Stekpannebröd med anis

Min mormor har en liten svart anteckningsbok. En sån där med mjuka pärmar med röda kanter. Denna anteckningsbok rymmer en liten guldgruva. Däri har hon nämligen alla sina gamla fina recept. Jag vet inte när hon började skriva i den där boken, men den är gammal. Hennes snirkliga lutande skrivstil gör att recepten känns lite mer äkta. Hon är absolut inte sniken av sig, utan man får gärna titta i boken och skriva av recepten. Hon blir stolt och glad när man frågar efter något visst recept. Jag har under åren skrivit av några recept, och det är bröd och kakor som inte kan jämföras med dagens moderna upphottade kreationer. Vi talar om äkta kokkonst här. Moster Karins vaniljhorn. Mazarinsnitt. Stekpannebröd. Smaka på orden. Originalrecepten känns alldeles för fina för att läggas ut på denna simpla blogg. Ska jag publicera mormors recept ska det i så fall vara i en riktig kokbok. Men om det någonsin blir aktuellt får framtiden utvisa. Tills vidare nöjer jag mig med att publicera varianter av mormors recept. Som dessa stekpannebröd med anis tex. Ursprungsreceptet är aningen modifierat. Och egentligen är det också de modifierade recepten jag lyckas bäst med. För trots att jag följer mormors recept till punkt och pricka, så smakar det ändå aldrig som det ska!

10 kakor
5 dl vetemjöl (eller 2,5 dl vetemjöl och 2,5 dl grahams- eller rågmjöl)
1 tsk hjorthornssalt
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 små burkar naturell yogurt
1/4 dl ljus sirap
50 g smält avsvalnat smör
1-2 tsk anis

Blanda alla ingredienser i en bunke. Knåda gärna med händerna. Ta upp degen på bakbordet och dela den i 10 delar. Rulla varje del till en liten bulle och kavla ut till en kaka, ca 12-14 cm i diameter. Kavla gärna ett par tag med naggkavel. Grädda i torr stekpanna på medelstark värme. Det går snabbt, några minuter på varje sida, och om pannan är för varm bränns kakorna lätt, så håll koll! Kakorna är praktiska att frysa in och ta fram när man är sugen.

Köttbullar med citron och rosmarin

Hade Columbus inte vågat ge sig ut på sin omöjliga seglats till Indien hade världen sett annorulunda ut idag. Hade de missnöjda fransmännen inte vågat protestera mot adelns lyxfasoner hade vi inte fått någon revolution och Europa hade kanske inte blivit som det blev. Hade Romeo och Julia fogat sig för konvenansen och inte vågat leva ut sin passion hade vår nutida globala uppfattnig om äkta kärlek sett annorlunda ut.

Jag har väldigt svårt att följa recept. Oftast, om jag får säga det själv, blir mina anrättningar godare än förväntat, vilket jag rakt av tillskriver egenskapen mod. Att våga i köket är nyckeln till framgång. Utan mod föds inga nya rätter.

Mina köttbullar är kanske inte lika vågade som en revolution eller en jordenruntsegling, men om du alltid gör dina köttbullar på exakt samma sätt, våga prova att pilla ner lite vad du råkar ha i kylen i smeten. Till exempel en näve rosmarin och lite rivet citronskal. Du kommer att bli förvånad. Och världen kommer, kanske kanske, inte bli densamma därefter.

400 g nötfärs
1/2 dl ströbröd
ett par matskedar mjölk
2 rivna vitrlöksklyftor
1 finhackad lök
en näve hackad persilja
ett par kvistar rosmarin
rivet skal av en citron
1 ägg
1 dl riven parmesan
salt, peppar

1 burk Cirio körsbärstomater (eller andra av fin kvalitet)
1/2 burk vatten
1 grönsaksbuljongtärning

Låt ströbrödet svälla med mjölken i en bunke. Blanda i övriga ingredienser. Rulla bullar av smeten och bryn i olivolja. Häll på en burk tomater, en halv burk vatten och smula i en buljongtärning. Låt koka under lock i ca 30 minuter eller tills såsen börjar tjockna.

Tasty Cards ™ - vykort med färg och smak!

Münchmedia heter ett Malmöföretag som gör Tasty Cards, vykort med vackra bilder och läckra recept som du kan beställa och skicka till kunder, vänner och bekanta. Med förtryckt personlig hälsning eller blanka där du skriver själv. Korten finns för närvarande tillgängliga på svenska, engelska och tyska. Enormt trevlig idé tycker jag och personligen skulle jag bli jätteglad av att få ett sånt kort ner i brevlådan. Någon vill skicka mig en hälsning, bara det. Dessutom anstränger sig denna någon med att välja ut ett vackert kort med ett recept som han/hon tror att jag kommer att tycka om. Det ligger omtanke bakom denna gest, för att inte säga rent av kärlek.

Själv har jag varit med och bidragit till några av Tasty Cards recept. Mina recept finnns här. Recepten är som all min mat: starkt kryddad med italienska smaker. Vissa klassiker, andra modifierade med en knivsudd svenskhet.

