Jordgubbs- och rabarberpaj med kokoscrumble

I fredags var hela Sverige ett enda stort sommarkalas. Vi jobbade som vanligt men jag ville ändå uppmärksamma denna speciella högtid lite extra med något gott att äta på kvällen. I rätt sällskap och miljö samt med lite nubbe i glaset kan jag klämma ner ett par sillbitar och även tycka att det är gott. Jag känner mig då väldigt svensk och det värmer i bröstet. Både av gemenskapen och av det som fanns i glaset. När jag sitter här i Bryssel känns det inte alls rätt att klämma en sill men jag ville ändå laga något svenskinspirerat denna midsomarafton. Valet föll på laxbullar i tomatsås som jag blandade med svarta bläckfiskfärgade tagliatelle. Svensk-italiensk fusion när den är som bäst! Till efterrätt gjorde jag dessa minismulpajer, som vi åt ljumma med vaniljglass uppkrupna i soffan. Det blev en inte så svensk midsommarafton, men fin på sitt sätt, för den var vår.

Till 4 småpajer:
1,5 dl mjöl
1,5 dl havregryn
1 dl kokosflingor
0,5-1 dl brunt socker
1,5 tsk vaniljsocker

ca 10 skivade jordgubbar
ca 3 dl rabarber i bitar
1 msk socker
1-2 msk potatismjöl
1-2 tsk kanel

Knåda snabbt ihop ingredienserna till en smulig deg. Tryck ut lite mindre än hälften av degen på botten av formarna. Blanda rabarbern med socker och potatismjöl. Lägg rabarbern och jordgubbarna i formarna, strö på kanel och täck med resten av smuldegen. Grädda i 180 grader i ca 20 minuter, eller tills pajerna har fått fin färg.

Carpacciosallad med päron och pecorino

Förra sommaren var vi en vecka i Umbrien. Vi hyrde ett hus av ett engelsk-österrikiskt par som en kväll tog oss med till en liten osteria i byn som få turister hittade till, ett så kallat hål i väggen. Det fanns inga menyer, bara kockens tips. Jag älskar den typen av restauranger; det är där man får de riktigt genuina rätterna, de som inte är anpassade till turisternas strömlinjeformade smaklökar. På osterian åt jag en kalvstek med päron, pecorino och en balsamicodressing som direkt åkte upp på min topp 5 av godaste rätter som jag ätit någonsin.

Jag tror att köttet var stekt över öppen eld så att reproducera det hemma i mitt kök blir svårt. Den här salladen innehåller samma ingredienser, och riktigt riktigt god. Men samma sak blir det ju aldrig förstås...

Mängderna är per person:
Carpaccioskivor eller tunna lövbiffar av kalv eller nöt, ca 150 g
någon matsked balsamvinäger
salt
blandad sallad
1/2 moget päron
hyvlad pecorino, en handfull
rostade pinjenötter

Dressing:
olivolja
balsamvinäger
citron
hackad basilika
salt
pepparmix

Strimla köttet och stek det. Häll mot slutet i balsamvinägern i pannan och salta. Lägg upp alla ingredienser i en vid salladsskål eller på ett fat. Häll dressingen över.

Blåbärsverrines med crumble

Under Stockholmsbesöket var vi bjudna på barndop. Dop är alltid vackra och omges de av en skir junigrönska blir de ännu vackrare. Är det dessutom bästa väninnans barn som döps vet allt det vackra inga gränser. Jag hade även fått den stora äran att hjälpa till med maten till dopbuffén. Oj vad skoj det var! Bla gjorde jag dessa blåbärsdesserter. Två lager blåbärskompott och två lager vaniljmascarpone varvas och toppas med en knaprig crumble. Ett lite annorlunda alternativ till blåbärspaj som gör sig snyggt på ett buffébord. Se bara till att få tag i snygga glas att servera dem i. Dessa engångsglas i plast köpte jag med mig från Bryssel, men jag såg i olika affärer hemma i Stockholm att det fanns en hel del i glas att välja på.

Till ca 15 glas

Blåbärskompotten:
ca 500 g blåbär
0,5-1 dl socker

Häll i kastrull och låt småputtra tills blåbären blir till en tjockflytande kompott, ca 20 min. Rör ofta så bären inte fastnar i botten.

Vaniljmascarponen:
500 g mascarpone
500 g vaniljkesella eller vaniljyogurt
3-4 msk vaniljsocker eller frön från en vaniljstång
rivet skal av 1 citron
(ev. florsocker)

Blanda allt i en bunke till en slät kräm. Smaka av med florsocker om du vill ha en sötare kräm.

