Sensommardrink

När våren och försommaren är så varma som de var i år är det lätt att man känner att sommaren är över redan i mitten-slutet av juli. I synnerhet om denna månad blott bjuder på regn och isande höstlika vindar. Visserligen ger det mig alltid en trygg och varm känsla att fram i slutet av augusti, då mörkret faller tidigt och luften blir frisk och sval, att byta ut grillen mot gjutjärnsgrytan, rosévinet mot det mustiga rödvinet, tända stearinljus på kvällen och krypa upp i soffan med tofflor och filt. Men när denna känsla infinner sig redan i slutet av juli är det lite synd tycker jag. Framförallt för att hösten kommer var det lider ändå, vi behöver inte skynda på den. Och när den kommer kommer vi att tänka nostalgiskt på sommaren som inte var, känna avsaknaden av energi och tänka att våra halvladdade batterier nu ska räcka ända till april-maj. Så varför ta ut hötmyset i förväg?

Vi håller kvar sommaren ett tag till tycker jag. Så länge det inte regnar kan vi sätta oss på balkongen eller terrassen på kvällen, tar på oss en kofta och tänder en lykta. Vi ser solen gå ner, varje ljud blir tydligare, isolerat från alla andra ljud. En dag släcks, natten kommer krypande. Smutta på en drink som har midnattssolens djupröda färg, tänk på ändlösa nätter och spirande hopp och längtan. Den här stunden kommer finnas kvar inom er under hela vintern. Den kommer att lysa upp i mörkret och värma inifrån.

Till 1 liter:
4 dl stark lingondryck
2 dl Martini bianco
1 citron i skivor
4 dl vitt vin
frysta hallon

Blanda lingondrycken med Martinin och lägg i citronskivorna. Låt stå och dra i ca en timme. Häll upp till hälften i glas och fyll upp med vitt vin. Lägg ett par frysta hallon i varje glas.

Julia Child - The Legend

För ett tag sen, över ett år för att vara närmare sanningen, fick jag en kokbok av våra goda vänner Mike och Sue. Ett otroligt färgstarkt par som spenderar större delen av sin fritid på att botanisera i Bryssels loppmarknader och antikvariat. Deras hem är ett museum av gamla prylar, det står saker precis överallt. Allt från kitchiga porslinsfigurer till eleganta men oanvändbara kristallföremål och gamla böcker av varierande kvalitet, ålder och ursprung. Ett spännande hem med andra ord, men jag har ofta funderat över hur sjutton man städar ett sånt hem. Att damma alla prylar i huset måste ta en vecka. Sen är det bara att börja om igen.

Iallafall så fick jag en kokbok av dem. Inköpt under en av deras loppisrundor. Bokens design var inte särskilt tilltalande. Tryckt någon gång på 60-talet, i svartvitt och utan en enda bild. Kokböcker är min litterära favoritgenre, jag älskar att bläddra, läsa och låta mig inspireras och jag äger fler kokböcker än jag någonsin har praktisk användning för i köket. Jag tittar på bilderna, läser och blir inspirerad, men sen följer jag sällan recepten. En bok i svartvitt och utan bilder blir jag således inte särskilt inspirerad av.

Mike och Sue var däremot väldigt entusiastiska när de överlämnade boken, och sjävklart uppskattade jag gåvan; gesten var ju fantastisk! Jag måste dock erkänna att jag bara bläddrade igenom den som hastigast innan den åkte upp i bokhyllan. Och där har den stått.

Tills igår. Vi åt pizza och tittade på Julie and Julia. Filmen med Meryl Streep som gick på bio för något år sen och som jag tyvärr missade då. Herregud. Den kvalade direkt in på Topp 10, eller jag kan nog rent av säga Topp 5, av bästa filmer jag sett någonsinn. Inte för dess intellektuella djup eller för att den lämnar något efter sig till eftervärlden. Utan för att den lämnade något efter sig till mig. Undran nummer ett: Hur har jag kunnat ha Julia Childs mästerverk i min bokhylla i över ett år utan att ha försått vilken skatt det är? Jag har inte ens försökt att ge den en chans. Undran nummer två: Varför har jag inte mer ingående studerat fransk matlagning tidigare. All matlagnings vagga. Jag har ofta avfärdat detta cuisine med två korslagda sparrisar och fluffig sufflé med att man inte blir mätt av det. Må vara hänt. Om man försöker sig på modern fransk mat. Men det traditionella, rustika franska köket, själva grunden som sparrisarna vilar på, den är inte blott matlagning. Den är konst mina vänner.

