torsdag 26 maj 2011

Muffins med vit choklad och hallon- och rabarberkompott

Muffins är mitt absoluta favoritbakverk. Men trots att de är så vansinnigt enkla att göra så är det lätt att misslyckas. En misslyckad muffin är enligt min smak en låg fluffig sak som smälter i munnen. Man känner ingen smak för det är bara luft. En lyckad muffin däremot är hög, kompakt, tung och stampig. Den kräver att man tuggar ordentligt. Därför har jag nästan alltid lite havregryn i (och ibland lite grovt mjöl, även i söta muffins), det ger tyngd och lite tuggmotstånd. De får inte heller vara för söta. När jag går efter recept brukar jag halvera sockermängden. De recept jag skriver här i bloggen är redan anpassade efter min smak, därför innehåller de ofta bara ca 0,5-1 deciliter socker.

En tumregel jag brukar gå efter är att ju fulare desto godare. En alltför fluffig smet går lätt att hälla ut i formarna varpå resultatet ofta blir jämnt och fint. Ju tyngre och kompaktare smeten är desto svårare är det att klicka ut den i formarna, och desto fulare blir resultatet. Alltså: Ful = God!

Dessa muffins blev ju inte överdrivet fula, och faktiskt så kunde de ha varit lite tyngre. Jag har därför lagt till lite mjöl och havregryn för att få dem lite mer kompakta.

8-10 mellanstora muffins

Muffinssmet:
2 ägg
0,75 dl råsocker
1 liten burk naturell yogurt (ca 1 dl)
150 g smält smör
120 g grovhackad vit choklad
4,5-5 dl vetemjöl
1,5 dl havregryn
3 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver

Kompott:

100 g hallon
100 g rabarber
0,5 dl farinsocker
1 tsk vaniljsocker
ev 1/2 tsk vaniljkorn

Börja med kompotten. Lägg alla ingredienser i en kastrull och låt koka ihop några minuter. När kompotten börjar få en syltig konsistens är den klar (ca 5 min). Låt svalna.

Vispa ägg och socker i en bunke. Tillsätt yogurt, smält avsvalnat smör och grovhackad vit choklad. Det är viktigt att smöret inte är varmt, annars smälter chokladbitarna. Rör ihop mjöl, havregryn, vaniljsocker och bakpulver separat och blanda sedan ner i äggblandningen.

Häll bärkompotten över smeten och rör med några få tag om i smeten så att allt bara blandas slarvigt. Smeten ska inte färgas röd utan vara randig av muffinssmet och kompott.

Klicka ut i muffinsformar och grädda i 175 grader i ca 20 min.

söndag 22 maj 2011

Extra chokladiga chokladbollar

I Vår kokbok från 1993 kallas dessa bakverk för chokladbollar men i Sju sorters kakor från 1989 heter de fortfarande negerbollar. När jag var liten hette de negerbollar, alla sa så, och ingen hade en tanke om att det kunde vara fel på något sätt. Men sen när jag blev större fick jag naturligtvis lära mig att negerbollar fick man absolut inte säga, då kunde man bli kallad rasist. Och eftersom jag inte var rasist så började jag självklart säga chokladbollar, så att inga tråkiga missförstånd skulle uppstå.

När jag var ung student jobbade jag extra i bröddisken i en matvaruaffär. En dag kom det en kund med tydligt afrikanskt ursprung. Först strök han fram och tillbaka framför disken med en allmänt pillermarisk uppsyn. Så småningom kom han fram till disken varpå jag gick fram och frågade om jag kunde hjälpa till. Kunden pekade på chokladbollarna och frågade - på engelska: What are those called? Jag fann mig direkt och förstod att han enbart var ute efter att driva med mig, så jag svarade: Chocolate balls, do you want some? Men mycket riktigt så var han inte ute efter att handla utan han sa bara: No, thank you, och så gick han iväg. Lite märkligt beteende kan man tycka, men ganska kul faktiskt.

