måndag 29 augusti 2011

Glass!

Den moderna glassen fann sin skapare i Francesco Procopio di Coltelli, en sicilianare som tack vare sockret som araberna fört in till Sicilien, och havssalt blandat med is från Etna, i mitten av 1600-talet lyckades göra en glass som var mjuk och len till konsistensen. (Glass med havssalt borde även i våra dagar kunna bli en storsäljare, möjligen blandat med mörk choklad, och varför inte en gnutta chili...).

Den allmäna uppfattningen tycks vara att ju onyttigare en glass är desto lyxigare och godare är den. Det är ingen uppfattning som jag delar. Här i Italien görs glass oftast endast på mjölk, eller med en väldigt liten mängd grädde i förhållande till mjölkmängden. Den är inte nödvändigtvis mager för det, men känns lättare och lämnar ingen otäck hinna av fett kvar i munnen.

Len och mjuk, flödande vågig ligger den i glassdiskarna och skopas inte upp i kulor utan liksom hävs upp med platta skopor och skrapas av i bägaren eller struten. Det är nästan så att man kan suga i sig den med sugrör. Ja alla som ätit glass i Italien vet vad jag pratar om men det kan inte nog sägas hur ljuvlig denna glass är!

Italienarna har strikta regler för vilka smaker som kan kombineras. Väljer man t.ex. hasselnöt, hallon och lakrits får man blickar på sig som vore man en utomjording. Tar man däremot choklad, tiramisu och kaffe, alternativt citron, jordgubb och melon så går det bra. Koden till det rätta glassväljandet ligger framförallt i att man inte "kan" blanda krämiga och onyttiga smaker med fruktiga och "nyttiga". Det är antingen eller som gäller. Antingen är du en livsnjutande "goloso" eller så är du en medveten och självbehärskande "sano".

Nåväl dessa dumheter struntar jag blankt i. Även om min absoluta favorit varken är krämigt goloso eller fruktigt sano. Den absolut godaste glassen i min smak är den oerhört enkla fior di latten. Gjord på endast mjölk, en skvätt grädde, socker och lite vanilj. Himmelskt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...