen var att laga desserten. Valet föll på dessa små ljuvliga kakor som jag till en början trodde var genuint argentinska. Vid närmare undersökning har jag dock upptäckt att de har arabiskt ursprung, sedermera inlemmade i den spanska traditionen och därefter överskeppade till Sydamerika av kolonisatörer. Inte bara till Argentina alltså utan även till Uruguay, Mexiko, Bolivia, Chile med flera.

Mina alfajores har nog i ärlighetens namn bara utseendet gemensamt med de traditionella kakorna. Och knappt det eftersom fan tycktes flyga i mig och jag färgade mina skapelser giftigt gröna. Men vad gör det när de blev syndigt goda?!

Originalreceptet var med amerikanska mått med cups och ounces. Jag har för enkelhetens skull omvandlat måtten till deciliter och gram.

Kakorna:
2,5 dl socker
180 g smör
85 g Philadelphia cream cheese
1 msk rivet limeskal
1 msk pressad lime
1 tsk vaniljsocker
en nypa salt
4,5 dl mjöl

Lime curden:
100 g smör
1,8 dl socker
1 msk rivet limeskal
1 dl pressad lime
1 msk majsstärkelse (maizena)
en nypa salt
4 äggulor

Kakorna:
1. Blanda snabbt ihop socker, smör och cream cheese i matberedaren.

2. Tillsätt limeskal, limejuice, vaniljsocker och salt och blanda.

3. Blanda sist i mjölet. Kör inte maskinen för länge utan bara tills allt precis blandas.

4. Rulla ut degen till två korvar ca 5 cm i diameter. Linda in dem i plastfolie och ställ in i kylen.

Lime curden:
5. Koka upp smör, socker, limeskal, limejuice, majsstärkelse och salt i en kastrull. Rör hela tiden.

6. Vispa upp äggulorna i en värmetålig skål. Blanda ner ca 1/2 dl av den varma smörblandningen i äggulorna. Häll tillbaka all äggblandning i kastrullen med resten av smörblandningen och vispa ordentligt.

7. Värm blandningen på svag värme och fortsätt att vispa hela tiden tills blandningen tjocknar. Du kan testa om krämen är klar genom att dra vispen genom krämen; när märkerna efter vispen stannar kvar har krämen rätt konsistens.

8. Ställ krämen att stelna i kylen.

9. Ta ut degrullarna ur kylen och skär dem i ca 5-7 mm tjocka skivor. Lägg på bakpappersklädd plåt.

10. Fukta kakorna lätt med vatten och strö på lite strösocker (som du eventuellt har färgat med karamellfärg).

11. Gädda i 175 grader i ca 8-10 minuter. Låt svalna.

12. Ta ut lime curden ur kylen och spritsa eller bre den på hälften av kakorna. Lägg på andra hälften kakor och tryck lätt ihop.

Grön ärtsoppa med körvel och pepparrot

2011-04-12T14:13:00.010+02:00

Livet är en märklig företeelse. Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna komma framåt. Det kan vara mycket svårt att acceptera en tillbakagång, det kan kännas som att man valde fel, som att man måste börja om på nytt och som att allt var förgäves. Men inget är någonsin förgäves. Alla val vi gör, alla motgångar och återvändsgränder leder någonstans. Till en ny insikt, en ny erfarenhet eller en ny utmaning. Vi lär oss om vår omvärld, våra medmänniskor och framförallt om oss själva.

Något som jag ofta tänker är att många gånger slår vi knut på oss själva för att göra så bra ifrån oss som möjligt, för att alla ska vara glada och för att vi ska känna oss nöjda med oss själva. Men ofta blir inte alla glada och vi känner oss definitivt inte nöjda själva. Då kan det vara bra att ta det där steget tillbaka, reflektera, sortera bort och välja nytt.

En enkel ärtsoppa får idag representera det enkla och goda. Svårare än så här behöver inte livet vara. Och magen mår gott.

4-5 portioner
500 g ärter
50 g färsk körvel
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
1 dl vitt vin
1 liter grönsaksbuljong
1 msk riven pepparrot (eller mer om du vill ha starkare pepparrotssmak)
1 dl grädde
salt, peppar

Fräs hackad lök och vitlök i lite olja i en kastrull. Lägg i ärterna och vinet och låt koka ihop några minuter. Tillsätt buljongen och koka tills ärterna är mjuka. Lägg i körveln, pepparroten och grädden och mixa soppan slät med stavmixer. Smaka av med salt och peppar (men om buljongen är salt behövs troligtvis inget extra salt).

Dagen efter våffeldagen

2011-03-28T13:57:00.004+02:00

Jag tänker inte lägga upp några recept eller bilder på de våfflor vi åt i fredags (fast för den nyfikne finns de på Pentoladoro). Alla åt våfflor i fredags. Alla vet hur man gör våfflor. Och alla vet vad man kan ha till våfflor. Däremot tänker jag nu berätta vad vi åt dagen efter våffeldagen. Som vanligt var ögat hungrigare än magen och jag gräddade våfflor för glatta livet. Doften som sprider sig när man gräddar våfflor är underbar. Det luktar barndom, värme och kärlek.

De söta våfflor som blev över var det inga problem att bli av med, bara att värma på i stekpannan morgonen efter och vi hade en smaskig brunch. Men vad göra med de salta spenatvåfflor som blivit över. Ok att vi gillar våfflor, men vi vill inte ha det två dagar i rad till middag, frukost och middag igen...

Jag bredde på pesto, la på parmaskinka, tomater och mozzarella. Sen la jag dem dubbla och grillade i grillen. Ett par minuter och sen hade de mjuka gårdagsvåfflorna fått en härligt frasig yta. Tydlig varma mackor-känsla. Mysigt att äta uppkrupen i soffan framför en bra film!

Här är mina favoriter bland fyllningar till varma mackor:
#pesto, parmaskinka, tomat (med borttagna kärnor för att det inte ska bli för blött), mozzarella
#mosad avokado, rökt lax, soltorkade tomater i olja, mozzarella
#olivtapenad, grillade aubergineskivor, mozzarella

Gnocchi tricolore

2011-03-20T15:16:00.008+01:00

I veckan firade vi Italiens 150-årsdag med röd-grön tiramisu. Men eftersom det vita fattades tänkte jag göra ytterligare en patriotisk anrättning till den italienska flaggans ära. Därför har vi i helgen fortsatt firandet av det enade Italien med grön-vit-röda gnocchi och tre pestosåser.

De gröna gnocchisarna fick sin färg av hackad bladspenat och de röda av koncentrerad tomatpuré. De vita fick sig ett fräscht upplyft av rivet citronskal; tillsammans med den vita peston med ricotta och valnötter blev det en riktig smaksensation i munnen!

Här är recept på trefärgade gnocchi för 4 personer:
700 g potatis av mjölig sort
140 g färsk spenat
2 msk koncentrerad tomatpuré
rivet skal av en halv citron
1 uppvispat ägg
tre nypor salt
400-500 g mjöl

1. Skala potatisen och skär den i lika stora bitar. Koka potatisen och låt den kallna.
2. Smält ner den sköljda spenaten i en kastrull utan vatten eller olja. Låt all vätska koka bort.
3. Pressa potatisen i en potatispress.
4. Dela upp den pressade potatisen i tre högar.
5. Gör en deg i taget. Börja exemelvis med den gröna. Hacka spenaten och tillsätt den till potatisen tillsammans med lite av mjölet, en nypa salt och 1/3 av det uppvispade ägget. Knåda i mer mjöl, lite i taget, tills du får en jämn och hård deg. Lägg degen åt sidan.
6. Gör den röda degen. Tillsätt tomatpurén till potatisen tillsammans med 1/3 av det uppvispade ägget, en nypa salt och lite av mjölet. Knåda degen och arbeta undan för undan in mer mjöl tills du får en jämn och hård deg. Lägg även den röda degen åt sidan.
7. Gör avslutningsvis den vita degen. Tillsätt det rivna citronskalet till potatisen tillsammans med den sista tredjedelen av det uppvispade ägget, en nypa salt och lite av mjölet. Knåda degen och arbeta undan för undan in mer mjöl tills du får en jämn och hård deg.
8. Rulla ut degarna i ca 2-3 cm tjocka rullar och skär dem i ca 2 cm långa bitar. Stö mjöl över bitarna så de inte klibbar ihop.
9. Ta en degbit och rulla den lätt mot en gaffel med hjäp av tummen, så att du får en liten "snäcka" med ränder på ena sidan.
10. Koka gnocchisarna i tre olika kastruller och häll av dem när de flyter upp till ytan. Det går snabbt, ett par minuter så är de klara.

Blanda de gröna gnocchisarna med klassisk grön basilikapesto; de röda med röd pesto med mandel och soltorkade tomater; och de vita med vit pesto med ricotta och valnötter.

Vit pesto med ricotta och valnötter

2011-03-20T14:20:00.005+01:00

Det här är en superenkel pesto att göra som är god till alla typer av pasta. Testa gärna med fullkornspasta, det är en smaksensation! Den är också god att bre emellan två lager i en lasagne eller i en auberginegratäng.

Till ca 2,5-3 dl pesto:
0,5 burk ricotta (ca 125 g)
ca 50 g valnötter
1 vitlöksklyfta
ca 1 dl riven pecorino
ca 0,5 dl mjölk

Lägg alla ingredienserna utom mjölken i en mixer och mixa till allt malts samman. Späd med lite mjölk i taget (allt kanske inte behövs) tills peston får en krämig tjockflytande konsistens.

Klassisk pesto med basilika

2011-03-20T14:18:00.006+01:00

Ska man vara riktigt petig så ska en klassisk pesto göras i mortel. Själva namnet på såsen anger det då "pesto" betyder mosad, inte mixad. Jag erkänner att jag aldrig har gjort pesto i mortel. Jag tror inte att smaken förändras nämnvärt av att ingredienserna mixas med sylvassa knivar istället för att mosas med marmormortel. Snarare tror jag att smaken till stor del påverkas av kvaliteten på ingredienserna, men framför allt av kontexten. Om du äter min enkla och snabbmixade pesto under en pergola en sommardag och blickar ut över den liguriska bukten och känner doften av sol och hav så lovar jag att den smakar minst lika gott som om du hade sett den mortlas av en gammal signora som hade sått, vattnat och skördat sin basilika och sen traditionsenligt mortlat den i marmormortel.

Till ca 2,5-3 dl pesto:
1-1,5 kruka basilika
1 vitlöksklyfta
50 g pinjenötter
ca 1,5 dl riven parmesan och pecorino blandat
ca 1,5-2 dl olivolja extravergine

Lägg alla ingredienser och hälften av oljan i en mixer och mixa tills allt malts samman. Tillsätt mer olja lite i taget och mixa tills peston blir jämn och tjockflytande.

Det här är receptet på en klassisk pesto. I ärlighetens namn har jag gjort klassisk pesto väldigt få gånger i mitt kulinariska liv. Ni som följer min blogg vet att jag gärna ändrar i traditionella recept och lägger till någon oväntad ingrediens. Men eftersom den här veckan har präglats av firandet av Italiens 150-årsdag så ville jag denna gång göra en traditionell italiensk rätt comme il faut, utan personliga tolkningar. Däremot kan jag inte låta bli att lägga till ett litet post scriptum med några förslag på hur man kan piffa upp sin pesto och göra den lite mer personlig. Testa att till receptet ovan lägga till något av följande:

# rivet skal av en citron
# lika delar basilika, timjan, rosmarin, mynta och origano
# lika delar pinjenötter, valnötter, mandel och hasselnötter

Röd pesto med soltorkade tomater

2011-03-20T14:07:00.008+01:00

Till 2,5-3 dl pesto:
ca 150 g soltorkade tomater i olja
en näve basilikablad
1 vitlöksklyfta
ca 1 dl riven pecorino
ca 50 g skållad och skalad mandel
ca 1,5-2 dl olivolja extravergine

Lägg alla ingredienser och hälften av oljan i mixern och mixa tills allt malts samman. Tillsätt mer olja lite i taget tills peston får en jämn, tjockflytande konsistens.

Jag tycker att de halvtorkade tomaterna (pomodori semisecchi) är bäst, de har fortfarande lite smak kvar av den färska tomaten och är inte så sega som de heltorkade. Låt inte tomaterna rinna av för mycket, lite av den smakrika inläggningsoljan ger bara ännu mer god smak åt peston!

Pistage- och hallontiramisu

2011-03-15T16:10:00.008+01:00

Här är ett recept på en ganska så fantastisk skapelse. Den är lättgjord och kan anses vara en snabb-dessert. Den går således att "slänga ihop" på en kvart om man råkar ha rätt ingredienser hemma. Men det fina är att man själv kan välja hur pass mycket man vill ge sig hän och huruvida man snabbt vill få fram något snyggt och smaskigt till gästerna, eller om man med kärlek och hängivenhet vill skapa något som är så fantastiskt att gästerna kommer att tappa andan. Det troliga är dock att de kommer att tappa andan även om man väljer snabbvarianten.