Klicka in på Tasty Cards och kika på alla receptkreatörers kort! Varför inte skicka en trevlig sommarhälsning som går direkt till hjärtat - via magen!

Pizzatips och svärmors parmigiana alle melanzane

Att pizzorna i Neapel är fantastiska är väl ingen nyhet men de är faktiskt så fantastiska att jag inte får nog. Inga problem att äta en varje kväll! Vi har tre favoritpizzerior: Pizzeria di Napoli som gör den i särklass godaste pizzan. Mjuk fluffig botten, oregelbundna kanter och lite lagom seg. Lokalen är liten och trång och då man inte kan boka bord per telefon får man alltid stå utanför i 20-30 minuter och vänta men det är det definitivt värt! De har bara pizzor på menyn, inget annat. Inte ens kaffe efter maten kan man få. Däremot kan man få en limoncello eller en lakritslikör som inte är av denna världen. Pizzeria Brandi är en klassiker. Den har anor tillbaka till 1780, då den första pizzerian på denna plats öppnade. Det var här som pizzornas pizza, la Margherita, uppfanns 1889, till drottning Margheritas ära. Pizzerian ligger inklämd i en trång gränd och lokalerna går in på bägge sidor om gränden. På sommaren har de bord ute på gatan och pizzerian blir då ett kontinuum som sträcker sig över kullerstenarna ute i gränden. Efter att ha ätit sin pizza kan man gå ner på Piazza Trieste e Trento runt hörnet till il Caffè del Professore och ta sig en "caffè nocciolato", ett glas espresso med en sked nötkräm i. Jag ger mig inte på att försöka hitta något adjektiv som beskriver denna espresso, den måste upplevas. Vår tredje favvopizzeria är Trattoria Vanvitelli på Piazza Vanvitelli. De har både vanlig mat och pizzor. Det är en stor och bullrig trattoria som inte har särskilt mysig interiör. Det är lysrören i taket som skapar den eventuella mysfaktorn. De har dock väldigt god mat och en fantastisk dessertdisk med 10-15 olika desserter att välja bland, allt från klassisk tiramisu och fruktpaj till torta caprese, ricotta e pera, nutellatårta m.m. Efter maten bjuder de alltid på limoncello och meloncello som man kan dricka "a volontà" då de ställer fram hela flaskan på bordet.

Nu var det inte pizzor det här inlägget skulle handla om utan svärmors parmigiana alle melanzane. En klassisk italiensk rätt där hon under 40 år har lagt till och tagit bort ingredienser efter eget tycke. Resultatet tycker jag är strålande och jag gör numera min parmigiana efter hennes recept.

En liten gratängform, ca 3-4 portioner
1 liten aubergine
1 liten zucchina
1 lök, hackad
1 vitlöksklyfta, hackad
1 burk Cirio körsbärstomater (eller andra burktomater av bra kvalitet)
1 grönsaksbuljongtärning
en skvätt vitt vin
lite färska örter (tex timjan, origano, basilika)
1 mozzarella, tunt skivad
ca 1 dl riven parmesan
2 ägg + en skvätt mjölk
salt, peppar, riven muskot

Skär auberginen och zucchinan i ca 0,5 cm tjocka skivor och grilla eller stek dem i lite olja. Fräs lök och vitlök, häll på tomaterna, buljongtärningen och vinet och låt koka i ca 10-15 minuter. Lägg i örterna. Vispa upp äggen med mjölken, lite salt, peppar och riven muskot.

Häll lite olja i botten på en ugnsfast form. Lägg ett lager aubergineskivor på botten. Häll lite tomatsås över, lägg ett lager mozzarella, ett lager zucchine, parmesanost och sist några skedar äggstanning. Fortsätt att lägga i lager tills formen är full. Sista lagret bör vara tomatsås med lite parmesanost på toppen.

Ställ in i ugnen i ca 180 grader, i ca 30-40 minuter eller tills äggen stannat och gratängen har fått fin färg.

Spaghettiknyten med mozzarellagömma

Våren står i full blom och vad passar bättre då än små fågelbon av spaghetti med gömda ägg i form av trådig mozzarella? Servera dem som förrätt, en per person räcker troligtvis, eller som en del av en buffé. De är även goda kalla. Glöm inte att ställa ett fågelbo på fönsterbläcket. Flyger sädesärlan förbi kanske den stannar till och gör er sällskap under middagen.

8-10 fågelbon
300 g spaghetti
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
200 g parmaskinka, skuren i strimlor
2 ägg
en skvätt mjölk
peppar, muskotnöt
ca 1 dl riven pecorinoost
1 mozzarella, skuren i små tärningar

Koka spaghettin 2/3 av koktiden. Häll av och blanda med lite olivolja så att de inte klibbar ihop. Fräs lök, vitlök och parmaskinka och blanda med spaghettin. Rulla upp spaghetti på en gaffel med hjälp av en sked och forma små "fågelbon". Lägg ner i en oljad muffinsplåt. Gör en liten grop i mitten och pilla ner mozzarellabitarna. Stäng igen gropen genom att lägga över lite spaghetti. Vispa upp äggen med mjölken. Peppra och riv ner lite muskot samt blanda i pecorinon. Häll äggblandningen över spaghettiknytena. Ställ in i 180 graders ugnsvärme i ca 20 minuter eller tills spaghettin börjar få lite färg. Lägg försiktigt upp på fat med hjälp av en liten stekspade.