Nu ska jag damma av min Mastering the art of French Cooking och utforska nya marker! Och kanske även bjuda hem fina Mike och Sue på middag.

Jag måste också försöka få tag i Volume Two. Någon som vet om den finns ute i handeln eller måste man plöja sig igenom loppmarknader och antikvariat för att hitta den?

Limemazariner

När maken vill överraska kan han köpa hem ett par kladdiga chokladbrownies eller krämiga cannoli. Det är det godaste han kan tänka sig. Och visst tycker jag det är gott jag också, och framförallt uppskattar jag tanken och gesten, men om jag fick välja skulle jag ta de där kakorna som han inte ens ser. De där torra, smuliga och inte så söta kakorna, gärna med lite äpple eller hallon i. Inte kladdiga, inte krämiga.

Mazariner är nog den godaste kakan jag vet. Torr, fast och tung. Ska man köpa mazariner här i Bryssel får man åka till Ikea, men Delicatomazariner ger jag inte så mycket för. Dessutom är hembakade iallafall alltid godast. Det är inte så svårt som det kan verka, faktiskt inte svårare än att göra en smulpaj.

ca 20 mazariner

Mördeg:
6 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
3/4 dl socker
1 ägg
250 g smör

Fyllning:
200 g grovhackad mandel + 125 g mandelmjöl/finmald mandel
(eller totalt 325 g finmald mandel)
100 g smör
4 ägg
1,5 dl socker
rivet skal + saften av 1 lime

Glasyr:
ca 2 dl florsocker
rivet skal av 1 lime
saften av 0,5-1 lime

Kör alla ingredienser till mördegen i en food processor och ställ degen kallt i ca 30 min.

Hacka mandeln och blanda alla ingredienser till fyllningen. Jag gillar när mandeln inte är för finmald, men vill du ha en slätare fyllning mal du all mandel fint.

Tryck ut mördegen i aluminiumformar och klicka i fyllningen. Formarna behöver inte smörjas.

Grädda i 175-180 grader i ca 20-30 min.

Låt kakorna svalna och tryck försiktigt ut dem ur formarna.

Rör ihop glasyren och pensla den på kakorna.

Ljuset på bilden gör att den ljusgröna färgen på glasyren inte syns men det rivna limeskalet ger mazarinerna en vacker skir grön färg. Vill du ha dem ännu grönare kan du tillsätta 1-2 droppar grön karamellfärg.

Jordgubbs- och rabarberpaj med kokoscrumble

I fredags var hela Sverige ett enda stort sommarkalas. Vi jobbade som vanligt men jag ville ändå uppmärksamma denna speciella högtid lite extra med något gott att äta på kvällen. I rätt sällskap och miljö samt med lite nubbe i glaset kan jag klämma ner ett par sillbitar och även tycka att det är gott. Jag känner mig då väldigt svensk och det värmer i bröstet. Både av gemenskapen och av det som fanns i glaset. När jag sitter här i Bryssel känns det inte alls rätt att klämma en sill men jag ville ändå laga något svenskinspirerat denna midsomarafton. Valet föll på laxbullar i tomatsås som jag blandade med svarta bläckfiskfärgade tagliatelle. Svensk-italiensk fusion när den är som bäst! Till efterrätt gjorde jag dessa minismulpajer, som vi åt ljumma med vaniljglass uppkrupna i soffan. Det blev en inte så svensk midsommarafton, men fin på sitt sätt, för den var vår.

Till 4 småpajer:
1,5 dl mjöl
1,5 dl havregryn
1 dl kokosflingor
0,5-1 dl brunt socker
1,5 tsk vaniljsocker

ca 10 skivade jordgubbar
ca 3 dl rabarber i bitar
1 msk socker
1-2 msk potatismjöl
1-2 tsk kanel

Knåda snabbt ihop ingredienserna till en smulig deg. Tryck ut lite mindre än hälften av degen på botten av formarna. Blanda rabarbern med socker och potatismjöl. Lägg rabarbern och jordgubbarna i formarna, strö på kanel och täck med resten av smuldegen. Grädda i 180 grader i ca 20 minuter, eller tills pajerna har fått fin färg.

Carpacciosallad med päron och pecorino

Förra sommaren var vi en vecka i Umbrien. Vi hyrde ett hus av ett engelsk-österrikiskt par som en kväll tog oss med till en liten osteria i byn som få turister hittade till, ett så kallat hål i väggen. Det fanns inga menyer, bara kockens tips. Jag älskar den typen av restauranger; det är där man får de riktigt genuina rätterna, de som inte är anpassade till turisternas strömlinjeformade smaklökar. På osterian åt jag en kalvstek med päron, pecorino och en balsamicodressing som direkt åkte upp på min topp 5 av godaste rätter som jag ätit någonsin.