Den totala hängivelsen erfordrar en burk siciliansk pistagekräm. Ska man tro sicilianarna själva så duger inget annat än kräm på Bronte-pistagenötter. Denna specialitet, vilken är ganska svårfunnen på våra breddgrader, har en arom som är helt ljuvlig och innehåller inget annat än pistagenötter som är malda till puré. Jag gjorde min kräm själv, men använde de pistagenötter jag hittade i min mataffär (de kom inte från Bronte men krämen blev fin ändå). Om man inte har bunkrat upp med burkar efter senaste semesterresan till Sicilien, och om man inte vill göra krämen själv, kan man med lite tur hitta den i specialbutiker och saluhallar.

Receptet räcker till ca 6-8 glas (ju mindre glas desto bättre)

Till krämen:
1 burk mascarpone
ca 1 dl tjock vaniljyogurt (eller kesella, vaniljvisp eller liknande)
1 tsk vaniljpulver (eller vaniljsocker)
1 dl hackade pistagenötter (osaltade)
några teskedar koncentrerad pistagekräm (eller några droppar pistagearom)
några droppar grön karamellfärg

ca 50 hallon
mandelkakor i någon form - jag använde lövtunna biscotti som påminner om cantuccini i smaken, men vanliga tjocka cantuccini går också bra om man smular dem i mindre bitar
några skedar Cointreau
några hela pistagenötter att lägga på toppen

Rör ihop mascarpone och yogurt till en slät kräm. Blanda i vaniljpulvret och de hackade pistagenötterna. Den gröna färgen är inte nödvändig men jag tycker det ser finare ut om krämen är ljust grön. Blanda i ett par skedar koncentrerad pistagekräm, smaka dig fram. Har du ingen pistagekräm men ändå vill förhöja smaken kan du ta några droppar pistagearom.
Ställ krämen i kylen att tjockna.

Bryt kakorna i bitar och lägg på en tallrik. Droppa över likören.
Klicka lite kräm i botten på vackra glas att servera i, lägg i kakorna i ett lager, sen lite mer kräm, lite mer kakor och hallonen. Avsluta med ett lager kräm. Dekorera med några hela pistagenötter.

Solgul morotssoppa med konjak och ingefära

2011-03-14T11:09:00.014+01:00

I lördags hade vi fotokväll med några vänner som ville se våra Australienbilder. När man ser bilder på sig själv där man går och plaskar i 28-gradigt vatten, samtidigt som det snöblaskar utanför fönstret, behövs det något riktigt stärkande för att man inte ska tappa modet. Valet föll på en solgul morotssoppa med ingefära och konjak, vilket gav soppan -och oss- en extra uppiggande touch. Satsen ger 5-6 normalportioner, men jag serverade soppan i små glas som en del på ett buffébord. Serverad i småglas ger satsen ungefär 8-10 portioner.

5 normalstora morötter
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
2 selleristjälkar
ca 3 cm ingefära, skuren i skivor
1 potatis
några färska timjan- och rosmarinkvistar
2 lagerblad
2 hönsbuljongtärningar (eller grönsaksbuljong om man föredrar helt vegetariskt)
8 dl vatten
1 dl grädde
1 tsk gurkmeja
1 dl konjak
ev. salt
korianderblad

Skala grönsakerna och skär i småbitar. Fräs i lite olja. Smula i buljongtärningarna och häll på vattnet. Lägg i timjam, rosmarin och lagerblad. Låt koka tills grönsakerna är mjuka, ca 30-40 min. Hit går det bra att förbereda soppan. Ställ den åt sidan tills det är dags att servera. Ta bort timjan- och rosmarinkvistarna och lagerbladen. Mixa soppan slät med stavmixer. Blanda i grädde, gurkmeja och konjak och smaka av med salt. Häll upp i tallrikar/skålar/glas och dekorera med lite färsk koriander.

Ser ni spåren efter sköldpaddan?

Citronrisotto med sparris och pilgrimsmusslor

2011-03-11T15:04:00.007+01:00

Just nu kan jag faktiskt inte tänka mig en vårigare rätt än denna. Sparrisen börjar komma i affärerna och trots att citronen är en vinterfrukt så är den med sin vackra gula färg och friska doft precis lika vårig som mimosan.
Jag gillar ju mat som är enkel och snabb att laga, men utan att för den del kompromissa med smaken. Tro det eller ej men den här rätten tar sådär i runda slängar en halvtimme, ja max 40 minuter att göra. Risotto kan vara lite knepigt att göra, det krävs aktivt rörande och man kan således inte bara slänga ner riset i en kastrull och låta det koka. Knepet för att få en riktigt krämig risotto är att inte låta riset koka, utan ha plattan på så svag värme att riset snarare sväller till lagom konsistens. Spä på med varm buljong allteftersom och låt aldrig riset koka torrt (fast jag erkänner villigt att jag använder buljongtärning och spär med hett vatten). Viktigt också att röra hela tiden så riset inte fastnar i botten och klumpar sig. Svårare än så är det inte. När riset är kokt och är precis lagom al dente (för ja, även ris ska vara al dente!) häll gärna på lite mer buljong/vatten och rör om så att det krämar sig och servera direkt.

Detta använde jag i min risotto (2 generösa portioner):
3,5 dl avorioris
2 små charlottenlökar
1 vitlöksklyfta
en skvätt vitt vin
kokande vatten + 1,5 fiskbuljongtärning (eller riktig buljong)
zestat skal av 1 citron + 1/2 pressad
några färska timjankvistar

8 gröna sparrisstjälkar

Till pilgrimsusslorna:
ca 10 pilgrimsmusslor
1 vitlöksklyfta
ett par msk olivolja
lite salt

Börja med pilgrimsmusslorna. Lägg musslorna i en skål. Hacka vitlöksklyftan och strö över. Häll över oljan, salt, rör om och låt musslorna stå och dra i minst 30 minuter, gärna längre.

Gör riset. Hacka lök och vitlök och fräs det i olja. Häll i riset och låt det svettas. Häll på vinet och låt koka in. Sänk värmen så det knappt puttrar i riset. Smula i buljongtärning och häll på lite kokhett vatten. Rör om ordentligt. Låt riset svälla och häll allteftersom på mer hett vatten. Rör nästan hela tiden så riset inte fastnar i botten. Efter ca 15 min smaka och känn efter. Riset ska (enligt min smak) ha lite tuggmotstånd, det tar mellan 15 och 20 minuter. Häll i citronskalet, saften och timjan. När du tycker att riset har rätt konsistens, ta av från spisen och häll på lite mer hett vatten och rör om så det blir riktigt krämigt.

Under tiden riset kokar skär sparrisen i bitar och fräs i lite olja i en stekpanna.
Grilla pilgrimsmusslorna i grillpanna (eller vanlig stekpanna).

Häll upp riset på varma tallrikar, lägg på sparrisen och musslorna på toppen.

Lyxfrukost: Granola

2011-03-09T19:17:00.008+01:00

Det finns många sätt att göra granola på. Man kan ha i lite vad man känner för för stunden och gillar bäst. Receptet liknar det på musli som jag tidigare har gjort, men är lite sötare och har lite annan kryddning. En riktigt smaskig frukost tycker jag är att ta en skål med krämig vaniljyogurt, strö på lite granola och toppa med några färska björnbär. Lite färskpressad apelsinjuice till och dagen kan inte börja bättre! Fantastiskt gott och samtidigt nyttigt. Här är mitt recept på granola:

4 dl havregryn
2 dl råg- eller veteflingor
1 dl pumpakärnor
2 dl solroskärnor
1 dl riven kokos
1 dl linfrön
150-200 gr hasselnötter och mandel (grovt hackade)

Vätska:
3 rågade msk honung
2 dl vatten
10 krossade kardemummakärnor
1/2 tsk vaniljfrön (eller 1 tsk vaniljsocker)
2 msk kanel
1/2 dl muscovadosocker
2 msk rapsolja

Blanda frön, gryn och kärnor i ugnens långpanna.
Krossa kardemummakärnorna i mortel. Lägg ingredienserna till vätskan i en liten kastrull och värm upp tills honungen och vattnet blandar sig. Häll över blandningen i långpannan och rör om så allt fördelar sig jämnt.
Rosta i ugnen, 175 grader, i ca 20 minuter. Rör om 3-4 gånger under tiden så det inte bränns. Ta ut och låt svalna.

Blanda i torkad frukt i bitar. Jag tog:

100 gr torkade tranbär
50 gr torkade gojibär
100 gr torkade äppelringar (i bitar)

Häll upp på burk med tättslutande lock och förvara i rumstemperatur.

Speculoos-cupcakes med tranbärstopping

2011-02-23T08:59:00.008+01:00

När man beställer en slät kopp kaffe i Belgien får man alltid en liten speculoos-kaka eller chokladpralin på fatet. En slät kopp är således aldrig helt slät. Det är en trevlig gest som säger en hel del om belgarna. Varför nöja sig med mindre när man kan få mer?

Speculoos, liksom pepparkakor, doftar och smakar jul, det kan vi nog alla vara överens om (fast jag har inga som helst problem att äta dem resten av året). Såhär i slutet av februari är det inte precis så att jag längtar ihjäl mig efter julen, trots att vi hoppade över det traditionella julfirandet i år. Men de senaste dagarna har det varit sådär isigt kallt, flygit snö i luften och våren har känts väldigt långt borta. Därför kändes det helt rätt att slänga ihop dessa kryddiga cupcakes häromdagen. Själva muffinsen är matigt kompakt och inte så söt, medans frostingen är fluffigare och väldigt söt. I munnen smälter dessa smaker samman och blir en härlig smakexplosion.

Och jag tänker som belgarna: varför nöja sig med mindre när man kan få en sån här smaskig cupcake till kvällsteet?

Till 6-8 stora muffins:
2ägg
1,5 dl farinsocker
1 burk grekisk yogurt (ca 170 gr)
50 gr smält smör
1 dl lingonsylt
4 dl vetemjöl
1 dl havregryn
2,5 tsk bakpulver
3 tsk speculooskryddor (eller pepparkakskryddor)
3 tsk 4 kryddor (kryddblandning med kanel, ingefära, muskot och nejlika)
2 tsk kanel
1 krm anis

Vispa ägg och socker pösigt. Blanda i yogurt, smör och lingonsylt. Blanda mjöl, havregryn, kryddor och bakpulver i en separat bunke och rör sedan i mjölblandningen i smeten. Klicka i muffinsformar och ställ in i 200 grader i ca 15-17 minuter. Grädda någon extra minut om muffinsformarna är stora.

Frosting:
50 gr philadelphia cream cheese
1 msk cranberrysylt
1-2 dl florsocker

Rör ihop philadelphia och sylt i en skål. Sikta i florsockret och blanda. Om glasyren är för lös sikta i mer florsocker tills den får en tjock bredbar konsistens.

Bred på frostingen när muffinsarna har svalnat.

Dubbla chokladkakor med vit choklad- och hallonkräm (förföriska)

2011-02-14T10:06:00.007+01:00

Känner du att ditt jobb är ok men inte ger någon större tillfredsställe? Skulle det sitta fint med ett rum till i din bostad? Och du kanske skulle vilja måla om i hallen också? Bilen börjar bli gammal och borde bytas till en nyare modell? Ett litet torp på landet vore också skönt att tillbringa några lata sommarveckor på? En semesterresa fram i slutet på februari när energidepåerna är uttömda? Och när vi ändå är igång: den där människan som du delar bostad med och vars enda spår du ser är de skitiga strumporna på badrumsgolvet, han (ja, eller hon då) kanske skulle behöva gå samma öde till mötes som bilen?

En enda av dessa till synes oansenliga kakor till kaffet eller efter maten och du känner att du kräver inget mer av livet. Du är tillfredsställd. Ja, till och med lycklig. Ett enkelt recept på lycka i vår tid där vi ständigt strävar efter mer.

Citroncupcakes med krämig gömma

2011-02-12T08:53:00.011+01:00

Om jag skulle bli skickad till en öde ö och bara fick ta med mig en enda sak i obestämd mängd, då skulle jag ta med mig citroner. Citronen är den mest fantastiska sak som vår Skapare har uppfunnit. Den passar till precis allt: förrätter, varmrätter och desserter, i drinken, i coca colan, i karaffen med kranvatten. Mår du illa? Drick lite citronvatten. Missfärgade tänder? Droppa lite pressad citron på tandborsten. Ont i halsen? Gurgla dig med citronsaft.

Citron förhöjer det redan upphöjda: ostron, gravad lax, färska räkor, carpaccio på oxfilé. Men den passar lika bra till det mest oansenliga: lägg en skiva citron på fiskpinnarna och de ser riktigt festliga ut. Citronens arom är så behaglig att den förekommer i tvålar, tvättmedel, våtservetter, karameller, mediciner, schampo... Den är inte bara god att äta utan även vacker att se på. Lägg tre-fyra citroner på ett keramikfat och du har den mest fantastiska bordsdekorationen.