Crumblen:
150 g mjöl
180 g smör
150 g mandelmjöl (kan uteslutas)
150 g socker

Hacka snabbt ihop ingredienerna till en smulig deg och sprid ut i långpanna. Grädda i 200 grader i ca 20 min eller tills smulorna fått fin färg. Rör om några gånger så crumblen gräddas jämnt.

Klicka i ett par skedar blåbär i botten av glasen. Lägg därefter ett lager vaniljmascarpone, sen ett till lager blåbär och sist ett lager mascarpone. Ställ i kylen tills det är dags att servera. Strö på crumblen på toppen strax innan servering för att undvika att den blöts upp.

Blåbärs- och aprikossmoothie

Nyss var det vinter, sen kom våren, men sommaren, den har hela tiden känts oändligt långt borta. Men så plötsligt var den bara här. Vi har faktiskt redan avverkat första delen av vår semester med 10 dagar i soliga Stockholm. För min del blev det också lite av en kraftansamling innan allvaret börjar. Imorgon börjar jag nämligen på nya jobbet. Känns lite läskigt med allt nytt som jag ska lära mig, alla nya människor som jag ska lära känna. Men jag ser verkligen fram emot det! Så det var fantastiskt att få dessa stekheta dagar hemma i Sverige. Dagarna fylldes med picnickar, skärgårdsutflykter, ljumma kvällspromenader, trädgårdsfika och balkonghäng med familj och vänner. Verkligen en underbar inledning på sommaren!

Till frukost har jag just nu snöat in på smoothisar. Det är så gott i värmen och mättar även bra. I Svergie fanns ju de ljuvliga svenska gubbarna som jag mixade tillsammans med lite frysta hallon och vaniljyogurt. Här hemma är gubbarna inte lika goda (fast inte så pjåkiga ändå) så imorse gjorde jag denna med färska aprikoser och frysta blåbär.

2-3 färska väl mogna aprikoser
1 dl frysta blåbär
1 dl vaniljyogurt

Den vaniljyogurt jag använder är ganska söt så jag tog inget extra socker, men använder man en mindre söt yogurt kan man eventuellt söta med någon sked socker eller honung.

Muffins med vit choklad och hallon- och rabarberkompott

Muffins är mitt absoluta favoritbakverk. Men trots att de är så vansinnigt enkla att göra så är det lätt att misslyckas. En misslyckad muffin är enligt min smak en låg fluffig sak som smälter i munnen. Man känner ingen smak för det är bara luft. En lyckad muffin däremot är hög, kompakt, tung och stampig. Den kräver att man tuggar ordentligt. Därför har jag nästan alltid lite havregryn i (och ibland lite grovt mjöl, även i söta muffins), det ger tyngd och lite tuggmotstånd. De får inte heller vara för söta. När jag går efter recept brukar jag halvera sockermängden. De recept jag skriver här i bloggen är redan anpassade efter min smak, därför innehåller de ofta bara ca 0,5-1 deciliter socker.

En tumregel jag brukar gå efter är att ju fulare desto godare. En alltför fluffig smet går lätt att hälla ut i formarna varpå resultatet ofta blir jämnt och fint. Ju tyngre och kompaktare smeten är desto svårare är det att klicka ut den i formarna, och desto fulare blir resultatet. Alltså: Ful = God!

Dessa muffins blev ju inte överdrivet fula, och faktiskt så kunde de ha varit lite tyngre. Jag har därför lagt till lite mjöl och havregryn för att få dem lite mer kompakta.

8-10 mellanstora muffins

Muffinssmet:
2 ägg
0,75 dl råsocker
1 liten burk naturell yogurt (ca 1 dl)
150 g smält smör
120 g grovhackad vit choklad
4,5-5 dl vetemjöl
1,5 dl havregryn
3 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver

Kompott:
100 g hallon
100 g rabarber
0,5 dl farinsocker
1 tsk vaniljsocker
ev 1/2 tsk vaniljkorn

Börja med kompotten. Lägg alla ingredienser i en kastrull och låt koka ihop några minuter. När kompotten börjar få en syltig konsistens är den klar (ca 5 min). Låt svalna.

Vispa ägg och socker i en bunke. Tillsätt yogurt, smält avsvalnat smör och grovhackad vit choklad. Det är viktigt att smöret inte är varmt, annars smälter chokladbitarna. Rör ihop mjöl, havregryn, vaniljsocker och bakpulver separat och blanda sedan ner i äggblandningen.