Jag tror att köttet var stekt över öppen eld så att reproducera det hemma i mitt kök blir svårt. Den här salladen innehåller samma ingredienser, och riktigt riktigt god. Men samma sak blir det ju aldrig förstås...

Mängderna är per person:
Carpaccioskivor eller tunna lövbiffar av kalv eller nöt, ca 150 g
någon matsked balsamvinäger
salt
blandad sallad
1/2 moget päron
hyvlad pecorino, en handfull
rostade pinjenötter

Dressing:
olivolja
balsamvinäger
citron
hackad basilika
salt
pepparmix

Strimla köttet och stek det. Häll mot slutet i balsamvinägern i pannan och salta. Lägg upp alla ingredienser i en vid salladsskål eller på ett fat. Häll dressingen över.

Blåbärsverrines med crumble

Under Stockholmsbesöket var vi bjudna på barndop. Dop är alltid vackra och omges de av en skir junigrönska blir de ännu vackrare. Är det dessutom bästa väninnans barn som döps vet allt det vackra inga gränser. Jag hade även fått den stora äran att hjälpa till med maten till dopbuffén. Oj vad skoj det var! Bla gjorde jag dessa blåbärsdesserter. Två lager blåbärskompott och två lager vaniljmascarpone varvas och toppas med en knaprig crumble. Ett lite annorlunda alternativ till blåbärspaj som gör sig snyggt på ett buffébord. Se bara till att få tag i snygga glas att servera dem i. Dessa engångsglas i plast köpte jag med mig från Bryssel, men jag såg i olika affärer hemma i Stockholm att det fanns en hel del i glas att välja på.

Till ca 15 glas

Blåbärskompotten:
ca 500 g blåbär
0,5-1 dl socker

Häll i kastrull och låt småputtra tills blåbären blir till en tjockflytande kompott, ca 20 min. Rör ofta så bären inte fastnar i botten.

Vaniljmascarponen:
500 g mascarpone
500 g vaniljkesella eller vaniljyogurt
3-4 msk vaniljsocker eller frön från en vaniljstång
rivet skal av 1 citron
(ev. florsocker)

Blanda allt i en bunke till en slät kräm. Smaka av med florsocker om du vill ha en sötare kräm.

Crumblen:
150 g mjöl
180 g smör
150 g mandelmjöl (kan uteslutas)
150 g socker

Hacka snabbt ihop ingredienerna till en smulig deg och sprid ut i långpanna. Grädda i 200 grader i ca 20 min eller tills smulorna fått fin färg. Rör om några gånger så crumblen gräddas jämnt.

Klicka i ett par skedar blåbär i botten av glasen. Lägg därefter ett lager vaniljmascarpone, sen ett till lager blåbär och sist ett lager mascarpone. Ställ i kylen tills det är dags att servera. Strö på crumblen på toppen strax innan servering för att undvika att den blöts upp.

Blåbärs- och aprikossmoothie

Nyss var det vinter, sen kom våren, men sommaren, den har hela tiden känts oändligt långt borta. Men så plötsligt var den bara här. Vi har faktiskt redan avverkat första delen av vår semester med 10 dagar i soliga Stockholm. För min del blev det också lite av en kraftansamling innan allvaret börjar. Imorgon börjar jag nämligen på nya jobbet. Känns lite läskigt med allt nytt som jag ska lära mig, alla nya människor som jag ska lära känna. Men jag ser verkligen fram emot det! Så det var fantastiskt att få dessa stekheta dagar hemma i Sverige. Dagarna fylldes med picnickar, skärgårdsutflykter, ljumma kvällspromenader, trädgårdsfika och balkonghäng med familj och vänner. Verkligen en underbar inledning på sommaren!

Till frukost har jag just nu snöat in på smoothisar. Det är så gott i värmen och mättar även bra. I Svergie fanns ju de ljuvliga svenska gubbarna som jag mixade tillsammans med lite frysta hallon och vaniljyogurt. Här hemma är gubbarna inte lika goda (fast inte så pjåkiga ändå) så imorse gjorde jag denna med färska aprikoser och frysta blåbär.

2-3 färska väl mogna aprikoser
1 dl frysta blåbär
1 dl vaniljyogurt

Den vaniljyogurt jag använder är ganska söt så jag tog inget extra socker, men använder man en mindre söt yogurt kan man eventuellt söta med någon sked socker eller honung.