Vad man än väljer att kalla dessa bakverk så är de förbaskat goda. I vår familj gillar vi riktigt mörk choklad, så jag har mer kakao samt smält mörk choklad i smeten. Samt rullar dem helst i kakao. Gott är också att doppa dem i smält choklad.

100 g smör
0,5-0,75 dl muscovadosocker
2 tsk vaniljsocker
1 dl kakao
4 dl havregryn
2 msk starkt espressokaffe
80 g smält mörk choklad

kakao/kokos/smält choklad att rulla bollarna i

Rör smör och socker poröst. Tillsätt vaniljsocker, kakao, havregryn, kaffe och smält choklad och blanda till en jämn, kletig smet. Rulla bollar. Det kommer att kleta och klibba på händerna men det går om man insisterar. Rulla bollarna i kakao eller kokos (eller vad du föredrar) och ställ in i kylen att stelna.

Den smälta chokladen gör att bollarna blir hårdare än vanliga chokladbollar, när de har fått stå i kylen ett tag. Ta gärna fram dem en stund innan de ska ätas så att de får rumstemperatur. Då framträder chokladsmaken mer.

torsdag 19 maj 2011

Zucchiniplättar

Det är sällan jag gör samma rätt två gånger. Inte för att det inte blir gott utan för att jag helt enkelt måste ändra lite varje gång. De här zucchiniplättarna är dock något jag alltid återkommer till, och det utan att göra några direkta ändringar i receptet. Ibland tar jag pecorino istället för parmesan, och ibland mer ibland mindre zucchina, men i stort är det samma recept. Det är för att de är så förbaskat goda, i all sin enkelhet, och lite av snabbmat då det inte tar mer än ca en halvtimma att slänga ihop. Ibland serverar jag dem som ensamrätt till middag, med lite lingonsylt och sallad till. Ibland blir det en lite lyxigare version med rökt lax eller parmaskinka till, som en del på en buffé eller en brunch. Och de går att variera i det oändliga, tex med rivna morötter i, eller hackad spenat, lök och vitlök, örtkryddor, smulad fetaost, chili, trådig mozzarella... Ja bara fantasin sätter gränserna!

Här är mitt basrecept:

4 portioner (ca 25 plättar)
1 stor zucchina eller 2 små
3-4 ägg
ca 1 dl mjöl
ca 1 dl mjölk
ca 1 dl riven parmesan
salt, peppar
riven muskot
någon örtkrydda, tex timjan, basilika, mynta...

Riv zucchinan och blanda med ägg, mjöl, mjölk, parmesan och kryddor. Smeten ska vara tjockflytande så att den går att klicka ut i pannan utan att plättarna flyter ut för mycket. Värm lite olja i en stekpanna och klicka ut smeten. Stek några minuter på varje sida på medelstark värme.

lördag 14 maj 2011

Stekpannebröd med anis

Min mormor har en liten svart anteckningsbok. En sån där med mjuka pärmar med röda kanter. Denna anteckningsbok rymmer en liten guldgruva. Däri har hon nämligen alla sina gamla fina recept. Jag vet inte när hon började skriva i den där boken, men den är gammal. Hennes snirkliga lutande skrivstil gör att recepten känns lite mer äkta. Hon är absolut inte sniken av sig, utan man får gärna titta i boken och skriva av recepten. Hon blir stolt och glad när man frågar efter något visst recept. Jag har under åren skrivit av några recept, och det är bröd och kakor som inte kan jämföras med dagens moderna upphottade kreationer. Vi talar om äkta kokkonst här. Moster Karins vaniljhorn. Mazarinsnitt. Stekpannebröd. Smaka på orden. Originalrecepten känns alldeles för fina för att läggas ut på denna simpla blogg. Ska jag publicera mormors recept ska det i så fall vara i en riktig kokbok. Men om det någonsin blir aktuellt får framtiden utvisa. Tills vidare nöjer jag mig med att publicera varianter av mormors recept. Som dessa stekpannebröd med anis tex. Ursprungsreceptet är aningen modifierat. Och egentligen är det också de modifierade recepten jag lyckas bäst med. För trots att jag följer mormors recept till punkt och pricka, så smakar det ändå aldrig som det ska!

