Fransk lökpaj

"If you're afraid of butter, as many people are nowadays, just put in cream!"

Orden är Julia Childs, om det var någon som inte redan gissat det, och de säger en del om vad hon ansåg om matlagning. Det finns inga genvägar till god mat och det ska vara äkta vara. Jag försökte följa receptet på fransk lökpaj till punkt och pricka, jag ville åstadkomma den Äkta Franska Lökpajen, så som den smakade i Julias kök. Men när jag kom till sista momentet innan gräddning, då det stod att man skulle klicka på smör innan man satte in den i ugnen, då tänkte jag att nu får det vara nog. Då hade jag redan gjort pajskalet med smör och vitt mjöl, fräst löken i en rejäl klick smör + olja samt vispat ihop fyllningen med ägg, grädde och ost. Då kändes det lite som att smörklickarna på toppen av pajen var aningen överflödiga. Så jag hoppade över dem, och därmed kvalar jag nog inte in i klubben för Äkta Julia Child-fan, hur god min paj än blev.

Servera den med en krispig sallad med senapsvinägrette och lite smulade valnötter och ett kraftigt Médoc-vin. Då kommer alla smaker till sin rätt och man tänker att ibland kan man nog skippa grahamsmjölet och kesellan för lite traditionellt tillagad fransk husmanskost där man inte kompromissar med smakerna.

1 liten paj, 24 cm i diameter

Pajdegen:
3 dl vetemjöl
100 g kallt smör
2 msk kallt vatten

Blanda samman mjöl och smör till en smulig massa i matberedaren. Häll i en matsked vatten i taget och kör maskinen tills degen blivit fast och jämn. Krama ihop till en kula och lägg in i kylen.

Fyllningen:
700 g gul lök, tunt skivad
30-40 g smör
1 msk olivolja
1,5 msk mjöl
2 stora ägg
2 dl grädde
1 tsk salt
en nypa peppar
en nypa riven muskot
ca 1 dl riven smakrik ost

(ca 1 msk smör)

1. Fräs löken i en tjockbottnad traktörpanna med smöret och oljan. Stek på låg värme så att löken kokas sakta snarare än bryns. Den ska bli mjuk och glansig, absolut inte brännas. Detta tar ca 40-50 minuter. Rör om med jämna mellanrum.
2. Strö mjölet över löken och blanda väl. Ställ åt sidan och låt svalna.

3. Kavla ut pajdegen till en rund platta och lägg över den i smort pajskal. Får du lite deg över kan du skära ut remsor att dekorera pajen med. Nagga skalet och förgrädda i 200 grader i 8-9 minuter.

4. Sänk ugnsvärmen till 180 grader.

5. Vispa upp äggen i en skål tillsammans med grädden och kryddorna. Blanda i löken och osten. Häll blandningen i pajskalet.

Här vill Julia Child att vi ska klicka över ca en matsked smör över pajen innan gräddning. Jag vet i ärlighetens namn inte vad det skulle tillföra, lite mer smak kanske, och lite mer energi inför den kommande vintern. Tycker man som jag att smöret i pajskalet samt i fyllningen räcker så kan man hoppa över smörklickarna ovanpå. Men man kan även tycka att en matsked mer eller mindre i denna paj där man i övrigt inte har snålat på kalorierna gör varken till eller från. Hur man än resonerar har man rätt, och man gör i detta skede precis som man önskar.

6. Ställ in pajen i mitten av ugnen (180 grader) i ca 30 minuter, eller tills pajen har stannat och fått lite gyllenbrun färg.
Paj innan gräddning

Julia Child - The Legend

För ett tag sen, över ett år för att vara närmare sanningen, fick jag en kokbok av våra goda vänner Mike och Sue. Ett otroligt färgstarkt par som spenderar större delen av sin fritid på att botanisera i Bryssels loppmarknader och antikvariat. Deras hem är ett museum av gamla prylar, det står saker precis överallt. Allt från kitchiga porslinsfigurer till eleganta men oanvändbara kristallföremål och gamla böcker av varierande kvalitet, ålder och ursprung. Ett spännande hem med andra ord, men jag har ofta funderat över hur sjutton man städar ett sånt hem. Att damma alla prylar i huset måste ta en vecka. Sen är det bara att börja om igen.

Iallafall så fick jag en kokbok av dem. Inköpt under en av deras loppisrundor. Bokens design var inte särskilt tilltalande. Tryckt någon gång på 60-talet, i svartvitt och utan en enda bild. Kokböcker är min litterära favoritgenre, jag älskar att bläddra, läsa och låta mig inspireras och jag äger fler kokböcker än jag någonsin har praktisk användning för i köket. Jag tittar på bilderna, läser och blir inspirerad, men sen följer jag sällan recepten. En bok i svartvitt och utan bilder blir jag således inte särskilt inspirerad av.

Mike och Sue var däremot väldigt entusiastiska när de överlämnade boken, och sjävklart uppskattade jag gåvan; gesten var ju fantastisk! Jag måste dock erkänna att jag bara bläddrade igenom den som hastigast innan den åkte upp i bokhyllan. Och där har den stått.

Tills igår. Vi åt pizza och tittade på Julie and Julia. Filmen med Meryl Streep som gick på bio för något år sen och som jag tyvärr missade då. Herregud. Den kvalade direkt in på Topp 10, eller jag kan nog rent av säga Topp 5, av bästa filmer jag sett någonsinn. Inte för dess intellektuella djup eller för att den lämnar något efter sig till eftervärlden. Utan för att den lämnade något efter sig till mig. Undran nummer ett: Hur har jag kunnat ha Julia Childs mästerverk i min bokhylla i över ett år utan att ha försått vilken skatt det är? Jag har inte ens försökt att ge den en chans. Undran nummer två: Varför har jag inte mer ingående studerat fransk matlagning tidigare. All matlagnings vagga. Jag har ofta avfärdat detta cuisine med två korslagda sparrisar och fluffig sufflé med att man inte blir mätt av det. Må vara hänt. Om man försöker sig på modern fransk mat. Men det traditionella, rustika franska köket, själva grunden som sparrisarna vilar på, den är inte blott matlagning. Den är konst mina vänner.

Nu ska jag damma av min Mastering the art of French Cooking och utforska nya marker! Och kanske även bjuda hem fina Mike och Sue på middag.

Jag måste också försöka få tag i Volume Two. Någon som vet om den finns ute i handeln eller måste man plöja sig igenom loppmarknader och antikvariat för att hitta den?