Häromveckan hade jag lyckan att få två kilo obesprutade citroner direkt från en citronlund på Sicilien. Citronorgie uppstod i mitt kök. Bland annat resulterade orgien i citrontarteletter fyllda med lemoncurd, en citronkaka samt mina vänner, dessa oemotståndliga citroncupcakes.

Vad skulle jag då göra med alla citroner på den öde ön? Tja, efter att ha desinficerat mina sår, marinerat min fisk och blekt mina tänder skulle jag fråga mig varför i helsicke jag var så dum som inte önskade mig en båt istället!

6-8 muffins
2 ägg
1,5-2 dl socker
100 gr smält smör
4-4,5 dl mjöl
3 tsk bakpulver
rivet skal av 1 citron
0,5 dl tjock yogurt
0,5 dl vispgrädde

Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner smöret. Blanda mjöl, bakpulver och citronskal och rör ner det i äggsmeten. Vispa grädden tjock och blanda den med yogurten. Rör försiktigt ner gräddyogurten i smeten utan att den blandas helt, smeten ska se lite vit- och gulmelerad ut. Skeda upp i muffinsformar. Grädda i 200 grader i 15-20 minuter.

Ta ut muffinsen ur ugnen och låt dem svalna. Skär av ett litet lock och gröp ut ett par skedar från muffinsens mitt. Fyll med lemoncurd och lägg på muffinslocket igen.

Gör en glasyr:
100 gr philadelphia cream cheese
50 gr mjukt smör
ca 2 dl florsocker
rivet skal av 1 citron
saften av ca 0,5 citron

Rör philadelphiaosten med smöret tills det blir en jämn kräm. Sikta i florsockret och häll i citronskalet. Rör tills allt blandar sig och droppa i citronsaften lite i taget. När krämen är tjock men bredbar har du rätt konsistens. Ha i lite mer florsocker om krämen är för lös, alternativt lite mer citronsaft om den är för tjock.

Bred glasyren över muffinsen och dekorera efter fantasi. Jag spritsade ut små hjärtan av smält choklad på bakplåtspapper, ställde in i frysen för att stelna och lossade sen försiktigt.

Parmalindade tigerräkor

2011-02-04T10:48:00.002+01:00

Om ni vill impa utan större ansträngning är det denna rätt ni ska göra till nästa coctailparty! Servera dem som på bilden, upplagda på coctailskedar, eller trä dem på små spett, kanske med en liten dippsås eller pesto vid sidan om. Eller hitta på något annat trevligt sätt att servera dem på. Det är bara fantasin som sätter gränserna för kreativiteten :)

Här är det superenkla receptet:

1 tigerräka per person
1 parmaskiva per person
1 vitlöksklyfta
1 kvist rosmarin
olivolja

Ta bort tarmen på räkan om det inte redan gjorts. Linda in varje räka i en skiva skinka. Värm lite olja i en panna och lägg i vitlöksklyftan delad på mitten samt rosmarinkvisten. Låt oljan ta smak av dofterna och lägg sedan i räkorna med skinkskarven nedåt. Stek någon minut på varje sida tills skinkar börjar få lite färg. Servera genast.

Cannellinikräm med rosmarin och parmesanchips

2011-02-04T10:45:00.006+01:00

Söndagens matlagningsträff blev en succé! Varje deltagare hade fått en rätt tilldelad sig (en aperitivo, förrätt, varmrätt eller dessert). Valet av recept skulle dock förbli en hemlighet och överraskning för de andra. Jag hade denna gången hand om aperitivi och mitt val föll på denna rosmarindoftande cannellinikräm med parmesankex samt parmalindade tigerräkor.

Trots att alla rätter var fantastiskt goda så var det inte helt lätt att få i sig sju olika rätter. Jag har faktiskt aldrig ätit så många olika rätter under en och samma middag! Temat för kvällen var Italienskt. Vi hade två primi: risotto med speck, grönt äpple och stracchino samt potatisgnocchi alla sorrentina.

Grönt äpple hade jag förmodligen aldrig kommit på att ha i en risotto men det var en smaksensation. Kombinationen med speckets sälta, äpplets syra och stracchinons krämighet var en fullpoängare! Kvällens favorit var dock gnocchin som min käre make hade lagat. Gnocchi alla sorrentina är inget mer komplicerat än gnocchi med en tomatsås med buffelmozzarella i. Jag har ätit många såna i mina dar, men denna var banne mig den bästa! Vanligtvis lägger man gnocchi och mozzarellatärningar i en ugnsform och häller tomatsåsen över, ställer in i ugnen och gratinerar. Men maken smälter mozzarellan i såsen och häller över den nykokta gnocchin. Såsen blir härligt krämig och trådig och alldeles underbar!!!

Sen var det även två secondi: supersmaskiga saltimbocca samt kanongod kaningryta med pinjenötter och oliver. Avlutningsvis två desserter: jordgubbspannacotta med bär och jordgubbssås samt tiramisu.

Därefter var vi rätt möra ska jag säga. Jag tror att inför nästa träff får vi dra ner lite på portionerna...

Här är receptet på cannellinikrämen:

12-15 småglas

Bönorna:
300 g torkade vita cannellinibönor
1 morot
2 selleristjälkar
2 vitlöksklyftor
1/2 purjolök
2 kvistar rosmarin
en knippa timjan
2 lagerblad
2 tsk salt

Blötlägg bönorna under natten. Häll av och skölj dem. Koka dem i generöst med vatten tillsammans med grönsakerna i stora bitar + örter och salt i ca 60-70 min. Häll av och låt bönorna svalna. Ta bort grönsakerna och örterna.

Spara lite av kokvätskan för att spä ut krämen med innan servering.

Krämen:
300 g kokta bönor
2 vitlöksklyftor
1 kvist rosmarin
1-2 dl jungfruolja

Mixa bönorna, vitlöken och rosmarin och tillsätt oljan i en tunn stråle tills du får en jämn kräm. Smaka av med salt. Krämen är ganska tjock och den går bra att spara i kylen i ca ett dygn tills den ska användas. Strax innan servering spär du ut krämen med lite uppvärmt spad från bönkoket tills du får en halvtjock kräm.

Parmesankexen:
Riv en bit parmesan av god kvalitet. Klicka ut rivet på en bakpappersklädd ugnsplåt och forma små runda högar. Ställ in i ugnen i 200 grader i några få minuter. Lämna inte plåten utom uppsikt för osten bränns lätt. Ta ut plåten när osten smält och börjar få lite färg. Låt kexen svalna och stelna på plåten och ta sen försiktigt loss dem.

Häll/klicka i krämen i små serveringsglas och dekorera med några rosmarinbarr, lite nymald svartpeppar och ett parmesankex.

Cours de patîsserie 3: Citronopaj

2011-01-26T17:06:00.011+01:00

C-vitaminbrus? Mängder av grönsaker i regnbågens alla färger? Fem-om-dan? Herrgårdsweekend? Ljuterapi? Har du redan testat allt detta utan att du vare sig känner dig piggare eller gladare finns bara en sak kvar att prova: Citrontarte i mandelskal. Denna citrongudens gåva till mänskligheten visar sig i sin allra bästa dager om den bakas med citroner från Amalfi, som jag hade lyckan att få göra. Dessa fantastiska citroner med ett ibland 2 centimeter tjockt skal är så aromrika och nästan söta i smaken att de är goda att äta som de är, i klyftor. Säljer inte din lokala handlare citroner från Amalfi (speciellt här i norra Europa kan det ibland vara en aning svårt att hitta sådana grönsakshandlare) får du ta vad som finns. Det kan inte hjälpas. Men försök att få tag i sådana med så tjockt skal som möjligt. Det ska bli stora, saftiga flagor när du river skalet. Det är där smaken sitter!

Till botten:
200 g mjöl
50 g finmald mandel
125 g florsocker
125 g rumsvarmt smör
1 ägg
rivet skal av 1 tjockskalig citron (helst från Amalfi!)

Lemon curd:
125 ml pressad citron
100 g smör
150 g socker
1 helt ägg + 3 äggulor

Pajskalet:
1. Vispa smöret med florsockret, tillsätt ägget och blanda väl. Tillsätt sedan mjölet lite i taget, den malda mandeln och citronskalet och blanda tills du får en jämn deg. Degen ska inte klibba när man tar i den med händerna. Tillsätt eventuellt mer mjöl om degen klibbar. Låt vila ca 30 min i kylen.

2. Kavla ut degen till en 3-4 mm tjock rundel på mjölat bakbord. Smöra en pajform och klä formen med degen. Nagga botten med en gaffel

3. Grädda skalet i 180 grader i 15-20 min. Låt skalet svalna.

Lemon curden:
4. Lägg citronsaften, smöret och hälften av sockret i en kastrull och värm på svag värme. Tag av från värmen när krämen är varm men ej kokande.

5. Vispa ägget och gulorna tillsammans med resten av sockret och tillsätt äggblandningen till citronblandningen i kastrullen. Värm på svag värme och rör hela tiden i kastrullen tills krämen börjar tjockna.

6. Häll lemon curden i pajskalet och låt svalna. Krämen stelnar när den svalnar. Har man bråttom kan man påskynda genom att ställa in pajen i kylen.

Stekt fisk med jordärtskockspuré och rostade rotfrukter

2011-01-23T14:09:00.004+01:00

Ett enkelt tips för en mysig fredagsmiddag för två. Eller ett säkert kort för en bjudmiddag om man vill imponera lite. När man berättar vad rätten innehåller låter det väldigt tjusigt och gästerna blir med all säkerhet imponerade. I själva verket är rätten inte svårare att laga än att steka fiskpinnar och göra potatismos!

Servera med ett smakrikt vitt vin, som tex en Chablis eller en torr Riesling. Succén är given!!

Till två turturduvor:

ca 300-400 gram fiskfilé

Purén:
ca 400 gram jordärtskockor
2-3 msk grädde
en klick smör

Rotfrukterna:
1 röd morot
1 gul morot
1 palsternacka
1 sötpotatis
en kvist rosmarin
1 vitlöksklyfta
olivolja
salt, peppar

Skär fisken i bitar och stek den i lite olja. Salta och peppra efter smak.

Skala rotfrukterna och skär dem i stänger. Lägg i en ugnsform och strö över rosmarin och en vitlöksklyfta skuren i bitar. Ringla över olivolja. Grilla i 180 grader i ca 20 min. Rör om ett par gånger och ös oljan över grönsakerna. För att få lite färg på slutet höj värmen till 200 och grilla i ca 5 minuter till.

Skala skockorna och skär dem i små tärningar. Koka dem i lättsaltat vatten. Häll av vattnet och låt ånga av. Mosa tärningarna med stavmixer direkt i kastrullen. Lägg i en klick smör och rör om tills smöret smält. Späd med grädden och rör purén fluffig. Salta eventuellt. Om purén svalnar något medan du steker fisken är det bara att värma på igen. Konsistensen förändras inte som den gör med potatismos utan man kan kyla ner och värma på igen.

Lägg upp allt på tallrikar och ös ett par skedar av rosmarinoljan från rotfrukterna över purén och fisken, det ser dels fint ut och ger lite extra örtsmak åt purén.

Skånepepparkakor

2011-01-22T12:12:00.006+01:00

Alla har vi vår personliga uppfattning om skånepepparkakor. Vissa vill ha dem med smör och ost, vissa med marmelad, vissa med ost och marmelad och vissa utan något pålägg alls. Personligen tycker jag de är goda som de är, men lite apelsinmarmelad kan ibland piffa upp och ta dem till en helt ny dimension. Ett är dock säkert: De smakar barndom!

Jag blev dock lite besviken när jag satte tänderna i den första kakan. Smaken var god men den var porös och smulig och påminde mer om mjuk pepparkaka än om riktiga skånepepparkakor. Alla vi som älskar dessa kakor vet att de ska vara sega och varken påminna om hårda pepparkakor eller mjuk sådan. Men efter ett par dagar i kakburken har de legat och gosat till sig och antagit en mer igenkännbar konsistens och jag måste nog nu säga att dessa är till och med godare än de skånepepparkakor man kan köpa.

Slutsatsen man kan dra är att dessa är kakor som kräver sin tid, både vid själva tillverkningen och därefter. Originalreceptet anger att degen bör vila två dygn i kylskåp innan man bakar ut och gräddar dem. Därefter får de sin rätta konsistens efter ett par dagar i kakburken. Vill du baka dessa fenomenkakor bör du alltså inte göra det på impuls. Men sen gör man ju som man vill. Själv hade jag degen i kylen i bara fyra timmar. Och det gick alldeles utmärkt. Och den första kakan slank ner i magen direkt, så snart de hade svalnat. Allt går, och recept ska endast ses som rekommendationer!

Ca 20 st

1 dl farinsocker
1,5 dl ljus sirap
1 tsk malda nejlikor
1 tsk mald ingefära
2 tsk kanel
en nypa riven muskot
50 gr smör
1 ägg
0,5 dl mjölk
0,5 tsk hjorthornssalt
1 tsk bakpulver
6-7 dl vetemjöl

1. Koka upp socker och sirap i en kastrull. Tillsätt smör och kryddor. Låt allt smälta samman och rör smeten slät.

2. Vispa upp ägget och mjölken. Blanda ner äggblandningen i kastrullen medan sockersmeten fortfarande är varm. Låt sedan blandningen svalna.