10 kakor
5 dl vetemjöl (eller 2,5 dl vetemjöl och 2,5 dl grahams- eller rågmjöl)
1 tsk hjorthornssalt
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 små burkar naturell yogurt
1/4 dl ljus sirap
50 g smält avsvalnat smör
1-2 tsk anis

Blanda alla ingredienser i en bunke. Knåda gärna med händerna. Ta upp degen på bakbordet och dela den i 10 delar. Rulla varje del till en liten bulle och kavla ut till en kaka, ca 12-14 cm i diameter. Kavla gärna ett par tag med naggkavel. Grädda i torr stekpanna på medelstark värme. Det går snabbt, några minuter på varje sida, och om pannan är för varm bränns kakorna lätt, så håll koll! Kakorna är praktiska att frysa in och ta fram när man är sugen.

torsdag 5 maj 2011

Köttbullar med citron och rosmarin

Hade Columbus inte vågat ge sig ut på sin omöjliga seglats till Indien hade världen sett annorulunda ut idag. Hade de missnöjda fransmännen inte vågat protestera mot adelns lyxfasoner hade vi inte fått någon revolution och Europa hade kanske inte blivit som det blev. Hade Romeo och Julia fogat sig för konvenansen och inte vågat leva ut sin passion hade vår nutida globala uppfattnig om äkta kärlek sett annorlunda ut.

Jag har väldigt svårt att följa recept. Oftast, om jag får säga det själv, blir mina anrättningar godare än förväntat, vilket jag rakt av tillskriver egenskapen mod. Att våga i köket är nyckeln till framgång. Utan mod föds inga nya rätter.

Mina köttbullar är kanske inte lika vågade som en revolution eller en jordenruntsegling, men om du alltid gör dina köttbullar på exakt samma sätt, våga prova att pilla ner lite vad du råkar ha i kylen i smeten. Till exempel en näve rosmarin och lite rivet citronskal. Du kommer att bli förvånad. Och världen kommer, kanske kanske, inte bli densamma därefter.

400 g nötfärs
1/2 dl ströbröd
ett par matskedar mjölk
2 rivna vitrlöksklyftor
1 finhackad lök
en näve hackad persilja
ett par kvistar rosmarin
rivet skal av en citron
1 ägg
1 dl riven parmesan
salt, peppar

1 burk Cirio körsbärstomater (eller andra av fin kvalitet)
1/2 burk vatten
1 grönsaksbuljongtärning

Låt ströbrödet svälla med mjölken i en bunke. Blanda i övriga ingredienser. Rulla bullar av smeten och bryn i olivolja. Häll på en burk tomater, en halv burk vatten och smula i en buljongtärning. Låt koka under lock i ca 30 minuter eller tills såsen börjar tjockna.

tisdag 3 maj 2011

Tasty Cards ™ - vykort med färg och smak!

Münchmedia heter ett Malmöföretag som gör Tasty Cards, vykort med vackra bilder och läckra recept som du kan beställa och skicka till kunder, vänner och bekanta. Med förtryckt personlig hälsning eller blanka där du skriver själv. Korten finns för närvarande tillgängliga på svenska, engelska och tyska. Enormt trevlig idé tycker jag och personligen skulle jag bli jätteglad av att få ett sånt kort ner i brevlådan. Någon vill skicka mig en hälsning, bara det. Dessutom anstränger sig denna någon med att välja ut ett vackert kort med ett recept som han/hon tror att jag kommer att tycka om. Det ligger omtanke bakom denna gest, för att inte säga rent av kärlek.

Själv har jag varit med och bidragit till några av Tasty Cards recept. Mina recept finnns här. Recepten är som all min mat: starkt kryddad med italienska smaker. Vissa klassiker, andra modifierade med en knivsudd svenskhet.