Sydamerikanska alfajores med limecurd

Vi är några stycken som träffas en gång i månaden och har matlagningskvällar med olika teman. Sist hade vi sydamerikanskt tema och min uppgift för kvällen var att laga desserten. Valet föll på dessa små ljuvliga kakor som jag till en början trodde var genuint argentinska. Vid närmare undersökning har jag dock upptäckt att de har arabiskt ursprung, sedermera inlemmade i den spanska traditionen och därefter överskeppade till Sydamerika av kolonisatörer. Inte bara till Argentina alltså utan även till Uruguay, Mexiko, Bolivia, Chile med flera.

Mina alfajores har nog i ärlighetens namn bara utseendet gemensamt med de traditionella kakorna. Och knappt det eftersom fan tycktes flyga i mig och jag färgade mina skapelser giftigt gröna. Men vad gör det när de blev syndigt goda?!

Originalreceptet var med amerikanska mått med cups och ounces. Jag har för enkelhetens skull omvandlat måtten till deciliter och gram.

Kakorna:
2,5 dl socker
180 g smör
85 g Philadelphia cream cheese
1 msk rivet limeskal
1 msk pressad lime
1 tsk vaniljsocker
en nypa salt
4,5 dl mjöl

Lime curden:
100 g smör
1,8 dl socker
1 msk rivet limeskal
1 dl pressad lime
1 msk majsstärkelse (maizena)
en nypa salt
4 äggulor

Kakorna:
1. Blanda snabbt ihop socker, smör och cream cheese i matberedaren.

2. Tillsätt limeskal, limejuice, vaniljsocker och salt och blanda.

3. Blanda sist i mjölet. Kör inte maskinen för länge utan bara tills allt precis blandas.

4. Rulla ut degen till två korvar ca 5 cm i diameter. Linda in dem i plastfolie och ställ in i kylen.

Lime curden:
5. Koka upp smör, socker, limeskal, limejuice, majsstärkelse och salt i en kastrull. Rör hela tiden.

6. Vispa upp äggulorna i en värmetålig skål. Blanda ner ca 1/2 dl av den varma smörblandningen i äggulorna. Häll tillbaka all äggblandning i kastrullen med resten av smörblandningen och vispa ordentligt.

7. Värm blandningen på svag värme och fortsätt att vispa hela tiden tills blandningen tjocknar. Du kan testa om krämen är klar genom att dra vispen genom krämen; när märkerna efter vispen stannar kvar har krämen rätt konsistens.

8. Ställ krämen att stelna i kylen.

9. Ta ut degrullarna ur kylen och skär dem i ca 5-7 mm tjocka skivor. Lägg på bakpappersklädd plåt.

10. Fukta kakorna lätt med vatten och strö på lite strösocker (som du eventuellt har färgat med karamellfärg).

11. Gädda i 175 grader i ca 8-10 minuter. Låt svalna.

12. Ta ut lime curden ur kylen och spritsa eller bre den på hälften av kakorna. Lägg på andra hälften kakor och tryck lätt ihop.

Grön ärtsoppa med körvel och pepparrot

Livet är en märklig företeelse. Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna komma framåt. Det kan vara mycket svårt att acceptera en tillbakagång, det kan kännas som att man valde fel, som att man måste börja om på nytt och som att allt var förgäves. Men inget är någonsin förgäves. Alla val vi gör, alla motgångar och återvändsgränder leder någonstans. Till en ny insikt, en ny erfarenhet eller en ny utmaning. Vi lär oss om vår omvärld, våra medmänniskor och framförallt om oss själva.

Något som jag ofta tänker är att många gånger slår vi knut på oss själva för att göra så bra ifrån oss som möjligt, för att alla ska vara glada och för att vi ska känna oss nöjda med oss själva. Men ofta blir inte alla glada och vi känner oss definitivt inte nöjda själva. Då kan det vara bra att ta det där steget tillbaka, reflektera, sortera bort och välja nytt.

En enkel ärtsoppa får idag representera det enkla och goda. Svårare än så här behöver inte livet vara. Och magen mår gott.

4-5 portioner
500 g ärter
50 g färsk körvel
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
1 dl vitt vin
1 liter grönsaksbuljong
1 msk riven pepparrot (eller mer om du vill ha starkare pepparrotssmak)
1 dl grädde
salt, peppar

Fräs hackad lök och vitlök i lite olja i en kastrull. Lägg i ärterna och vinet och låt koka ihop några minuter. Tillsätt buljongen och koka tills ärterna är mjuka. Lägg i körveln, pepparroten och grädden och mixa soppan slät med stavmixer. Smaka av med salt och peppar (men om buljongen är salt behövs troligtvis inget extra salt).