3. Blanda den mindre mängden mjöl, bakpulver och hjorthornssalt i en bunke. Arbeta in den svalnade smeten i mjölet. Knåda gärna med händerna. Tillsätt eventuellt mer mjöl om smeten är alltför kladdig. Lite kan den dock klibba, den får inte bli för stampig.

4. Lägg tillbaka degen i bunken och sätt över plastfolie. Låt den vila i kylskåp i 2 dagar om du inte har bråttom alls, 1 dag om du är praktiskt lagd och gjorde degen en dag innan du behövde kakorna, eller ett par timmar om du helt plötsligt fick för dig att baka och vill ha dina pepparkakor på momangen.

5. Forma degen till golfbollstora kulor. Lägg dem på en bakplåtsklädd plåt och platta till dem. Grädda i 180 grader i ca 12-15 minuter.

Mer kål åt folket: Kåldolmar

2010-11-08T15:37:00.008+01:00

Jag tycker det är väldigt intressant att studera folks matbeteende. Ställ en grupp människor med olika nationaliteter framför ett blandat buffébord och du kan se vem som kommer varifrån utifrån vad de lägger upp på tallriken. Tyskar och engelsmän går två gånger och varje gång kommer de tillbaka med en på höjden byggd symfoni, komponerad av förrätt, varmrätt, sallad och sås. Allt i ett. Praktiskt. Italienare och fransmän går tre gånger, först en förrättstallrik: ris, pasta eller soppa; sen en varmrättstallrik: kött eller fisk; sist en tallrik med grönsaker och sallad. En sak i taget. Mat får ta tid. Svenskar kan vi nog placera i engelsk- och tyskkategorin. Möjligtvis går svensken tre varv runt buffén. I synnerhet om allt redan är betalt.

Jag har även gjort dessa observationer på hemmaplan, när jag har haft middagsgäster med olika nationaliteter runt bordet. Det slår aldrig fel. En gång bjöd jag på köttbullar i tomatsås och en rislåda. Det var ett medvetet val, man kunde välja att äta rätterna var för sig, eller äta rislådan som ett tillbehör till köttbullarna. Den italienske gästen tog först riset, åt upp det och tog sen köttbullarna. Jag kom på att jag var en oförskämd värd som inte erbjöd ny tallrik efter riset, och han var väluppfostrad nog att inte be om en. Det hade varit pinsamt för mig som värd. Tysken la riset mitt på tallriken, köttbullarna tätt intill och hällde tomatsåsen över allt. De såsskvättar som blev kvar på tallriken mojsade han ihop med lite ris och gafflade i sig.

De här kåldolmarna kan ses som en bro mellan nordeuropeisk och sydeuropeisk matkultur: ett traditionellt husmansrecept muterat med en medelhavsinspirerad fyllning. Sen gör vi som vi vill; vill vi ha kokt potatis och brunsås till så tar vi det, men föredrar vi en tomatsås och ett glas rött så tar vi det. Och sen sitter vi alla tillsammans runt vårt middagsbord och tänker att världen är vacker för att den är varierad!

Till 8 stora dolmar tog jag:

8 fina kålblad (Savojkål)
4 medelstora potatisar
350 g köttfärs
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
riven muskot
1 ägg
1,5 dl riven parmesan
lite spiskummin
1 tsk torkad rosmarin
salt, peppar

1. Koka kålbladen i saltat vatten, ca 2-3 min. Låt dem rinna av väl i durkslag.

2. Koka potatisarna och mosa dem. Blanda potatismoset med köttfärs, hackad lök+vitlök, ägg, parmesan och kryddor.

3. Klicka ut smeten på kålbladen och rulla ihop till dolmar. Lägg dem tätt i en smord ugnsform med skarvarna nedåt. Ringla lite olja över.

4. Grädda i 175 grader i ca 30 min, höj sedan värmen till 200 och gädda i ca 15 min till eller tills dolmarna har fått lite färg.

Tiramisu med pepparkakor och tranbärssylt

2010-10-25T16:55:00.004+02:00

Klassisk tiramisu har vi ätit till förbannelse. Det imponerar inte längre när man ställer en sån på bordet. Ungefär som att ställa fram en torr sockerkaka gjord på mix. För att tiramisun inte ska dö ut har jag här gjort en variant som kanske kanske kan få denna efterrätt att hänga kvar ett tag till. Det fina med den här varianten är att man kan vara ambitiös och använda sig av hembakta pepparkakor (hårda eller mjuk) och hemkokt sylt (tranbär eller lingon), men man kan också köpa färdigt. Jag var halvambitiös och använde min egenkokta tranbärssylt, men smulade ner köpepepparkakor. Det kan förresten vara en smart dessert att göra efter nyår när man har tröttnat på att knapra pepparkakor och gör vad som helst för att bli av med dem.

För 1 dessertglas:
ca 0,5 dl mascarpone
ca 0,5 dl krämig vaniljyogurt
1 tsk vaniljsocker
6-8 hårda pepparkakor eller ett par skivor mjuk pepparkaka
3-4 msk tranbärssylt (eller lingonsylt)

Smula pepparkakorna i en mortel eller skär den mjuka kakan i tunna skivor.

Rör ihop mascarpone, yogurt och vaniljsocker till en slät kräm.

Varva pepparkakor, mascarponekräm och sylt i 2-3 lager i ett snyggt glas. Ställ in i kylen i ca 30 minuter så kompositionen "sätter sig".

Lax i ugn med sherrysås, lila ris och gröna bönor med äpple och rödlök

2010-10-23T18:17:00.010+02:00

Fotot kanske inte ser så mycket ut för världen men jag kan garantera att detta var banne mig det godaste jag har ätit på länge!! Det lila riset dök jag på i min affär, "riz violet" stod det på kartongen och jag tänkte det måste jag bara prova. Blå potatis finns ju men något annat än vitt ris av olika sorter samt lite mörkare fullkornsris har jag aldrig sett. När jag öppnade paketet såg riset ut precis som vildris. Vita korn blandade med lite mörkare korn. Besvikelsen var stor. Jag satte i alla fall på riset och när jag efter ett par minuter lyfte på locket hade vattnet blivit....LILA! Var sjutton kom färgen ifrån? Måste ha suttit i skalet på de mörkare riskornen.

Såsen vinner priset för århundradets godaste sås! Och jag är verkligen ingen såsfantast! Jag tycker om lax som smakar lax, inte lax som har en massa klet på sig. Men denna sås är så god att jag vill nog inte ha lax utan i fortsättningen. Jag hittade den här men gjorde sen på mitt sätt.

Här är receptet på en laxmiddag för två utan dess like:

Till laxen:
En lagom bit laxfilé för två personer
2 dl grädde eller crème fraiche
1 fiskbuljongtärning
ca 0,5 dl torr sherry
några timjankvistar

Till de gröna bönorna:
200 gr färska haricots verts
1 syrligt äpple, i klyftor
1 röd lök, i klyftor
salt, peppar

Servera med ris, potatis eller vad du helst föredrar.

Lägg laxen i en ugnsform. Häll grädden/creme fraichen i en kastrull och smula i buljongtärningen. Värm försiktigt och häll i sherryn. Låt koka ihop någon minut. Häll såsen över laxen och lägg på några timjankvistar och ställ in i ugnen, ca 200 grader, i ca 20 min, eller tills laxen är klar.

Koka under tiden riset/potatisen och tillred bönorna.

Fräs färska okokta haricots verts i lite olja i ca 5-7 minuter. Lägg i äpplet och löken och låt steka med i ytterligare 5 minuter. Salta och peppra.

Efter denna finfina laxmiddag lyxade vi vidare med en tiramisu med pepparkakor och hemmagjord tranbärssylt. Efteråt mådde vi som kungar!!

Mer kål åt folket: Spaghetti med brysselkål och bacon

2010-10-23T15:47:00.005+02:00

Jag vet inte om det var den vedervärdiga vitkålssalladen med ananas som vi fick i skolan som avskräckte mig men under alla år så länge jag kan minnas har jag alltid haft ett rätt så avståndstagande förhållande till kål. Och inget ont om min mammas kokkonst men den frysta sladderkokta broccolin som vi hade till allt, snudd på även till fredagsmyset med tacos, har fått mig att länge rata även broccoli. Men jag har den senaste tiden gett mig fasen på att det faktiskt går att göra god mat av trista råvaror. För ärligt talat, kål är trist. Det går inte att påstå något annat. Testa själva, ta den mest fanatiske och inbitne kålälskaren och bjud hem honom på lite mysmiddag med levande ljus, vin, soft music. Och bjud på entrecôte, klyftpotatis och stuvad vitkål. Han kommer att vända i dörren bara han känner doften.

Däremot om denna trista grönsak tillagas med kärlek och omsorg så går det faktiskt att göra både goda och bjudvänliga rätter av den. Till exempel den här spaghettirätten med brysselkål och bacon. Jag tog fullkornsspaghetti för maximal nyttighetskvot, men det går naturligtvis bra med vanlig spaghetti. Vitaminerna och antioxidanterna i kålen kompenserar för det vita mjölets ihålighet ;)

Till två hungriga personer:

200 g spaghetti
ca 20 brysselkålhuvuden
1 paket bacon
1 stor vitlökskyfta
ca 0,5 dl vitt vin
lite olja att steka i
riven parmesan
några timjankvistar

1. Koka pastan.

2. Dela brysselkålen i fyra delar, fräs den med vitlöken i olja. Häll på vinet och låt koka under lock i ca 10 min.

3. Häll i det strimlade baconet och låt fräsa med tills allt har fått en fin yta (eller stek baconet separat om du föredrar det lite knaprigare). Peppra men var försiktig med saltet eftersom baconet är salt.

4. Häll den avrunna spaghettin i pannan med kålen och blanda om. Lägg upp på fat och strö färsk timjan och parmesan över.

Svårare än så är det inte att äta både gott och nyttigt samtidigt :)

Cours de patîsserie 2

2010-10-19T13:12:00.008+02:00

Här är resultatet efter lektion 2:

Tarte tatin med päron och fikon

Som om så många andra produkter och rätter sägs det att tarte tatin föddes som ett misstag. De två systrarna Tatin i Sologne i Frankrike skulle i slutet av 1800-talet baka en äppelpaj men hade så bråttom att de glömde att lägga pajdegen i botten innan de la i äpplena. De hade inte tid att ta ur äpplena så de la pajdegen över som ett lock. Efter gräddningen vände de pajen upp och ner så att pajskalet kom underst i hopp om att ingen skulle märka skillnaden. Huruvida de upptäcktes med sitt fusk eller inte förtäljer inte sägnen men oavsett vilket lär de vid det här laget vara förlåtna med tanke på den succé pajen gjorde och fortsätter att göra ännu i våra dagar.

Klassisk tarte tatin görs med äpplen och det är nog den versionen som jag tycker är godast. Med lite kanel och kanske kanske en skvätt rom eller calvados. Men eftersom vi gjorde en äppelkaka första lektionen valde vi annan frukt denna gång. Någon valde ananas, någon mango, aprikoser, fikon, päron. Själv ville jag testa hur kombinationen päron och fikon blev. Jag strödde även över lite pecannötter och en skvätt portvin. Det blev väldigt gott. Kakan ska dock ätas samma dag som den tillagats för karamellen rinner snabbt ner på mördegen och blöter upp den. Godast är tarten ljummen med en klick vaniljglass.

Till mördegen:
200 g mjöl
100 g kallt smör
en nypa salt
några tsk kallt vatten

Nyp snabbt ihop mjöl, smör och salt med fingertopparna i en bunke, eller blanda ihop degen i en köksmaskin. När det blidats en grynig massa tillsätter du vattnet, en tesked i taget, och knådar snabbt ihop till en jämn deg. Linda in degen i plastfilm och ställ in i kylen i ca 30 min.

Till fyllningen:
4-5 fasta syrliga äpplen
ca 100 g farinsocker
1-2 tsk kanel
ev 4-5 msk rom, calvados eller annan sprit

Skala och kärna ur äpplena. Skär dem i fyra klyftor. Strö ut farinsockret på botten av en pajform och pudra över kanelen. Lägg därefter äppelklyftorna ovanpå med "ryggen" nedåt. Fyll alla tomrum med äppelbitar, det ska inte vara några mellanrum. Skeda över spriten.

Kavla ut pajdegen till en rund platta som är någon centimeter större än pajformen. Rulla upp plattan på kaveln och lägg den över äpplena. Tryck ner kanterna på insidan av formen. Det gör inget om det blir bulligt och ojämnt.

Nagga pajskalet med en gaffel.

Ställ in i ugnen, 180 grader, i ca 30 min eller tills degen är gyllenbrun och sockret bubblar upp i kanterna.

Ta ut kakan och låt den svalna i ca 30 min. Lägg en tallrik över pajformen och vänd den snabbt. Lyft försiktigt bort formen.