Häll bärkompotten över smeten och rör med några få tag om i smeten så att allt bara blandas slarvigt. Smeten ska inte färgas röd utan vara randig av muffinssmet och kompott.

Klicka ut i muffinsformar och grädda i 175 grader i ca 20 min.

Extra chokladiga chokladbollar

I Vår kokbok från 1993 kallas dessa bakverk för chokladbollar men i Sju sorters kakor från 1989 heter de fortfarande negerbollar. När jag var liten hette de negerbollar, alla sa så, och ingen hade en tanke om att det kunde vara fel på något sätt. Men sen när jag blev större fick jag naturligtvis lära mig att negerbollar fick man absolut inte säga, då kunde man bli kallad rasist. Och eftersom jag inte var rasist så började jag självklart säga chokladbollar, så att inga tråkiga missförstånd skulle uppstå.

När jag var ung student jobbade jag extra i bröddisken i en matvaruaffär. En dag kom det en kund med tydligt afrikanskt ursprung. Först strök han fram och tillbaka framför disken med en allmänt pillermarisk uppsyn. Så småningom kom han fram till disken varpå jag gick fram och frågade om jag kunde hjälpa till. Kunden pekade på chokladbollarna och frågade - på engelska: What are those called? Jag fann mig direkt och förstod att han enbart var ute efter att driva med mig, så jag svarade: Chocolate balls, do you want some? Men mycket riktigt så var han inte ute efter att handla utan han sa bara: No, thank you, och så gick han iväg. Lite märkligt beteende kan man tycka, men ganska kul faktiskt.

Vad man än väljer att kalla dessa bakverk så är de förbaskat goda. I vår familj gillar vi riktigt mörk choklad, så jag har mer kakao samt smält mörk choklad i smeten. Samt rullar dem helst i kakao. Gott är också att doppa dem i smält choklad.

100 g smör
0,5-0,75 dl muscovadosocker
2 tsk vaniljsocker
1 dl kakao
4 dl havregryn
2 msk starkt espressokaffe
80 g smält mörk choklad

kakao/kokos/smält choklad att rulla bollarna i

Rör smör och socker poröst. Tillsätt vaniljsocker, kakao, havregryn, kaffe och smält choklad och blanda till en jämn, kletig smet. Rulla bollar. Det kommer att kleta och klibba på händerna men det går om man insisterar. Rulla bollarna i kakao eller kokos (eller vad du föredrar) och ställ in i kylen att stelna.

Den smälta chokladen gör att bollarna blir hårdare än vanliga chokladbollar, när de har fått stå i kylen ett tag. Ta gärna fram dem en stund innan de ska ätas så att de får rumstemperatur. Då framträder chokladsmaken mer.

Zucchiniplättar

Det är sällan jag gör samma rätt två gånger. Inte för att det inte blir gott utan för att jag helt enkelt måste ändra lite varje gång. De här zucchiniplättarna är dock något jag alltid återkommer till, och det utan att göra några direkta ändringar i receptet. Ibland tar jag pecorino istället för parmesan, och ibland mer ibland mindre zucchina, men i stort är det samma recept. Det är för att de är så förbaskat goda, i all sin enkelhet, och lite av snabbmat då det inte tar mer än ca en halvtimma att slänga ihop. Ibland serverar jag dem som ensamrätt till middag, med lite lingonsylt och sallad till. Ibland blir det en lite lyxigare version med rökt lax eller parmaskinka till, som en del på en buffé eller en brunch. Och de går att variera i det oändliga, tex med rivna morötter i, eller hackad spenat, lök och vitlök, örtkryddor, smulad fetaost, chili, trådig mozzarella... Ja bara fantasin sätter gränserna!

Här är mitt basrecept:

4 portioner (ca 25 plättar)
1 stor zucchina eller 2 små
3-4 ägg
ca 1 dl mjöl
ca 1 dl mjölk
ca 1 dl riven parmesan
salt, peppar
riven muskot
någon örtkrydda, tex timjan, basilika, mynta...

Riv zucchinan och blanda med ägg, mjöl, mjölk, parmesan och kryddor. Smeten ska vara tjockflytande så att den går att klicka ut i pannan utan att plättarna flyter ut för mycket. Värm lite olja i en stekpanna och klicka ut smeten. Stek några minuter på varje sida på medelstark värme.