Klicka in på Tasty Cards och kika på alla receptkreatörers kort! Varför inte skicka en trevlig sommarhälsning som går direkt till hjärtat - via magen!

Pizzatips och svärmors parmigiana alle melanzane

Att pizzorna i Neapel är fantastiska är väl ingen nyhet men de är faktiskt så fantastiska att jag inte får nog. Inga problem att äta en varje kväll! Vi har tre favoritpizzerior: Pizzeria di Napoli som gör den i särklass godaste pizzan. Mjuk fluffig botten, oregelbundna kanter och lite lagom seg. Lokalen är liten och trång och då man inte kan boka bord per telefon får man alltid stå utanför i 20-30 minuter och vänta men det är det definitivt värt! De har bara pizzor på menyn, inget annat. Inte ens kaffe efter maten kan man få. Däremot kan man få en limoncello eller en lakritslikör som inte är av denna världen. Pizzeria Brandi är en klassiker. Den har anor tillbaka till 1780, då den första pizzerian på denna plats öppnade. Det var här som pizzornas pizza, la Margherita, uppfanns 1889, till drottning Margheritas ära. Pizzerian ligger inklämd i en trång gränd och lokalerna går in på bägge sidor om gränden. På sommaren har de bord ute på gatan och pizzerian blir då ett kontinuum som sträcker sig över kullerstenarna ute i gränden. Efter att ha ätit sin pizza kan man gå ner på Piazza Trieste e Trento runt hörnet till il Caffè del Professore och ta sig en "caffè nocciolato", ett glas espresso med en sked nötkräm i. Jag ger mig inte på att försöka hitta något adjektiv som beskriver denna espresso, den måste upplevas. Vår tredje favvopizzeria är Trattoria Vanvitelli på Piazza Vanvitelli. De har både vanlig mat och pizzor. Det är en stor och bullrig trattoria som inte har särskilt mysig interiör. Det är lysrören i taket som skapar den eventuella mysfaktorn. De har dock väldigt god mat och en fantastisk dessertdisk med 10-15 olika desserter att välja bland, allt från klassisk tiramisu och fruktpaj till torta caprese, ricotta e pera, nutellatårta m.m. Efter maten bjuder de alltid på limoncello och meloncello som man kan dricka "a volontà" då de ställer fram hela flaskan på bordet.

Nu var det inte pizzor det här inlägget skulle handla om utan svärmors parmigiana alle melanzane. En klassisk italiensk rätt där hon under 40 år har lagt till och tagit bort ingredienser efter eget tycke. Resultatet tycker jag är strålande och jag gör numera min parmigiana efter hennes recept.

En liten gratängform, ca 3-4 portioner

1 liten aubergine
1 liten zucchina
1 lök, hackad
1 vitlöksklyfta, hackad
1 burk Cirio körsbärstomater (eller andra burktomater av bra kvalitet)
1 grönsaksbuljongtärning
en skvätt vitt vin
lite färska örter (tex timjan, origano, basilika)
1 mozzarella, tunt skivad
ca 1 dl riven parmesan
2 ägg + en skvätt mjölk
salt, peppar, riven muskot

Skär auberginen och zucchinan i ca 0,5 cm tjocka skivor och grilla eller stek dem i lite olja. Fräs lök och vitlök, häll på tomaterna, buljongtärningen och vinet och låt koka i ca 10-15 minuter. Lägg i örterna. Vispa upp äggen med mjölken, lite salt, peppar och riven muskot.

Häll lite olja i botten på en ugnsfast form. Lägg ett lager aubergineskivor på botten. Häll lite tomatsås över, lägg ett lager mozzarella, ett lager zucchine, parmesanost och sist några skedar äggstanning. Fortsätt att lägga i lager tills formen är full. Sista lagret bör vara tomatsås med lite parmesanost på toppen.

Ställ in i ugnen i ca 180 grader, i ca 30-40 minuter eller tills äggen stannat och gratängen har fått fin färg.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...