Servera kakan ljummen med lite vaniljglass eller vispgrädde.

Husmanskost och kafferep

2010-10-19T12:01:00.011+02:00

Jag vet inte om det är den pågående hemmafrutrenden, min stigande ålder (buäää), förändrade smaklökar, back to your roots-driften eller det att jag helt enkelt har tröttnat på mozzarella och basilika på längden och tvären. Det kan i och för sig vara en kombination av alla dessa fenomen men faktum är att i mitt kök pågår för närvarande något av en husmansrevival. I somras kokade jag sylt så det stod härliga till, ingenting gick säkert i min väg: körsbär, rabarber, hallon, mandel, likörer... allt åkte ner i mina kastruller och hälldes upp på burk. Och en dag var jag bara tvungen att göra kålpuddning. Jag fick tag på spetskål vilket visade sig vara en lyckträff. Rårörda lingon hittade jag också och lyckan var total!

I våras kom ICA:s "Sveriges nya landskapsrätter" ut. 101 klassiskt svenska rätter kryddade med influenser från andra matkulturer. Piggt och uppfriskande. På Sveriges Radios "Meny med Tomas Tengby" uppmärksammas husmanskosten med olika reportage och recept. Vi börjar förstå att husmanskosten är en het potatis igen och eftersom ingen vill verka bakåtsträvande eller omodern hakar vi snabbt på trenden. Recepttidningarna är inte längre fulla av italienska bufféer och peruanska piroger; nu lyfts de svenska råvarorna fram och reportagen föreslår trattkantarelltoast och dillkött som bjudmiddag. På dessertfronten har pannacottan fått ge plats åt skånsk äppelkaka.

I ett annat reportage på "Meny med Tomas Tengby" pratar de om kafferepets återkomst som umgängesform. Här börjar det faktiskt bli lite creepy. Är det bara en slump att jag själv både har börjat utforska husmanskosten och börjat tycka att man visst kan bjuda hem folk på kafferep. Faktum är att jag precis just i dessa dagar är i färd med att planera för vilka recept jag ska baka inför söndagens fika med några kompisar hemma hos oss. Det ska bli vansinnigt roligt att baka några olika sorter, lägga fram fina servetter och kanske pynta med lite färska blommor. Är det bara ett sammanträffande eller är jag ett hopplöst offer för trender? Troligen det sistnämnda. Men jag gissar också att vi alla känner mer eller mindre samma sak. Det har varit oändliga frosserier i dessa förbaskade parmalindade kycklingfiléer, prosciutto e melone och italienska korvar både högt och lågt att vi nog alla känner att det står oss upp i halsen.

Husmanstrenden kan nog också vara lite frammanad av den pågående klimatmedvetenheten. Hur nyttigt det än är med medelhavskost så ÄR det inte miljövänligt att äta italienska tomater, spanska apelsiner, grekisk olivolja och cypriotiska fikon. Tack vare svenska producenter och olika hälsofrämjande forum har vi fått lära oss att rapsoljan är lika nyttig som olivoljan, att säsongsmogna svenska tomater är något av det finaste vi kan äta, att det är vansinne att dricka importerat mineralvatten när vi i Sverige har det renaste dricksvattnet i världen direkt i våra kranar. All denna, ja låt oss kalla det propaganda, har självklart påverkat oss. Vi vill självklart inte fortsätta att påverka klimatet på ett negativt sätt. Vi tänker på de senaste årens katastrofala stormar och översvämningar. Vi tänker på att det faktiskt har blivit varmare. Vi tänker på våra barn och barnbarn. Och så kommer vi fram till att "kålpudding, hmmm, ja men det kanske är gott". Och på den vägen är det.

Cours de patîsserie 1

2010-09-30T18:28:00.013+02:00

Jag och Pamela med resultatet efter lektion 1:

Äppel- och mandelkaka

Anledningen till att jag lockades att anmäla mig till den här kursen var att jag ville lära mig nya tekniker och knep som jag inte redan kan samt "tvingas" att göra recept som jag inte skulle ha gett mig på annars. Kursens första recept var ett typiskt sådant! Trots att kakan ser smaskig ut på bild så hade jag aldrig fått för mig att göra en kaka med så många olika moment och så många olika ingredienser. Jag älskar att baka och laga mat, men jag är rätt lat i köket. Jag vill att det ska vara enkelt och gå fort och det ska vara så få ingredienser som möjligt.

På första lektionen gjorde vi den här smaskiga äppel- och mandelkakan. Den var inte svår, men innehöll som sagt många olika moment så det tog ca 2,5 tim att göra den. Jag skulle nog inte servera den som dessert eftersom den var ganska "tung", men den passar utmärkt på en brunch eller en afternoon tea.

Här är jag i färd med att lägga på äpplena i vackert mönster:

Innan gräddning. Med russin till vänster och med fikon till höger:

Efter gräddning, med mandelmassan i rutmönster:

Bara vaniljglassen som fattas!

Hur gör man då? Jo, till en rektangulär kaka, ca 15x30 cm (men den går lika bra att göra i en rund pajform), behövs följande:

Pajdeg:
110 g mjöl
1 nypa salt
60 g farinsocker
60 g kallt smör i bitar
2 äggulor

Fyllning:
60 g russin eller torkade fikon
3 msk rom
3-4 äpplen
1 tsk kanel
30 g smör
60 g grovhackad mandel
1 krm malda nejlikor
1 krm riven muskot
1 krm torkad ingefära
(jag hittade en färdig kryddblandning med dessa tre kryddor, men det går lika bra att ta en tesked färdig pepparkakskrydda)

Garnering/mandelsprits:
1 äggvita
1 msk mjöl
350 g mandelmassa

Glasyr:
2-3 msk aprikosmarmelad
mandelspån

Mördegen:
1. Sätt ugnen på 200 grader.

2. Arbeta snabbt ihop mjöl, salt och farinsocker i en mixer. Tillsätt smöret i bitar och blanda till en grynig massa. Tillsätt äggulorna och kör maskinen tills degen bildar en kula. Slå in kulan i smörpapper/plast och lägg i kylen ca 30 min.

3. Kavla ut degen till en rektangel, 15x30 cm och ca 6 mm tjock, på mjölat bakbord. Rulla försiktigt upp plattan på kaveln och lägg den på en bakpappersklädd plåt. Jämna till kanterna och vik ev upp en liten kant runtom. Nagga botten med en gaffel.

Fyllningen:
4. Lägg russinen/fikonen i bitar att dra i romen. Skala och kärna ur äpplena och skär dem i tunna skivor. Häll kanelen över äpplena och blanda om. Häll sedan i russinen/fikonen och romen i äppelskålen och rör om.

5. Smält smöret i en liten tjockbottnad kastrull. Tillsätt den hackade mandeln och kryddorna (nejlikor, muskot, ingefära). Låt smörblandningen puttra på svag värme under omrörning i ca 5 min.

Mandelspritsen:
6. Lägg äggvitan och mjölet i mixerskålen. Lägg i bitar av mandelmassa undan för undan. Låt mandelmassan blandas med ägget och mjölet innan du lägger i mer mandelmassa. Det ska bli en kletig spritsbar smet.

Ihopläggning av kakan:
7. Bred ut blandningen med smör, mandel och kryddor på pajdegen.

8. Lägg ut äppelbitarna i fint mönster på pajdegen. Lägg russinen/fikonen överst.

9. Klicka i mandelmasseblandningen i en sprits och spritsa ut den i rutmönster över kakan.

10. Ställ in i ugnen i ca 20-25 min, men se till att mandelmassan inte bränns vid.

11. Låt kakan svalna. Värm aprikosmarmeladen och pensla den på kakan. Häll över mandelspånen.

Servera kakan ljummen med vaniljglass, vispad grädde eller vaniljsås.

Räksallad med avokado och mango till fredagsmyset

2010-09-28T09:44:00.007+02:00

Ordet "mysigt" finns inte på andra språk. Det närmsta jag kan komma på är "nice and cosy" på engelska, men det har ändå inte samma innebörd. Vi har dessutom gjort ett antal avledningar på adjektivet och fått begrepp som "fredagsmys", "familjemys", "soffmys". Ja det går att komma på hur många som helst. Vi har även tillverkat verbet "mysa" och det är en rätt genial uppfinning eftersom det kan uttrycka precis vad som helst som man för tillfället tycker känns trevligt: "Vi ska gå och mysa på bio", "Jag ska dammsuga nu så att vi bara kan koppla av och mysa ikväll", "Det regnade hela dagen så vi stannade inne och myste". Den roligaste neologismen tycker jag ändå är "mys-pys". Det var vad vi iklädde oss inför våra myskvällar hemma när jag var barn, dvs joggingoverallen. Gemensamt för alla sammanhang där ordet "mys-", i någon form, förekommer, är emellertid situationer där man kopplar av och avskärmar sig från vardagen med någon form av belöning: en god middag, en spännande bok, en trevlig aktivitet etc. Poängen är att man ska känna kontrasten mot den bistra, grå verkligheten.

Den här räksalladen är en mysförhöjande komponent till fredagskvällen. Den intages företrädesvis tillsammans med en frasig baguette, lite ost och en flaska vitt.

Mâchesallad
Rödbetsskott
1 mango
1 avokado
200 gr skalade räkor
1 vitlöksklyfta + lite olja att steka i
3-4 msk olivolja
2-3 msk hallonvinäger
Pressad citron
Salt, peppar

Skölj salladen och låt den rinna av. Fräs räkorna i lite olja och en pressad vitlöksklyfta. Skär avokadon och mangon i tunna skivor. Lägg upp allt på ett fat och häll på olja, vinäger och pressad citron. Salta och peppra efter smak.

Morotssoppa med rostade hasselnötter

2010-09-20T18:50:00.006+02:00

Efter en underbart avslappnande helg i Normandie där vi smort kråset med bovetecrêpes med allsköns fyllning, calvadosflamberade efterrättscrêpes med äpple och gräddkräm (måste prova att göra dem här hemma!) samt chokladindränkta dito, biff med pommes frites och grönpepparsås, croissanter, frasiga vita härligt fiberfria baguetter med marmelad, alltsammans nersköljt med cider och rödvin, så kände vi att något vitamin- och fiberrikt samt fettsnålt vore på sin plats till kvällens middag.

Valet föll på en enkel morotssoppa av typen man-tager-vad-man-haver (uppiffad med några ad hoc-inköpta ingredienser dock). Mängderna i receptet ger ca 3-4 portionner soppa.

4-5 stora morötter
4-5 potatisar
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
en bit riven ingefära
ca 1 krm spiskummin
ca 1 krm cajennpeppar
2 hönsbuljongtärningar
7-8 dl vatten
(salt och peppar)
1/5 lime
ca 2 skedar grekisk yogurt
färsk koriander
en handfull rostade hasselnötter, grovt hackade

Skala och skär morötter, potatis och lök i små bitar. Fräs dem i olivolja. Lägg i grovhackad vitlök och riven ingefära. Krydda med spiskummin och cajennpeppar. Häll på vattnet och lägg i buljongtärningarna. Låt koka tills grönsakerna är mjuka, ca 15-20 minuter.

Mixa soppan med en stavixer och smaka av med salt och peppar. Pressa i limen. Späd ev med vatten om soppan är för tjock. Klicka i några matskedar grekisk yogurt och värm utan att koka.

Rosta hasselnötterna i torr stekpanna. Häll upp soppan i soppskålar och strö över nötterna och hackad koriander.

Jättekladdiga chokladmuffins med björnbär och hallon

2010-06-30T11:06:00.005+02:00

Jag vill poängtera att samtliga recept i den här bloggen ska tas med en nypa salt. Doserna som anges är inte skrivna i sten, faktum är att mina egna kreationer sällan görs efter de mängder som jag anger i recepten. De är snarare ett vagt minne om hur jag gjorde när jag bakade/lagade. Tycker man mycket om citron kan man mycket väl pressa i två citroner istället för en. Gillar man inte vitlök tar man bort den ingrediensen. Tycker man att det låter för stampigt med rågmjöl i muffinsen tar man bara vanligt vetemjöl. Så enkelt är det. Det är därför som jag tycker det är så roligt att laga mat. Det är en konst, ett skapande. Maten som lagas speglar skaparens personlighet. Jag kan inte tänka mig något tråkigare än att följa ett recept efter punkt och pricka. Att däremot ta tre-fyra recept, plocka ut det bästa ur vart och ett, och sen i slutändan göra något helt annat, det är det som är roligt!

Här kommer ett exempel på hur bakning kan gå till i mitt kök.

Till ca 6-8 megamuffins:

Lite mer än 100 gram smör, för ska man göra chokladmuffins så ska de banne mig inte vara magra.

Mindre än 2 dl socker, för alltför söta muffins får mig att må illa, så kanske 1 max 1,5 dl.

2 ägg.

150 gr choklad tycker jag är lite lite (av samma anledning som för smöret ovan) så ta minst 200 gr. I alla fina recept står att man ska ta choklad av braaaaaaaaaaaaaaaa kvalitet, med miiiiiiiiiiiiiiinst 70 % kakaohalt. I ärlighetens namn tycker jag inte man känner nån skillnad på muffins som är bakade på choklad med 50 % kakaohalt och såna där 70 %-ig choklad har använts. Den 70 %-iga chokladen sparar jag hellre och äter som den är.

2 burkar naturell yogurt, och ta nu för sjutton inte mager yogurt, för vill du ha magra muffins så är det här fel recept!

Mer än 5 dl mjöl, för smeten ska bli tjock och kladdig, inte lösflytande. Muffinsen ska inte bli sådär mjukt puff-fluffiga, det här är muffins för konnässörer, och de ska vara stampiga och tunga.

1/2 dl kakao är på tok för lite, är det chokladmuffins så ska de väl smaka choklad. Ta dubbelt upp.

2 tsk bakpulver.

2 tsk vaniljsocker tycker jag är för lite, så ta lite mer, ska det vara vanilj i så ska det väl kännas!

Hallon och björnbär efter smak.

Vispa ägg+socker. Rör ner yogurt, smält smör och smält choklad. Rör i mjöl, kakao, bakpulver och vaniljsocker. Klicka ut i stora muffinsformar. Tryck ner hallon och björnbär.

Grädda i ca 175 grader tills de är gräddade på utsidan men lösa i mitten. Det tar ca 20-30 minuter. Håll koll så att de inte gräddas för mycket, de ska nästan vara rinniga i mitten. Känn med sticka.

Bloggtävling: Laxbullar i tomatsås

2010-06-29T17:07:00.005+02:00

Det första folk tänker på utomlands när man nämner ordet köttbullar är Ikea. Inget konstigt med det, det är ju Ikea som står för en stor del av marknadsföringen av det som Sverige symboliserar. Fast knastrande sega broskbullar är det sista jag tänker på när jag tänker på köttbullar. De flesta av oss svenskar tänker väl snarare på mormors, farmors eller mammas goda köttbullar, barndom, trygghet och potatis och hemkokt lingonsylt. Det gör iallafall jag! Men trots att jag ägnar så pass mycket tid i köket har jag aldrig lyckats göra sådana köttbullar som smakar barndom. För jag petar alltid ner rosmarin och basilika, peperoncino, pinjenötter och en massa andra saker i smeten. Köttbullarna blir goda, men de smakar sannerligen inte barndomsminnen. Därför försöker jag inte längre göra svenska köttbullar. Jag satsar istället på fusionvarianten. I det här receptet har jag bytt ut köttfärsen mot lax. Sen blandade jag ner vitlök, citron och peperoncino. Det gav den där sydeuropéiska touchen.

Det här receptet är mitt bidrag till la Festa del Cavolo En bloggtävling där man ska välja ut ett recept ur receptboken Il libro del cavolo och göra om det efter egen smak, tycke och fantasi. Resultatet blev en harmonisk blandning av nord och syd.

Här är receptet:

400 gr färsk lax
1 ägg
en handfull smulor av dagsgammalt bröd (gärna mörkt)
ca 1/5 dl ströbröd
ca 1/5 dl mjölk
1 vitlöksklyfta
en knippa dill
en knippa gräslök
paprikapulver
peperoncino eller cayennepeppar efter smak
salt, peppar
rivet skal av en citron

Lägg brödsmulorna och ströbrödet i en skål och häll på mjölken. Låt mjölken sugas upp, brödet ska inte vara rinnande, utan fast och kletigt. Mal laxen i en mixer. Lägg i övriga ingredienser och blanda tills smeten är jämn. Rulla bullar. Gör sedan tomatsåsen.

2 burkar tomater (gärna körsbärstomater av märket Cirio, de bildar en härligt krämig sås)
1-2 vitlöksklyftor
2 fiskbuljongtärningar
en skvätt olivolja

Lägg alla ingredienser i en traktörpanna och låt såsen koka upp. Mosa tomaterna om de är hela. Lägg sedan i laxbullarna och låt koka i ca 20 min med lock.

Mörk chokladfondant med blåbär och vit choklad

2010-06-15T16:22:00.005+02:00

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, sjöar och hav. Han skapade sol och regn, hagel och snö. Han skapade djur och människor. Människorna delade han in i olika grupper, såsom män, kvinnor och barn. Han gjorde så att barnen var helt beroende av de vuxna, och han gav de vuxna förmågan att anpassa sig och förtränga sina egna behov, till förmån för barnens. Gott så. Sen skapade han skolor så att barnen skulle lära sig att bli vuxna, och fritidsaktiviteter så att de skulle få en kulturell bildning och ha lite roligt på vägen. Han skapade således teaterföreställningar, dansuppvisningar, tennisturneringar, simtävlingar, ridskolor, hockeyklubbar, friidrottsföreningar och andra trevliga sällskap. Han gav föräldrarna de värdefulla egenskaperna entusiasm och uppmuntran och gjorde så att de följde med barnen på alla aktiviteter, skjutsade och hämtade, hejade på samt såg till att utrusting och lämpliga kläder alltid var hela och rena. När veckans sju dagar var fulla insåg Gud att han måste skapa en åttonde dag, om föräldrarna också skulle få lite tid till att vara vuxna och få koppla av. Men om han skapade en åttonde dag skulle hela planeringen falla, det skulle inte längre få plats 52 veckor och 365 dagar på ett jordsnurr, och hela upplägget han så noga tänkt ut skulle spricka. Han grubblade länge på hur han skulle kunna kompensera föräldrarna för allt deras slit och all deras uppoffring, så att de skulle kunna ladda batterierna och orka fortsätta ta hand om sina små telningar. Han kom då på att om man förenar kakao med blåbär så får man en himmelsk skapelse som både ger energi och en känsla av lycka. När han hade kommit på detta insåg han också att även barnen skulle komma att sukta efter denna energi och lyckokänsla. Då skapade han begreppet "läggdags" och så gjorde han så att alla barn vid en viss tidpunkt måste gå till sängs, och därmed kunde alla föräldrar sitta uppe i den sena timmen och äta denna himmelska skapelse och ladda sina batterier och bara vara vuxna.

Till en vuxenkaka behövs följande:

250 gr mörk choklad
250 gr smör
3 ägg
2 dl socker
0,75 dl vetemjöl
2 dl blåbär
100 gr vit choklad

Smält den mörka chokladen och smöret i en kastrull på svag värme. Vispa äggen och sockret poröst. Sikta ner mjölet och rör i choklad- och smörkrämen. Täck en form (24 cm) med smörpapper och häll ut smeten i formen. Strö över blåbären och den hackade vita chokladen. Grädda i 175 gr i ca 35-40 min (men håll koll så att kakan inte gräddas för hårt, den ska vara kladdig i mitten).

2 x vallmomuffins

2010-06-03T18:24:00.007+02:00

Zucchinimuffins med vallmo och parmesan

Citronmuffins med vallmo

Muffinsen har arbetat upp sin status i människors medvetande och numera är det väl knappast någon som tänker på smaklösa torra små svampiga kakor när man pratar om muffins. De flesta får något syndigt drömskt i blicken när dessa bakverk kommer på tal och själv byter jag gärna ut lunchen mot en MegaMuffin!

Söta bärmuffins eller med choklad, nötter, vanilj mm i all ära, men även matmuffinsen förtjänar sin plats på bruncher, luncher eller middagsbjudningar. Varför inte byta ut de små kuvertbröden mot små zucchinimuffins (här har jag gjort stora, men det går ju finfint att använda små formar)?

Zucchinimuffins med vallmo och parmesan

3 dl vetemjöl
1 dl grovt mjöl
1 dl havregryn
2 tsk bakpulver
2 ägg
1/2 dl raps- eller olivolja
2 dl yogurt
ca 1 dl riven parmesanost
ca 7 cm riven (eller finhackad) zucchina
ca 1/2 dl vallmofrön

Blanda mjölsorter, havregryn och bakpulver i en skål. Vispa äggen i en annan skål och rör sedan ner olja, yogurt, zucchina, parmesan och vallmofrön. Rör sedan ner mjölblandningen i äggen. Skeda upp smeten i smorda muffinsformar. Grädda i 175-200 grader i ca 20 min.

Citronmuffins med vallmo

2 ägg
1 dl socker
75 gr smält smör
2 dl yogurt
rivet skal av 1 citron
saften av 1 citron
(hackade kanderade citronskal)
3 dl vetemjöl (eller 2 dl vetemjöl + 1 dl grovt mjöl)
2 dl havregryn
2 tsk bakpulver
ca 1/2 dl vallmofrön

Vispa ägg och socker. Blanda i smöret, yogurten, citronskal+saft. Blanda mjöl, havregryn, vallmofrön och bakpulver i en annan skål. Rör ner mjölblandningen i äggsmeten. Skeda upp i smorda muffinsformar. Grädda i 175-200 grader i ca 20 min.

PS. Ät inte för många vallmomuffins. Vallmofrön innehåller opiater som ger en viss stimulans och hämmar aktiviteten i centrala nervsystemet. Kan vara bra att veta ;)

Italiens nationaldag

2010-06-03T10:03:00.005+02:00

Den 2 juni 1946 hade man folkomröstning i Italien. Italienarna röstade om vilket statsskick landet skulle ha, om man skulle ha fortsatt monarki eller införa rebublik. Republikanerna vann och kungahuset avsattes och kungafamiljen landsförvisades.

För att fira Italiens nationaldag åt vi igår den traditionella italienska nationalrätten potatissallad och gravad lax med dillpesto. Rädisor och dill är flitigt odlade i italienska grönsaksland och gravade laxar simmar förnöjsamt omkring i Medelhavets salta vatten. Har man tur kan man få tag i en som har en burk gravlaxsås hängande från stjärtfenan. Då är det bara att skiva upp och servera direkt.

Somrig potatissallad

färskpotatis
rädisor
sockerärter
purjolök
kapris
citronsaft
dillpesto
peppar

Dillpesto

1 knippa dill
ca 100 gr pinjenötter
ca 1 dl riven parmesanost
1/2 pressad citron
1-2 vitlöksklyftor
ca 2 dl olivolja

Proceduren är densamma som för traditionell pesto med basilika. Man mixar alla ingredienser och häller sist på oljan tills man får rätt konsistens. Serveras förslagsvis till fiskrätter, potatissallader, men även till kött.

Mumsig & nyttig musli

2010-05-24T12:52:00.005+02:00

I 20 år har jag, vid sidan om min svenska kultur, utforskat och tagit till mig den italienska kulturen. Skälen till att jag älskar Italien är många, men den italienska frukosten är inte ett av dessa skäl! Jag har försökt, och fortsätter att då och då äta som italienarna på morgonen, men hur gott det än är med kex och kakor, marmelader, sockerkakor, brioscher och croissanter, så lämnar de efter sig en känsla av svullenhet samt en hinna av fett och socker på tänderna. Två timmar efter frukosten är man dessutom hungrig igen. Kort och gott: för att min dag ska börja bra vill jag ha en fiber- och vitaminrik frukost!

Den här muslin är knaprig, naturlig, näringsrik och sötad endast med frukt och lite lite honung. Den är rik på fibrer och järn, vitaminer, protein och antioxidanter. Dagen kan inte börja bättre.

Till en sats:

2,5 dl havregryn
2 dl solrosfrön
2 dl rågflingor
1 dl linfrön
2 dl pumpafrön
ca 1 dl grovhackade valnötter
ca 1 dl grovhackad mandel
1 dl kokosflingor
2 tsk kanel
ca 1 dl torkade äpplen i bitar
ca 1 dl torkad mango/papaya i bitar
ca 1 dl torkade fikon i bitar
(eller annan torkad frukt)
1 dl flytande honung
1 dl vatten
2 msk rapsolja

Lägg alla ingredienser utom den torkade frukten i ugnens långpanna. Blanda honung, vatten och olja i en kopp och ringla över muslin. Blanda och bred ut muslin i långpannan. Rosta i 175 graders ugnsvärme i ca 20-30 min (men håll plåten under uppsikt så att muslin inte bränns). Rör om ett par gånger så att allt rostas jämnt om. Ta ut plåten och låt svalna. Blanda med den torkade frukten i bitar. Häll upp i en burk med tättslutande lock.

Stjärnpizza med fyllda kanter

2010-05-22T10:51:00.006+02:00

För att variera den traditionella fredagspizzan gjorde jag denna veckan en "stjärnpizza". Jag kavlade ut en rund botten och klippte upp flikar runt hela, som små vingar. På dessa flikar la jag en bit mozzarella, sen vek jag ihop dem. I mitten la jag sedan den vanliga pizzafyllningen: tomatsås, parmaskinka och mozzarella.

Till tomatsåsen:
1 burk krossade tomater
1 grönsaksbuljongtärning
oregano
en msk olivolja

Låt koka ca 15-20 min.

Till degen:
1/2 pkt jäst
3 dl ljummet vatten
6-7 dl mjöl
2 tsk salt
1 tsk socker
2 msk olivolja

Degen räcker till två runda pizzor eller en långpannepizza.

Fyllning:
1 sats tomtsås
parmaskinka
2 mozzarellor

Eller efter egen smak och fantasi!

Grädda i 200 gr i ca 20-30 min.

Pesto med kräftstjärtar och citron

2010-05-21T11:24:00.008+02:00

En pesto är en pesto är en pesto.... Eller? Trots att jag inte gillar halvfabrikat så kan jag inte förneka att pestoburkarna som man kan köpa i snabbköpet inte är så dumma alls. Faktiskt. Fast läser man på innehållsförteckningen ser man att dessa burkar innehåller både potatisflingor, caschewnötter, solrosolja och diverse aromämnen. Kan inte bli mer fel! En riktig pesto ska innehålla 5 ingredienser:

basilika
parmesan och/eller pecorinoost
olivolja
pinjenötter
vitlök

Man kan inte byta ut parmesanen/pecorinon mot färdigriven ost i påse.
Man kan inte byta ut olivoljan mot solrosolja, rapsolja el dyl.
Man kan inte byta ut pinjenötterna mot caschewnötter.
Vitlöken kan man utesluta (om absolut nödvändigt), men personligen tycker jag att pesto utan vitlök är som kärlek utan kyssar ;)

Ja, och basilikan... vill man ta bort den, då ska man nog fundera på att laga en helt annan rätt...

Då ställer sig den kvicktänkte frågan: Men receptet i detta inlägg innehåller ju 7 ingredienser!? Korrekt. Men ovanstående 5 ingår samtliga. Övriga två har jag lagt till för att sätta en personlig prägel på rätten och för att motbevisa att en pesto är en pesto är en pesto... ;)

Här kommer alltså mitt recept med kräftstjärtar och citron. Testa gärna med dina favoritsmaksättningar, tex tärningar av färsk lax, peperoncino, krabbkött, apelsinskal, några kvistar rosmarin och mynta. Eller gör som genovesarna och blanda i tärningar av kokt potatis, kokta haricots verts eller musslor!

Till ca 6 portioner:

2 krukor basilika
en näve pinjenötter
1-2 vitlöksklyftor
ca 100 gr riven parmesan eller pecorino eller blandat
ca 1 dl olivolja
(ev salt)

1 citron
1-2 burkar kräftstjärtar

Lägg alla ingredienser till peston i matberedaren utom oljan och mixa tills allt blandats. Tillsätt oljan, lite i taget men kör inte för länge så att purén blir för fin. Smaka av och salta eventuellt (osten är salt så oftast behövs inget extra salt).

Skala citronen med potatisskalaren och skär sedan skalet i tunna strimlor.

Koka pastan och blanda den med peston. Blanda i kräftstjärtarna och citronskalet.

Kärlekspaj

2010-05-10T20:00:00.012+02:00

Kärlek kan man visa på många sätt. Det finns de som deklarerar sin kärlek genom att skicka mail eller sms. Andra (men de är på utdöende) skriver kärleksbrev. Ett vinnande koncept brukar vara att ge blommor till den som hjärtat bankar för. Men man får vara försiktig med vilka budskap blommorna har. Röda rosor kan ingen ta miste på, men akta er för att ge bort orkidéer, de betyder otrohet. Och förföriskt doftande jasmin betyder "blott en natts lycka". Kanske inte det budskap man vill ge till den man önskar dela sitt liv med. Att plocka vackra hundkäx på en sommaräng kan vara romantiskt, men dessa blommor betyder "jag är din slav", så även här måste man vara medveten om konsekvenserna. Om man däremot vill sända klara och otvetydiga budskap kan man förslgsvis ta köksvägen! Den här delikata pajen med distinkt smak av krabba och räkor, förslagsvis i sällskap av ett glas bärnstensfärgat vitt vin, sänder din älskade det tydliga budskapet "Jag åtrår dig!" (vi vet ju dessutom att skaldjur är ett beprövat afrodisiakum!).

Till pajdegen:
2 dl vetemjöl
1 dl rågmjöl
100 gr smör
2 msk kallt vatten

Mixa ingredienserna tills degen bildar en klump. Låt degen vila i kylen i ca 30 min. Tryck sedan ut degen i formen.

Till fyllningen:
3 ägg
1 burk ricotta
2-3 msk mjölk
lite cayennepeppar (om man vill förstärka ovannämnda effekt)
salt
en näve riven parmesanost
några kvistar timjan
1 burk krabbkött
räkor

Blanda alla ingredienser i en bunke. Rör sist i krabbköttet. Häll fyllningen i pajskalet och kavla ut eventuellt överbliven pajdeg till remsor att lägga på pajen.

Grädda i 180-200 grader i ca 30 min. Ta ut ur ugnen och dekorera med skalade räkor.

Lycka till!!

Dagens handling

2010-02-25T17:35:00.003+01:00

Jag hade ingen shoppinglista när jag gick och handlade idag. Och ingen inspiration. Men jag var sugen på fisk samt att laga något nytt. Resultatet blev detta. Rökt lax, en bit färsk tonfisk, räkor, en burk kikärter, tomater, en fänkål, smör, en flaska Chablis, mynta, matlagningsgrädde och en baguette. Vad kan jag laga av detta??? Jag inser att det knappast kan bli så mycket nya kreationer eftersom det är det jag brukar handla. Vi är suckers på tonfisk, lax och räkor här hemma! Det ovanliga är grädden och kikärterna. Smör har jag inte heller i matlagningen utan köpte det mest för bakning. Så nu är frågan: Vad blir det till middag?

Mafaldine mare e monti

2010-02-23T21:12:00.004+01:00

Jag fick en dag ett paket med posten och jag blev lite misstänksam eftersom jag inte väntade några försändelser. Jag funderade ett kort ögonblick på att det kanske var någon som inte gillar mig som skickat en bomb. Men sen kom jag på att det kan ju vara någon som faktiskt gillar mig och därför ville skicka något fint. Och faktiskt. När jag öppnade paketet (ja, jag vågade) så låg där en vakuumförpackad påse med torkad karljohansvamp. Rena guldet! Anna Maria och hennes jägarmake går ut i de piemontesiska skogarna och plockar svamp på hösten, och inte bara det, de syltar och kokar limoncello, gör pesto, lägger in frukt och grönsaker så det står härliga till. Och mitt i all denna syltning och saftning så tänker rara Anna Maria på mig. Det är bara synd att vi bor så långt ifrån varandra att jag inte kunde bjuda in henne igår när jag lagade denna rätt.

För 2 hungriga personer:

250 gr mafaldine (eller annan pasta)
ca 50-70 gr torkad karljohansvamp
200 gr skalade räkor
2 vitlöksklyftor
10 körsbärstomater
några kvistar färsk timjan
en skvätt vitt vin
salt, peppar
ev lite karljohanolja att ringla över

Blötlägg svampen i ljummet vatten i ca 20 min. Häll bort vattnet och dela ev svampbitarna om de är stora. Fräs vitlöken med svampen i olja. Lägg i de halverade tomaterna och häll vinet i pannan och låt allt koka ihop. Lägg i räkorna och timjan och låt räkorna få ett snabbt uppkok. Salta och peppra och häll sedan ner pastan i pannan och rör om. Lägg upp på tallrikar och ringla lite karljohanolja över för att förhöja smaken ytterligare.

Solskenssmoothie

2010-02-23T20:54:00.004+01:00

Här i Bryssel såg jag krokusknoppar i parken igår, men eftersom jag vet att ni hemma i Svedala fortfarande har lite snö kvar (...) så fortsätter jag på temat solskensmat. Den här smoothisen såg jag i någon matblogg häromdagen och blev inspirerad (minns inte vilken blogg så jag kan tyvärr inte länka). Den är ljuvlig och man blir så pigg och glad av alla vitaminer så man glömmer vintern utanför fönstret.

Till 2-3 smoothisar:

1 mango
2 apelsiner
3 dl vaniljyogurt

Skär mangon och apelsinen i bitar och mixa i en mixer/matberedare. Häll i yogurten och mixa lite till. Häll upp i glas.

Valentinfrukost

2010-02-14T21:05:00.013+01:00

Här har det firats ordentligt idag! Jag överraskade maken med Valentinfrukost bestående av färskpressad juice på gul+röd apelsin och clementin och muffins med apelsin och mandel. Cappucinon gjorde han eftersom han är cappucinomästare i det här huset! Det har snöat hela dan vilket självklart höjer mysfaktorn avsevärt och i eftermiddags gick vi ut och promenerade i snöyran. Vi kom hem med rödblommiga kinder och jag la mig i badet medan maken förberedde för sin överraskning: Valentinmiddag. Jag blev serverad mafaldine med paprika och räkor och därefter crêpes med mortadella och räkor. Det var fantastiskt gott!! Maken har lovat att dela med sig av sina recept så de kommer snart här på bloggen!

Här är recepten på 8-10 stora apelsinmuffins:

2 ägg
1,5 dl farinsocker
100 gr smält smör
en burk grekisk yogurt (ca 2 dl)
rivet skal+saft av 1 apelsin
hackat kanderat apelsinskal
ca 100 gr grovhackade mandlar
ca 1 dl mandelmjöl (finmalen mandel)
5 dl mjöl
2 dl havregryn
2 tsk bakpulver
3 tsk vaniljsocker

Vispa ägg+socker pösigt. Rör ner smält smör, yogurt, apelsinskal+saft och kanderade apelsinskal. Tillsätt den hackade mandeln. Blanda mjöl, havregryn, mandelmjöl, bakpulver och vaniljsocker och rör ner det i smeten. Klicka i muffinsformar och dekorera med ett kanderat apesinskal. Grädda i ca 225 grader i ca 20 min.

Jag gjorde sex stora och åtta små muffins som jag gräddade i muffinsplåtar som jag klätt med urklippta fyrkanter av bakplåtspapper. Det blir mycket lättare att fiska upp dem från formen då!

Solskensmat

2010-02-12T13:19:00.005+01:00

Så här en bit in i februari är det lätt att tappa hoppet. Vi väntar och vi väntar men det gråa locket lyfts aldrig av. Semlor och våfflor kan ju pigga upp denna årstid, men det vi verkligen behöver är en daglig dos vitaminrik och upplyftande mat. Får vi inga solvitaminer måste vi försöka få solskenet och vitaminerna någon annanstans ifrån. Den här veckan har vi här hemma bla ätit citronpasta med kyckling och en värmande fisksoppa med saffran. Två gula solskensrätter som piggar upp!

Citronpasta med kyckling, 4 port

Till kycklingen:
2 kycklingbröst
1/2 citron
1 vitlöksklyfta
olja, salt

Lägg bröstfiléerna i en ugnsform och ringla lite olja + pressad citron över och strö över en hackad vitlöksklyfta. Salta och ställ in i ugnen (200 grader) i ca 30 min.

Under tiden kycklingen steks i ugnen gör pastan:
ca 400 gr pasta
1 vitlöksklyfta
rivet skal av 1 citron + 1 lime
saften av 1/2 citron + 1/2 lime
1/2 chilifrukt
en näve hackad persilja
några hackade myntablad
några hackade salviablad
salt, peppar
parmesan

Koka pastan. Fräs hackad vitlök, chili och citron+limeskal i lite olja. Häll i den kokta pastan i pannan, pressad lime+citron och de hackade örterna. Skär de stekta kycklingbrösten i små bitar och blanda i pannan. Salta och peppra. Servera med riven parmesan och ev lite mer olivolja (gärna citronolja).
(Man kan även hälla i lite grädde eller crème fraiche (light) för att få pastan lite krämigare.)

Solgul fisksoppa (har tyvärr ingen bild)

4 port

en bit laxfilé
ca 200 gr räkor (utan skal)
en bit vit fiskfilé
2 vitlöksklyftor
3 små salladslökar
1 scharlottenlök
1/2 chili
1/2 fänkål
2 morötter
2 potatisar
2 dl vitt vin
2 liter fiskbuljong
1 burk skalade tomater
1 kuvert saffran
2 lagerblad
1 bouquet garni eller lite timjan
(dill att dekorera med)

Hacka all lök. Skär potatis i tärningar, morötter i slantar och fänkål i strimlor. Fräs alla grönsaker i lite olja och häll på vinet. Låt det koka in. Häll på buljongen och tomaterna. Lägg i örterna och saffranet. Lägg på ett lock och låt koka tills grönsakerna är mjuka med lite motstånd, ca 15-20 min. Lägg i fisken skuren i bitar och räkorna. Låt koka 5-10 min. Salta ev.
Hade jag haft dill hemma hade jag även lagt några kvistar på toppen när jag serverade.

Körvel

2010-02-11T17:33:00.005+01:00

I min mataffär här i Bryssel hittar jag i grönsaksdisken stora plastaskar med körvel. Andra örter, som basilika, timjan, rosmarin, ligger i små askar, men körveln ligger i stora askar. Jag drar därmed slutsatsen att körvel är en viktig ingrediens i den belgiska kokkonsten. Man måste använda den ofta och i stora mängder. Men vad sjutton har belgarna denna krydda till? Jag inser skamset att jag faktiskt inte ens vet vad körvel har för användning i vårt svenska kök.

Jag har startat en undersökning för att försöka få lite klarhet i användandet av körvel i det belgiska köket. Så snart jag vet lovar jag att dela med mig här på bloggen av mina kunskaper! Finns det dessutom någon som vill berätta för mig hur körvel används i Sverige skulle jag också bli glad.

Grön ärtsoppa

2010-01-28T15:08:00.004+01:00

Man kan tycka vad man vill om korvförpackad gul ärtsoppa men det är svårt att förneka att den ser rätt osmaklig ut. Själv gillar jag dock smaken, även om jag föredrar hemkokt ärtsoppa. Här har jag nu kokat ihop en variant på den klassiska ärtsoppan, nämligen grön sådan. Soppa är fantastisk vintermat, innehåller mängder av vitaminer och värmer dessutom från insidan när det är vargavinter ute.

ca 4 port.

2 dl gröna torkade ärter
3 stora potatisar
1 scharlottenlök
1 vitlöksklyfta
2 lagerblad
1,5-2 liter hönsbuljong
en näve hackad koriander

Koka ärterna separat. Fräs tärnad potatis, hackad lök och vitlök i lite olja och häll sen på buljongen och lägg i lagerbladen. Koka tills potatisen är mjuk, ca 15 min. Lägg i ärterna och koka upp. Blanda i den hackade koriandern. Jag använde buljongtärning så jag behövde knappt salta soppan alls.

Smaklig soppa!

Vitaminspäckad vintersallad med parmalindat kycklingbröst

2009-12-08T21:30:00.007+01:00

Ett vanligt enkelt kycklingbröst blir en fantastisk kreation om den bara får en liten jacka av parmaskinka. Piffar upp en vardagsmiddag men funkar även som festlig bjudrätt. Salladen är en riktig hälsobomb! Här finns bla lök, äpple och granatäpple som alla innehåller mängder av c-vitamin samt en massa antioxidanter. I äpplen är det särskilt skalet som är vitaminrikt så ta inte bort det! Granatäpple ska tydligen även förebygga bla prostatacancer. Bortsett från salladens hälsofrämjande egenskaper är den även fantastiskt frisk och god!

Salladen, 4 pers

2 syrliga äpplen i skivor
1 liter mâchesallad
en halv finstrimlad fänkål
1 granatäpple
ca 100 gr get- eller fårost, smulad
en näve hackade valnötter
3-4 msk olivolja
salt
ev. ett par msk hallonvinäger
en halv pressad citron

Blanda allt i en skål och häll över olja, citron och ev vinäger. Citronen ger syra så vinägern kan man hoppa över. Man kan givetvis hoppa över citronen och ta bara vinäger, men citronen ger ännu lite extra c-vitamin, vilket inte skadar! Osten piffar upp salladen och gör den lite mer matig.

Kycklingen

4 kycklingfiléer
3-4 skivor parmaskinka per filé
peppar
rosmarin

Häll lite olja i en ugnsform och strö rosmarin i oljan. Linda in kycklingen i parmaskinkan och lägg den i formen. Peppra. Ställ in i ugnen, ca 175 grder, i ca 30 min. Skär ett snitt i den största filéen för att kolla om den är klar. Ös gärna lite av oljan över filéerna efter halva tiden. Var försiktig med att salta kycklingen då skinkan är väldigt salt.

Man kan givetvis servera den här rätten med ugnsbakad potatis eller ris, men så här är den väldigt lätt vilket kanske inte är så dumt nu i väntan på julen så vi lämnar lite plats åt det som komma skall...

Spaghetti med massa frikadeller

2009-11-30T11:11:00.006+01:00

Så här några veckor före jul kan det kanske passa med en julinspirerad liten rätt. Och vad är mer juligt än Lady och Lufsens spaghetti med frikadeller? Dessa smaskiga polpette är egentligen inget annat än stora köttbullar eller pannbiffar. Jag steker dem först lite på ytan och låter dem sen koka i tomatsås en god stund. Ju längre de får koka desto mustigare blir de! De är goda att äta som de är med lite sallad och bröd, men blir en riktig förförarhit om de serveras med spaghetti och en bastinlindad flaska med rödvin. Glöm inte att buffa över den sista köttbullen med näsan till din älskade!

För 4 pers

1 dl ströbröd + ca 1 dl mjölk
400-500 g köttfärs
1 hackad scharlottenlök
1 stor hackad vitlöksklyfta
en näve hackad persilja
ca 10 hackade myntablad
en näve riven parmesan
rivet skal av 1 citron
1 ägg
salt, peppar
riven muskot

2 burkar hela eller krossade tomater
salt, peppar

Låt ströbrödet svälla i mjölken. Blanda i övriga ingredienser. Rulla stora köttbullar eller klicka ut pannbiffar. Stek dem runt om och häll sen på två burkar tomater och låt koka under lock i ca 30 min. Smaka av med salt och peppar.

Saffrans- och apelsinbiscotti

2009-11-22T18:44:00.008+01:00

Nästa helg är det 1a Advent och om dessa inte tar slut innan så tänker jag bjuda på dem med lite romspetsad glögg som är min nya favorit i glöggsortimentet. Inte alls svåra att göra, i synnerhet om man har en fin degknådare som jag! Annars får man knåda degen för hand. Men det är det värt för de är grymt goda!

Till 40-50 biscotti

200 g mandel
100 g rumsvarmt smör
3 dl socker
3 ägg
1 kuvert saffran
rivet skal av 2 apelsiner
7 dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker

Hacka mandeln grovt. Rör smör, socker, saffran och apelsinskal till en porös smet. Tillsätt ett ägg i taget samtidigt som du fortsätter att vispa. Blanda samman mjöl, bakpulver, vaniljsocker och mandel och rör ner i smeten. Rör tills allt är blandat men inte längre. Ta upp degen på mjölat bakbord och rulla till två längder som är lika långa som plåten. Lägg rullarna på en bakplåtspapperklädd plåt. Grädda i nedre delen av ugnen i 175-200 grader i ca 30 minuter. Ta ut plåten och sänk värmen till 120 grader. Låt längderna svalna lite och skär dem sen i sneda bitar, ca 1,5 cm breda. Skär försiktigt för de faller lätt isär. Lägg tillbaka dem på plåten med snittytan upp och torka i ugnen i ca 45 min eller tills de är torra.

Spaghetti med färsk tonfisk

2009-11-22T18:09:00.006+01:00

Den här rätten har absolut inget att göra med sådan tonfiskpasta som görs med tonfisk på burk. Går inte att jämföra på detta århundrade! Tänk dig en sen sommarkväll längs en strandpromenad någonstans i Italien. Det är mörkt men fortfarande varmt. Du behöver ingen tröja över linnet. Du skulle helst vilja ta av dig linnet också. Du slår dig ner på en restaurang ett stenkast från vågskvalpet och känner havsdoften från terrassen. Du beställer in en flaska iskallt vitt vin och en tallrik tonfiskpasta. Laga den här rätten och när du sätter dig till bords, slut då ögonen och tänk på vågskvalpet.

Till 2 pers

ca 250 g spaghetti
200-300 g färsk tonfisk
1 scharlottenlök
1 stor vitlöksklyfta
ca 5 färska tomater (eller en burk hela skalade tomater av bra märke, tex Cirio)
1-2 msk hackad kapris
ev en skvätt vitt vin
peperoncino efter smak
salt, svartpeppar
hackad bladpersilja
riven parmesan

Fräs lök, vitlök och peperoncino. Lägg i tonfisken skuren i små bitar och fräs tillsammans med löken. Häll på de hackade tomaterna och kaprisen och låt koka ihop. Om det blir torrt i pannan häll på lite vin så att det såsar ihop sig. Salta och peppra. Blanda med den kokta spaghettin och servera med en näve parmesan.

Vissa hävdar att man inte ska ha parmesan till pastarätter som innehåller fisk och skaldjur. Jag tycker att om man gillar parmesan kan man visst ha det till dessa rätter men parmesanen är rätt stark i smaken så den riskerar att ta över vilket är synd om man tycker om fisk- och skaldjurssmaken. Till tonfisk är det ju samma sak, men fisken är nästan lite köttig i konsistensen och väldigt stark i smaken så jag tycker snarare att parmesanen framhäver smaken. Men valet är fritt!

P.s. Vi lyckades inte tänka bort novemberrusket helt och hållet, så istället för det iskalla vita vinet korkade vi upp en mustig Principe di Corleone från Sicilien.

Pasta med bacon och konjak

2009-11-13T18:56:00.006+01:00

Jag köpte bacon för jag tänkte göra spaghetti alla carbonara men upptäckte att vi inte hade någon spaghetti hemma. Om man inte vill få pastapolisen på sig bör man undvika att laga carbonara med annan pasta än spaghetti så jag fick tänka ut en plan B. Det blev detta hittepårecept med det som fanns i kylen. Busenkelt och jag måste säga att resultatet blev mer än tillfredsställande. Det blir definitivt repris på detta recept!

2-3 pers

1/2 hackad lök
2 hackade vitlöksklyftor
peperoncino efter smak och tycke
1 burk konserverade tomater (jag använder körsbärstomater av märket Cirio, de smakar som färska solmogna tomater)
ca 10 soltorkade tomater
salt, peppar
ca 0,5 dl konjak
rikligt med hackad persilja

Fräs lök, vitlök, peperoncino och bacon. Häll i burktomaterna och de strimlade soltorkade tomaterna, salta och peppra och koka i ca 10 min. Häll i konjaken och koka i ytterligare ca 5 min. Blanda såsen med den kokta pastan och strö över massor av hackad persilja. Servera gärna med riven parmesan eller pecorino.

Extra mumsig äppelpaj

2009-11-13T18:43:00.005+01:00

Det finns tusentals olika recept på smulpaj. Min favorit är med havregryn i, då blir den extra fyllig och lite nötig i smaken. I den här varianten bytte jag även ut vanligt socker mot farinsocker vilket gjorde pajen lite seg och knaprig. En klar favorit!

4 syrliga äpplen
0,5 dl farinsocker
2-3 tsk kanel
1-2 tsk kardemumma
200 gr kallt smör
1 msk farinsocker
2,5 dl mjöl
2,5 dl havregryn

Skala och kärna ur äpplena och skär dem i klyftor. Lägg klyforna i en bunke och blanda med den större mängden farinsocker, kanel och kardemumma. Skär smöret i kuber och blanda med mjöl, havregryn och den mindre mängden farinsocker. Smula med fingrarna till en grynig massa. Häll 1/3 av degen i en form och lägg äpplena ovanpå. Häll sen resten av smuldegen ovanpå. Grädda i 175-200 gr i ca 40 min. Servera med vaniljglass eller vaniljsås och kryp upp i soffan och njut!!

Linssoppa

2009-11-10T18:28:00.005+01:00

Den här soppan har några år på nacken. Den föddes som en snabblunch när jag gick på gymnasiet men sen har den hängt med. Jag har lagat den i fyra olika länder och överallt hittar jag ingredienserna och överallt har den uppskattats. Den har varierats med curry, olika sorters ärter och bönor, tomat, citron, olika slags örter... Men standardreceptet är det som är bäst och det som numera blir snabbmiddag hemma hos oss ungefär en gång i veckan. Soppan är godast dagen efter den tillagats för då har den mojsat till sig lite och smakerna har mognat.

Min linssoppa (ca 4 pers)

4 potatisar
4 morötter
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
2 hönsbuljongtärningar
1,5 liter vatten
2 dl röda linser
hackad persilja eller koriander eller både och

Skär potatisen i tärningar och morötterna i slantar. Hacka lök och vitlök. Fräs alltsammans i en gryta. Häll i vattnet och buljongtärningarna. Koka upp och låt koka i ca 10 min. Lägg i linserna och låt koka i ytterligare 15-20 min. Blanda i persiljan (koriandern) innan servering.

Äppel päppel

2009-11-10T17:47:00.007+01:00

Ett besök hos moster Monique i Paris började med en tretimmarslunch bestående av laxtoast gjord på lantbröd, lammstek med ugnsrostad rosmarinpotatis, gröna bönor och sky samt fruktsallad, kaffe och kaka. Därefter blev det allmän utdelning och vi fick med oss en tavla och en fantastisk kristallskål med tillhörande småskålar att servera fruktsallad i. Moster Monique har sommarhus i Loiredalen där en fantastisk fruktträdgård omger huset. Den här delen på året har hon därför källaren full med äpplen och päron. Vi fick även med oss en låda vinteräpplen som jag nu har förvandlat till äppelsylt och äppelpaj.

Äppelsylt med kanel och calvados

1,5 kg äpplen
500 gr syltsocker
3 kanelstänger
1 dl calvados

Skala och kärna ur äpplena och skär dem i bitar och blanda med sockret i en gryta. Dessa äpplen var ganska söta så 500 gr socker var mer än nog. Om äpplena är sura kan man öka på sockermängden. Lägg i kanelstängerna och calvadosen och koka upp. Koka i 5-10 min eller tills äpplena har mosats lite men det fortfarande är lite bitar kvar. Häll upp på rena varma syltburkar och skruva på locken.